Stugliv

Så var stuglivet över för den här gången. Nu följer några dagar i Umeå hos mormor och min kusin A innan det bär av till sydligare breddgrader igen. Men det har varit sköna dagar. Sol och fint väder hela tiden, så en ros till vädergudarna. Jag har badat och – tro det eller ej – men pappa (also known as ”badkrukan”) har också badat. Livet är bra härligt när man flyter omkring på en badmadrass på havet. Perfekt sandbotten och vattnet är så klart att man ser botten hela tiden. Ser några spigg som simmar omkring genom den genomskinliga ”kudden” på badmadrassen. Pappa blev tydligen biten av en i tummen påstår han. Det är hur som helst farligt lätt att somna...

Jag har också jobbat på brännan och plöjt Stieg Larssons två sista böcker i Millenium-serien. Bland det bästa jag läst. Svårt att lägga ifrån sig… Och så har det förstås blivit lite umgänge med släkt och vänner också.

En fika vid havet?

Storstugan.

Min lilla friggebod.

Den "egna" stranden.

Jocke.

Svante.

Igår åkte vi in till Skellefteå på shopping-drive (= jag och mamma shoppar och pappa bär kassar. Eller pappa fick faktiskt shoppa han också, en karta och två sladdar på Claes Ohlsson). Jag gjorde massor av fynd faktiskt. Två fina klänningar, varav en ska bäras på bröllopet i augusti (inte mitt eget då naturligtvis). Ett par jeans och lite annat smått och gott. Och det fyndigaste fyndet av dem alla…två väskor (en stor och en liten) och ett par örhängen, 153 spänn för alltihop! Jag är väldigt nöjd över det. Så nöjd att kassörskan lurade i mig att skaffa ett Wedins-kort också, men det var ju gratis i alla fall. Det bästa av allt är nästan att väskorna matchar varandra också…inte för att det har någon som helst betydelse. Det är ju inte så sannolikt att jag kommer att ha båda väskorna samtidigt…men ändå.

Efter shoppingdriven skulle det inhandlas diverse matvaror på ICA. Vi styrde därför kosan mot Solbacken där alla möjliga bra-att-ha-affärer finns samlade, bland annat då ICA MAXI. Jag väntade kvar i bilen medan föräldrarna gick in och slogs med kundvagnar. Det är roligt att titta på allt folk faktiskt, jag gjorde en del iakttagelser.

1. Förvånansvärt många gubbar stod lutade lite lojt mot sina motorhuvar och väntade medan deras käringar var inne och handlade mat. Lustigt fenomen det där…

2. En motorhuvs-lutande gubbe hade faktiskt på sig en sån där skitful solskärm som var hipp på 80-talet. Jag hade också en sån på 80-talet, men det får man ju ändå förlåta för jag var ju bara typ 8 år eller nåt.

Den finns kvar. Fin va?

Ännu finare på. Inte.

3. Pappa hade parkerat farligt nära jordgubbsståndet.

4. En gammal ford fiesta (vit) hostade förbi med minst 10 pers inackorderade. Det stack ut armar, ben och huvuden (eller kanske inte så många ben när jag tänker efter) lite överallt genom rutorna på den stackars bilen. Konstaterar att det måste ha varit trångt. Och varmt.

5. Blev bra sugen på en liter jordgubbar eller två…

6. …som naturligtvis skulle hinna ta slut innan föräldrarna hunnit tillbaka. Hm.

7. Ungefär varannan familj/person som kom ut genom dörrarna bar så kallade Foppa-tofflor. Och om det var en familj var det väldigt populärt att alla hade samma färg (oftast rosa).

8. En jättestor svart Chevrolet Tahoe försökte sig på att parkera i närheten av pappas bil. Den var verkligen stor, både bred och hög. Han försökte ungefär fyra gånger att parkera mellan två andra bilar och till slut gick det bra. Förutom att frugan inte kom ut. Bara att välja en annan ruta.

9. När frugan i den svarta Chevan äntligen kommit ut upptäcktes att hon var iklädd endast ett linne och bikinitrosor.

10. Även en äldre dam hade valt att gå och handla med taxöronen endast skyddade av en bikini. Jag har nog inte förstått det där riktigt. Inte för att jag heller brukar ta på mig det snyggaste jag har när jag ska gå på ICA och handla, men någonstans vid bikini går ju ändå gränsen. Om inte annat så är det ju förbannat kallt i mjölkdisken.

11. Konstaterade att pappa nog inte skulle bli så nöjd om jag kladdade med jordgubbar i hans fina bil.

12. En övningskörare parkerade (efter ungefär tio omtagningar) bredvid pappas bil. Nära. Två ungar i baksätet. Jag tänkte dörruppslag och en muttrande pappa.

13. Inga dörruppslag. Övningsköraren satt kvar i bilen och matade in jättestora Toblerone i munnen. Mamman gick in på OnOff.

14. Två – förmodligen bilintresserade – snubbar med bred norrlandsdialekt som såg ut att ha klivit direkt ut från bilverksta’n började cirkulera runt den svarta Chevan. ”Tror’u he e en sån där bläääääzer?” säger den ene. Efter att ha gått runt bilen något varv hittar de ”Tahoe”-märket på bilens sida och konstaterar att det inte var en Blazer.

Sammanfattningsvis har det i alla fall varit en trevlig Norrlands-vistelse. De senaste kvällarna har det till och med varit mycket mindre mygg. Inte alls de där otäcka mygg-molnen. Märkligt. Myggen kanske läste mitt senaste blogginlägg och ville bättra på sitt rykte…?

Blogging from Burberget

Eftersom mitt mobila bredband – trots tappert kämpande – inte pallade trycket ute i buschen där stugan ligger har jag nu med laptopen under armen knatat upp på ett berg för att kunna koppla upp mej mot yttervärlden. Är ju betala-räkningar-tider så vad ska man göra? Så här sitter jag på en sten med laptopen i knät. Det gick alldeles utmärkt med räkningarna, förutom att saldot på kontot blev mindre och alla räkningarna blåste omkring här ute innan jag kom på den smarta idén att "låsa" fast dem under en sten. Och när räkningarna var betalda tänkte jag; varför inte blogga lite också när jag ändå har yttervärlden på tråden…?

Sagt och gjort.

Magnifik utsikt va?

Jag älskar Norrland. Men jag måste säga att myggen är ganska jobbiga. Inne i städerna är det inga problem men stugan ligger vid havet och skogen. Dagtid går ju an, men när det är dags för hundarnas kvällspromenad kan man hålla sig för skratt. Tvärtom håller jag på att förlora förståndet. Så länge man går är det inte så farligt, men så fort man stannar i en sekund eller två så blir man attackerad. Verkligen ATTACKERAD av ett stort moln med en miljon mygg i. Typ. Problemet är ju att hundarna gärna vill stanna rätt så ofta och kissa och så…

Av någon anledning är myggen väldigt kära i mej också. Vet inte vad det är som gör just mej så lockande. Frisyren? Utstrålningen? Luktar gott? Vissa andra får aldrig några myggbett, jag förstår inte hur de bär sig åt. Myggen verkar dock inte inse att deras idogna uppvaktning inte uppskattas.

Varje kväll innan jag släcker lampan i min lilla egna gäststuga måste jag gå på myggjakt. Ja, för de fräcka rackarna följer såklart med ända in i sängkammaren. Men den gubben går inte! Varenda liten myggusling måste dö, annars kan jag inte sova. Nog för att jag är djurvän, men någonstans går gränsen (typ vid mygg och fästingar). Finns det något värre än det där svagt surrande ljudet i örat när man ska sova? Som tur är hade jag tagit med en IKEA-katalog. Den tjänar utmärkt som mordvapen.

Men i övrigt är det underbart här uppe. Jag solar, badar, läser och gör ingenting. Guppar runt där på havet på min badmadrass hela dagarna. Skönt. Man kan nog inte ha det bättre faktiskt, myggen till trots.

Tjejsnack och långresa

Nu har min eminenta bil tagit mej och hundarna till mormor i Umeå utan missöden, det var bara att sätta farthållaren på 120 och vrida lite på ratten där det svänger mycket. Vi mellanlandade här efter 62 mil. De 13 resterande upp till föräldrarnas stuga utanför Skellefteå blir imorgon.


Har haft några sköna dagar i Borlänge också med världens bästa tjejer. Vi har BADAT (efter mycket om och men och en vilse-tur i helt fel ände av stan hittade vi den badplats som jag ABSOLUT skulle åka till) och tjejsnackat och inte sovit mycket alls. You rock, girls!

Blir inte mycket blogging tonight, är för trött. Det tar på krafterna att köra om sega pensionärer som håller 80 på motorvägen.

Lite strandliv istället:

Fin strand va? Den var värd alla extra mil det tog oss att slutligen hitta den.

Några tankar om gräs

Idag var det dags att riva igång gräsklipparen igen. Jag som har ett gammalt as till gräsklippare är glad varje gång den bestämmer sig för att gå igång. Men jag har ett knep faktiskt. Om man trycker in en liten gummigrej där fram någonstans tre gånger innan man drar i snöret så är den faktiskt mer välvillig att starta. Och nej, det är inte vidskepelse - det fungerar! Jag har fått tipset från en gräsklipparkunnig. Samma gräsklipparkunnig har sagt att det gamla aset till klippare kan gå i 100 år till. Själv är jag glad om den håller säsongen ut...

Mitt gräs växer väldigt fort. Minst en gång i veckan måste jag klippa. Så ett tips till andra gräsägare - eller blivande gräsägare - är att inte plantera snabbväxande gräs. Det växer nämligen inte snabbt bara när det gror och ska växa upp för första gången, utan det kommer att växa snabbt i all evighet, forever and ever. Framför allt bör man plantera samma sorts gräs över hela gräsmattan, det kan lätt se lite lustigt ut annars.

Min gräsklipparkarriär startade ganska tidigt, med mina föräldrars gräsmatta. Och jag vill nog påstå att jag idag är en hejare på att klippa gräs. Det har dock varit en del trial and error...

1) En gång klippte jag föräldrarnas gräsmatta utan att den blev klippt (!). Då kan man ju undra hur detta egentligen gick till. Jag hade helt enkelt inte tänkt på att ställa in klipphöjden, så den var ju naturligtvis högre än själva gräset. Och då kan man ju undra hur jag inte märkte detta under icke-klippandets gång? Det grubblar jag på än idag, men det blev ju liksom hjulspår av gräsklipparen så jag tänkte väl att.....ja, eller så tänkte jag helt enkelt inte. Jag nötade i alla fall igenom hela gräsmattan i onödan. Jag hoppas verkligen att jag har blivit smartare sen dess...

2) En gång i tiden hade jag en åkgräsklippare. Jag hade även ett stuprör på huset. Av någon anledning så hoppade stupröret ut framför åkgräsklipparen. Hm. Eller så var det så att jag helt enkelt körde sönder stupröret. Behöver jag tala om att jag inte har någon åkgräsklippare längre?

3) Det stod en sådan där ful uppblåsbar pool på tomten, helt ny och oinvigd. Jag skulle klippa runt den, tyvärr klippte jag sönder den. Och detta var inte ens med en åkgräsklippare, utan med en vanlig hederlig handklippare. En positiv sak är ju i alla fall att det inte behövde stå någon sån där ful pool på tomten längre.

Nåja, nu är jag i alla fall duktig på att klippa. Är det någon som vill ha hjälp med sin gräsmatta?

Semester

Ah....första dagen på semestern! Vad passar väl bättre då än att avnjuta en frukost på altanen?

Efter den lugna stunden har det varit full rulle. Åkte in till stan och tränade. Den här gången hade jag med mig likadana skor som tur var...och en annan vattenflaska. Så träningen förflöt faktiskt utan missöden. Sedan en sväng på stan och IKEA. Köpte en byrå som väger en miljon ton och en fin lampa att ställa på den.

Och så har jag tvättat bilen. Tänkte att det kan ju vara trevligt om både jag och bilen ser anständiga ut när vi snart ska på långresa tillsammans.

Eller okej, jag har egentligen inte tvättat bilen. Jag har kört in den i OK:s biltvätt. Jag veeeeeet att man inte ska tvätta bilen i biltvättar för det blir repor och bla bla bla, men jag orkade helt enkelt inte släpa fram vattenslangen. Föresten så når jag inte ens upp på biltaket och det är så vingligt att stå på en stege. Det är sådär när man inte är så hög över havet...

Hursomhelst, jag körde in bilen i tvätten, klev ur och knatade bort till apparaten där man ska knappa in sin kod. Och stod kvar där och väntade medan tvätten körde igång. Lika orolig varje gång att tvätthallen plötsligt har krympt så att inte bilen får plats (eller att jag har parkerat den som ett klantarsel) så att backspeglarna ska flyga och fara all världens väg, trots att jag fällt in dem. Men allt verkade gå bra...tills plötsligt allt maskineri plötsligt bara stannar mitt i avfettningen och dörrarna åker upp (inte på bilen alltså).

Va? tänkte jag. Väntade lite. Inget hände. Modig (eller dum) som jag är smög jag ut i tvätthallen för att kolla vad som hände. Det skulle ju bara fattas att maskineriet skulle starta igen just då. Jag skulle inte ha blivit förvånad, det skulle vara typiskt mig att bli dränkt i en biltvätt. Men jag klarade mig den här gången...

Jag vet inte vad jag trodde att jag skulle kunna åstadkomma genom att gå in i tvätten, men till slut sprang jag i alla fall och hämtade en OK-kille. Han tryckte på lite knappar och vips så startade tvätten igen. "Kom in igen om bilen sprängs" säger OK-killen innan han går iväg.

Eh...Okej. Känns ju betryggande. Skulle jag få en ny bil av OK då? En fin, kanske lila bil?

Och så stannar maskineri-helvetet igen. Herregud, tänkte jag. Ska jag behöva gå in och hämta OK-killen igen? Sneglade på knapparna han hade tryckt på. Hur svårt kan det vara? Jag tryckte lite snabbt på en knapp. "Press E to continue" stod det då. Jag tryckte på "E" och så gick tvätten igång igen. Ahhh.....bra kärring reder sig själv! Men säg inget till OK-killen, för jag fick antagligen inte trycka på knapparna själv...

Och så här fin blev bilen....

...i ungefär en kvart tills jag hade kört de 2 km på grusvägen hem till mitt hus.

Det är tacksamt att tvätta bilen.

Trocadero

När andra dricker Coca Cola så dricker jag Trocadero. Det är min favoritläsk alla kategorier. Men jag har funderat på en sak. Tänk om de skulle sluta tillverka Trocadero...? Jag menar, Coca Cola kommer de ju aldrig att sluta tillverka - men Troca? Det är går ju inte att få det på McDonal'ds precis.

Blir lite orolig nu. Undrar hur länge en flaska håller. Man kanske ska bunkra upp lite, bara om-utifall-att....?

Full tank

Stod och tankade min bil som är blå och av märket Chevrolet Transport. En gubbe glider in med sin vad-det-nu-var-för-något-bil på tankstället bredvid. Röd var den i alla fall. (För mig är bilar alltid en färg mer än ett märke). Gubben kliver ur, river sig i skägget, sveper med blicken över mig, min bil och mätaren på bensinpumpen som precis passerat 1000-lappen. Och skrockar:

"Hö hö...det var en törstig jäkel det där. Ute och kör med pappas bil...?"

Öh, NEJ. Jag är 25 år gammal. Jag kan äga en egen bil. Jag får köpa vilken bil jag vill. Jag kanske är liten och bilen är stor som ett as, men det gör inget för jag kör som en gud. Nåja, jag kanske inte fickparkerar med den, men det gjorde jag inte med min lilla golf som jag hade heller (det är något fel på alla fickparkerings-rutor av någon outgrundlig anledning). I love my car. Det är som att sitta hemma i vardagsrummet och köra. Så det så.

Men det sa jag förstås inte.

1 243 spänn. Stor hund, stor bil, stor tank. Det är billigt att leva. Inte.

Nytt stycke...

...verkade inte bloggen förstå vad det var för något i det förra inlägget. Fastän jag ändrade och sparade om, ändrade och sparade om. Irriterande. Nu blev ju allt som en enda stor ful text-gröt.

Jaja, teknikens under...

Svantisen på väg tillbaka...

...tror jag.

Febern har gått ner, han dricker vatten och har till och med ätit några matkulor. Han är fortfarande "ledsen" och rosslar, men det verkar ju onekligen som att antibiotikan biter...hoppet lever!

Sol och fint väder är det också. Sitter på altan med laptopen i knät och jäser. Härligt, den som uppfann både den bärbara datorn och det mobila bredbandet har verkligen tänkt till.

En altan en solig dag är guld värd!

Ja, tyvärr så såg ni rätt. Det står en ful el-stolpe mitt på gräsmattan. Men vad ska man göra? Jag kan ju inte gärna hugga ner den...Vattenfall tänker inte ta ner den om jag inte ska bygga ut huset där stolpen står, säger dom. Detta måste ju vara den sista plats på jorden som fortfarande har luftledningar...eller näst sista i alla fall. Jag tror inte den blir så mycket snyggare om jag målar den heller...bara att acceptera faktum helt enkelt.

Altanen är ju trevlig i alla fall!! Fast det tycker tyvärr svalorna också, de försöker bygga bo under altantaket precis ovanför mina utemöbler. Inget ont om svalorna, men det är faktiskt inte så upphetsande att dom har flyttat in där för dom bajsar nämligen sådär som fåglar brukar göra. Och deras hus består av stora lerhögar som dom har släpat dit. Och ingen hyra betalar dom heller...Jag har försökt att vräka dem genom att peta bort lerhögarna, men dom är envisa rackare.

Har nyss tagit en hundpromenad i snigeltempo. Svantepojken får ju inte anstränga sig nu när han dragit på sig lunginflammation. Men snigeltempo var rätt så bra, för då hann jag upptäcka en massa hallonbuskar efter vägen. Har mumsat en väldig massa vildhallon, de var hur goda som helst... Och upptäckte faktiskt en orörd hallonbuske precis utanför min granhäck, till min stora lycka. Får smyga ut med pannlampan och en bunke inatt när grannen har släckt lampan. Vill ju inte avslöja värsta smultron...förlåt, HALLON-stället.

Älskade lilla hjärtat...

DU MÅSTE BLI FRISK IGEN...!

Fem timmar på strömsholm...

...så spenderade jag måndagkvällen.

Min stora lilla Svante mådde inte bra. Ville inte äta, hängde med huvudet, gick omkring och flåsade och så fort han skulle lägga sig ner reste han sig igen. Som om det inte var skönt att ligga ner. Jag tog tempen, och jodå han hade feber.

Jag kände igen tecknen. Han betedde sig likadant när han fick lunginflammation sist. Men säker kan man ju aldrig vara. Kanske magomvridning...? Den värsta farhågan av dom alla...

Hursomhelst, så är det alltid lite extra känsligt när de gäller varghundar. De utvecklar lätt lunginflammation av till exempel kennelhosta och får de väl lunginflammation så måste behandling sättas in jättesnabbt, annars dör de. Det har något med deras djupa bröstkorgar att göra säger de som vet. Det är väldigt vanligt att varghundarna måste läggas in med dropp när de får lunginflammation.

Och magomvridning vill man ju inte ens tänka på, då handlar det om sekunder...

Så eftersom varghundarna är som de är och jag är lite nojjig när det gäller mina lurviga barn, så åkte jag till Strömsholm. Hellre att jag åker dit en gång i onödan än att upptäcka efteråt att jag kom för sent för att jag väntade för länge...

Tyvärr så lyckas Svante alltid bli sjuk på helger och kvällar, när det är jourtid på Strömsholm. Det betyder en 1000-lapp bara för att komma innanför dörrarna...

Mycket väntan blev det. Men Svante var duktig. Stackarn var så trött, han hade inte kunnat ligga ner och vila på hur många timmar som helst. Nästan stod upp och sov.

Sen blev det blodprov och lungröntgen. Och det är inte lätt att få upp en 80-kilos hund på ett litet röntgenbord. Och sen få honom att ligga på rygg där 1,5 meter ovanför marken...! Det krävdes 5 pers för att lyckas...

Verkar som att det är någon typ av infektion, förmodligen början till lunginflammation. Han fick antibiotika i en spruta och jag har fått recept på tabletter.

Halv två på natten kom vi hem, helt slut. Men verkar i alla fall som att Svantisen har fått sova i natt och febern hade gått ner lite grann i morse. Men han vill fortfarande inte äta något.

Nu väntar jag på att apoteket ska öppna så jag kan åka dit och köpa anibiotikan. Tyvärr blir jobbet lite lidande idag, men jag måste ju ta hand om min bebis. Så är det bara.

Någon borde införa möjligheten till VAV - vård av sjuk vovve.

Kolla...!

Titta på mitt fina nya verktygs-set! Det är LILA.

Jag är särskilt nöjd över att det är just lila faktiskt.

Ett sånt måste en flicka ha när hon ska bo i hus själv.

Vem behöver en karl när man kan fixa sakerna själv med såna här fina verktyg??

klantigt

Det är typiskt mej att vara så klantig. Hade lite bråttom till Friskis & Svettis, knölade ner träningskläderna i väskan fort som ögat, fyllde vattenflaskan och grabbade tag i de vita skorna som låg i garderoben. Och blåste in till stan.

Och vad händer när jag ska ta på mej träningskläderna...? Då har det blivit nåt dumt läckage på vattenflaskan så alla kläderna är liksom fläckvis blöta. Så det såg ju ut som jag var svettig redan innan passet började. Men man får vara glad för det lilla, det såg inte ut som om jag hade kissat på mej i alla fall... Och nästa gång jag köper träningskläder kanske jag ska göra som alla andra normala människor och köpa SVARTA byxor. Men inte Jenny inte, som naturligtvis ska köpa LILA byxor där alla fläckarna syns så bra....

När jag då väl kommit över denna lilla kris så är det dags att ta på sig träningsskorna. Och vad händer då? Jo då upptäcks att jag har visst tagit med mig TVÅ OLIKA SKOR. Båda vita visserligen, men inte lika på en fläck.

Undrar om nån såg nåt...

Jag tänkte att "herregud, jag kommer att se ut som hej kom och hjälp mej".



Men som nämndes ovan, man får vara glad för det lilla; jag hade ju kunnat tagit med mej en vit och en svart sko.


Så, det fanns ju inte annat att göra än att skutta in i gympasalen och "friskas och svettas" ändå, med blöta fläckar över hela kläderna och två olika skor. Förhoppningsvis hade de andra annat att tänka på än vad jag hade på fötterna...


Och vaddå, snygg i håret var jag i alla fall - alltid något.

premiär

Jaha, efter att inte ha hängt i internet-världen på 100 år så ska jag nu bli modern och har skaffat mig en blogg. Jag har inte varit så modern vad gäller tekniken på senare tid. (Att jag fortfarande spelar Nintendo 8bit säger väl allt....?) Internet har liksom bara varit ett "betala-räkningarna-och-surfa-på-aftonbladet-och-blocket"-instrument.

Och särskilt svårt var det inte heller, visade det sig. Nog för att jag till och med hade en egen hemsida en gång i tiden och var en hejare på html, men det var då det. Utvecklingen går framåt och tappade mej nånstans på vägen...

Livet på landet är idag ganska regnigt, så det blir nog en del lugna inne-aktiviteter. Även om såklart hundarna ska ha sina promenader preciiiiiis när det öser ner som värst. Men lite regn har väl ingen dött av...? Tror jag i alla fall.

Ska i alla fall in till stan en sväng och träna lite. Något vettigt är det ju bra om man kan åstadkomma. Även om det är skönt att bara göra ingenting också, särskilt söndagar har en förmåga att bli sådana dagar.

Igår blev det i alla fall en trevlig grillkväll hos grannarna. Grillat, prat, skratt och TP...kan det blir bättre en svensk sommarkväll???