söndag 31 augusti 2008

Bröllop och tårar

Igår var det en sådan där bra och glad dag, för en av mina bästa vänner gick och gifte sig. Det var ett underbart bröllop, men kunde det ha blivit annat när bruden planerat allt in i minsta perfekta detalj?

Som väntat kunde jag inte låta bli att lipa under vigselceremonin. Brudparet behövde bara komma in genom kyrkportarna till tonerna av Ted Gärdestads "För kärlekens skull" så började ögonen tåras. Det var så fiiiiint och sån där romantisk stämning ju. Och bruden såg underbar ut såklart, liksom strålade. Och då kan man ju inte hjälpa att man blir lite rörd. Det är tur att någon vänlig själ uppfann den vattenfasta mascaran.

Vid sådana här tillfällen är det väl i alla fall OK att gråta lite. Fast jag har överhuvudtaget lätt för att bli lite tårögd. Man borde väl inte erkänna att det har hänt att det kommit en och annan liten tår till och med till "Extreme home makeover"...ni vet, när det är sådär synd om familjerna och sådär. Så jag erkänner inte det. Hm.

Men ett problem är faktiskt att jag gråter när jag blir arg också. Det är hopplöst, men det kommer ju bara. Svårt att bli tagen på allvar; "JAG ÄR INTE LEDSEN, JAG ÄR AAAAARG!!!", liksom. Tur att jag inte blir arg så ofta.

Jaja, men det var ju bröllopet jag skulle blogga om! Festen var såklart kanon den med, väldigt uppsluppen och trevlig stämning. Toastmastern och madamen hade dessutom hittat på en massa roliga bus. Och så dansade jag en massa, till och med bugg och foxtrot. Det var skoj, jag gillar att dansa. Och så rockade jag och mamma på dansgolvet också, vi var grymma...!

Så sammanfattningsvis så var det ett kanonbröllop, brudparet kan vara jättenöjda. Och så hoppas jag såklart att dom får en härlig bröllopsresa nu och lever lyckliga i alla sina dagar, forever and ever.
För den som hoppades på bilder från bröllopet, så måste jag nog göra er besvikna. Känns inte OK att lägga ut bilder på andra människor i cyberrymden bara sådär, så de får stanna i mitt fotoalbum. Däremot har jag några bilder på mig själv och mina hundskruttar istället. Jag hade lämnat bort dem i helgen för att de inte skulle behöva vara ensamma så länge och jeeeeezez vad tomt det blev....Svante har bara sovit utan sin matte en enda gång förut ju.



Svantes favoritkonst.



Jocke-skrutten.


Så det har varit en bra helg. Kunde inte bli bättre faktiskt. Eller lite, kanske - jag känner att det kanske är en förkylning på gång. Men jag har bestämt att jag inte ska bli förkyld just nu så jag håller på och pimplar sånt där naturläkemedel - Echinaguard eller vad det heter - som aldrig förr. Inbillar mig att det funkar, eller det kanske är psykiskt? Hursomhelst, så blir jag väldigt kissnödig av det. Jag har säkert kissat tio gånger idag och dagen är inte ens slut. Det är ju inte klokt. När jag körde hem från Borlänge var det till och med så illa att jag var tvungen att stanna och kissa i skogen fastän det bara var 15 minuter kvar hem. Kris och panik och nöden har ingen lag och allt det där. Det gör ont i blåsan annars ju. Man måste ta de kroppsliga behoven på allvar, det är min fasta övertygelse.
Jag blev stoppad i en poliskontroll också och jag trodde att min sista stund var kommen. Hjärtat höll på att hoppa ut ur bröstet liksom. Jag drack ju trots allt något glas vin och någon drink och så igår, men klockan var ju typ 17:30 nu och då måste det väl ha gått ur och vara OK att köra...? Men säker kan man ju inte vara, så medan polisen gick runt till de andra två bilarna han stoppat med den där blås-grunkan så hann jag säkert tänka 1000 tankar. Såg framför mig hur körkortet fick vingar och flög iväg, hur jag i framtiden skulle få gå upp kl. 2 på morgonen för att cykla 2 mil till jobbet (alternativt spark på vintern)... När det blev min tur hade jag i alla fall körkortet redo. Det var långa sekunder medan vi väntade på att blås-grunkan skulle bli klar. Andas, andas. "Det är perfekt" säger polisen till slut och tillägger att jag ska köra försiktigt. Phew! Det lustiga är att jag blir alltid nervös av att blåsa i polisens blås-grunkor, även om jag inte har druckit något på flera månader. För man VET ju aldrig, de där opålitliga grejerna kan ju ge utslag på bananer och allt möjligt har jag hört....och bananer är ju goda.

fredag 29 augusti 2008

Fredagslyx

Ahhh....tänk om alla dagar i veckan vore fredagar. De är ju verkligen världens bästa dagar. En hel helg framför sig.

Och idag lyxade vi till det med att åka iväg och käka ute, vid mälaren. Fin utsikt där och så. Det var buffé med flera rätter. Jag åt såklart av allt. Vi hade inte bokat bord förrän klockan 12 ju och min mage är inställd på lunch 11:30 så jag var ju typ utsvulten. Faktiskt. Det var gott. Men servitören såg inte klok ut i håret. Liksom hår mitt på huvudet och rakat nedanför, eller hur man ska beskriva det. Det såg ut som hej kom och hjälp mig i alla fall. Men han kanske inte kan hjälpa att han har en talanglös frisör, vad vet jag. Dessutom är det ju insidan som räknas och allt det där.

Vi var rätt så många från våningen som åkte, så vi åkte i tre bilar. Chefen åkte i min bil och på väg tillbaka skulle vi åka förbi hennes hus och hämta något. Värsta villan. Vi var såååå sugna på att få se hur det såg ut inuti. Hon har nämligen rykte om sig att ha väldigt god smak så det är säkert väldigt fint där inne. Men det blev liksom "fråga du", "nej, fråga du" och till slut så vågade ingen och så åkte vi därifrån. Typiskt. När vi hade värsta läget...

Men nu är jag i alla fall i Borlänge. Bröllop i morgon ju. Längtar tills dess. Så det är bäst att jag ser till att få lite skönhetssömn nu. Vill ju gärna kunna matcha den fina klänningen som jag har köpt...

torsdag 28 augusti 2008

Kylskåp och hissdramatik

Vi är nog ganska matfixerade på mitt jobb. Förutom den dagliga fascinationen över kollegornas matlådor vid lunchen (idag var det till och med flera som smakade på en stackars kollegas mat! Jag höll hårt i min låda, jag), så är det ganska mycket annat som kretsar kring ätbara ting.

Häromdagen kom det ett mail till hela min avdelning där det gnälldes på ett kylskåp som det tydligen var någon annans tur att städa ur nu för det låg någon extremt äcklig melon där. Det var bara det att ingen förstod vilket kylskåp (eller vilken melon) som åsyftades. Kylskåpet skulle tydligen stå vid ett fönster, men det gör inte kylskåpet på våran våning. Det var ingen som ville kännas vid en snuskig melon heller. Ungefär en förmiddag gick åt till att diskutera och fundera över detta mysterium. Till slut, efter kontakt med avsändaren till mailet (någon kunde inte hålla sig), visade det sig såklart att mailet skickats till fel avdelning. Kylskåpet i fråga befann sig i Södertälje. Så var det mysteriet löst.

Och idag var det Fikaklubb-dag. Det är alltid någon som bakar till eftermiddagsfikat på torsdagar i våran klubb, vi har såklart en lista. Det finns en viktig - och STRÄNG - regel: det måste vara mycket onyttigt, helst mycket smet och klet. Torra skorpor eller mariekex godtages icke. Och som vi hade längtat efter fikat idag...! Förra veckan skulle det nämligen ha varit premiär efter semestrarna och det var inte bara jag som hade sett fram emot det hela dagen, ja hela veckan, ja kanske hela sommaren...Det var bara det att den bak-ansvarige GLÖMT att baka. Snudd på kriminellt, alltså. Hela eftermiddagen dog. Hon blev lynchad nästan av frustrerade fikasugna. Och idag funderade vi över vad det skulle bli för straff för denna grova synd. Det lutar åt att hon tvingas baka något riktigt avancerat, typ wienerbröd, när det blir hennes tur nästa gång.

Det är också lite hiss-dramatik på jobbet. Vi har två hissar (som tydligen är från stenåldern) och elva våningar. Man åker jämt hiss. Men nu har den ena börjat låta mycket konstigt, skriker liksom och skuttar. Mycket otäckt. Man kliver in, den börjar leva om, man tänker: "Har jag kissat?", "Har jag mat med mig? Ja, jag har matlådan i påsen", "Har jag något att dricka? Nej, det har jag inte" och "Nu dör jag". Resultatet har blivit att ingen vågar åka i denna hiss, varför alla måste åka i den andra. Vilket i sin tur leder till att man måste vänta typ en kvart innan hissen kommer och när den väl kommer är den knökfull och någon muttrar "glöm det" innan hissdörrarna stängs igen. Vilket i sin tur leder till att alla tar trapporna. Vilket i sin tur leder till att det blir trängsel i trapporna och kollisioner med kaffekoppar där. Föresten är det urjobbigt att gå i trapporna när man jobbar på våning 7. Man är så anfådd när man kommer upp att man inte kan föra en normal konversation med någon på flera minuter. Men hey, det är ju bra träning för rumpan i alla fall.

I övrigt har det varit en lugn vecka. Jag har insett att det är höst, eller i alla fall nästan. Bönderna tröskar och det brukar ju betyda att sommaren är slut. Så jag har planterat höstblommor (ljung, aster och så) ute, det blev fint. Det var liksom inte så snyggt längre med de halvdöda penséerna...

Det börjar bli mörkt på kvällarna också, har jag märkt. Det är ju inte så skoj. Men en sak är i alla fall bra med mörkret och det är att man kan ha fin belysning i trädgården. Som den här...

Min grillplats.

Det blir mysigt då. Belysning är allt, brukar de säga i inredningsprogrammen på TV. Annars är det främst bröllopet i helgen som hägrar. Ser fram emot det sååååå....

lördag 23 augusti 2008

Jocke spårar och matte badar

Jocke höll ställningarna på spårkursen idag. Efter viss förvirring hittade han rådjursklöven och skuttade glad och stolt till bilen med den. Det var ju värt en köttbulle förstås. Det är så himla skoj med de här spårkurserna, så socialt liksom. Man lägger varandras spår, fikar och snackar medan man väntar, följer med när de andra hundarna spårar. Ja, det är trevligt helt enkelt. Mycket humor i gänget också.

Jag tror att Svante är lite piggare idag. Febern har gått ner lite och han har ätit några matkulor. Det är ju bra. Men han är fortfarande ganska låg och kissrundorna går i snigeltempo. På tal om kissrundor så var jag ute och gick lite sakta efter grusvägen här hemma med hundarna. Så kommer grannen i sin bil och jag drar automatiskt med mig hundarna och hoppar över dikeskanten. Har gjort så sedan Svante var valp för då hade han en tendens att "jaga" bilar och så får ju bilarna mer plats på det viset (Svante tar ju upp typ hela vägen). Jag brukar alltid säga åt honom att stanna och så går allt smärtfritt. Men idag så var jag väl lite tankspridd och så tänkte jag att Svante är ju sjuk och orkar nog inte hitta på så mycket tok, så jag sa inget utan stod bara där och höll lite löst i kopplet. Av någon anledning fick han dock för sig att han skulle "jaga" grannens bil och jag - som är helt oföreberedd - åker med i kopplet och druttar på ändan rakt i det vattenfyllda diket. Blöt om exakt hela benen, rumpan och skorna. Mediumskönt faktiskt. Ett "jävla hund", undslapp mig nog tyvärr. Men som vanligt är det förstås inte hundens fel, utan den som håller i snöret. Han var dock billig där för ett ögonblick, såg annonsen på Blocket "hund säljes, 1 kr" framför mig...men det gick fort över såklart. Och man får väl se det som ett gott tecken, antibiotikan verkar ju ha gjort honom pigg nog att jaga bilar och det är ju under omständigheterna något bra. Men jag har ju gjort skönare saker än att traska hem dyngblöt om hela byxorna...

Jaja, no danger on the roof. Byxorna torkar, solen har varit framme idag och jag har varit duktig och rensat ogräs. På det stora hela en ganska bra dag alltså.

fredag 22 augusti 2008

Klippkort på Strömsholm...

...skulle man ha.

Jag var trött som en gnu igår och hade tänkt gå och lägga mig tidigt. Så blev det emellertid inte, eftersom Svante-pluffen blev sjuk igen. Återfall på lunginflammationen var jag 99 % säker på eftersom han hade exakt samma symptom som tidigare.

I fyra timmar fick vi vänta innan vi ens fick träffa en veterinär. Tydligen hade alla djur i hela länet blivit akut sjuka samtidigt, så det var lång kö. Dessutom blev vi förpassade till ett litet trångt infektions-väntrum, för sådana som misstänks ha något smittsamt. Det var inte mysigt alls där, det fanns till exempel ingen TV där som det gör i det stora väntrummet (lite orättvist var det ju liksom att de andra fick titta på Bolibompa och inte vi). Så där satt jag och Svante och en kvinna med en Vorsteh-valp. Men det räckte, för fler hade det nog ändå inte fått plats...

Det är tråkigt att vänta. Dessutom var jag trött som två gnuer vid det här laget. Om inte kvinnan med valpen hade envisats med att gå ut och rasta valpen med droppställning och allt typ en gång i halvtimmen så hade jag nog somnat. Precis när man är på väg att somna kommer droppställningen rasslandes, då går det ju liksom inte... Hungrig var jag också. Inte blev saken bättre av att dottern till kvinnan med valpen kom med mat till dem. Det luktade hur gott som helst...

Men mest synd var det förstås om Svantisen. Han var så trött, stackarn, eftersom han hade svårt med andningen när han låg ner och därför inte ville lägga sig. Han hade stått och gått omkring och flåsat i hur många timmar som helst, säkert i stort sett hela dagen. Då är det ju inte konstigt att man blir trött. Feber hade han ju också. Till slut lade han upp huvudet på ett tvättställ som fanns där, slöt ögonen och försökte sova stående i någon minut. "Snälla Gud, var lite schysst och låt det bli vår tur nu", tänkte jag. Men Gud kanske har genomskådat att jag inte är särskilt troende, för först runt midnatt blev det vår tur...

Vi behövde i alla fall inte göra någon lungröntgen, eftersom det var så pass tydligt att det var lunginflammationen som kommit tillbaka. Istället har jag fått en ny, längre kur med antibiotika och så blir det ett återbesök med röntgen om 2-3 veckor. Så nu har jag en liten sjukling här hemma igen. Jag hoppas verkligen att antibiotikan fungerar den här gången, så att han inte hunnit bli resistent eller något. Det är ju min jättebebis detta, han måste bli bra!!!

Tänkte åka till spårkursen ikväll i alla fall och lägga ett spår. Jocke får rycka in som reserv och gå spåret, tänkte jag. Han kommer att bli överlycklig över det. Han är faktiskt alltid mycket nöjd när brorsan (Svante) äter medicin eftersom jag alltid lindar in tabletterna i någon korv eller leverpastejbit. Och då blir ju följden att även Jocke får smaka korv och leverpastej. Det måste ju vara rättvist.

onsdag 20 augusti 2008

Tack, herr brevbärare!

För några dagar sedan kom jag på att det var länge sedan jag såg "Linus på Linjen", ni vet den där roliga gubben som går omkring på en linje och spottar och fräser som pausunderhållning i SVT.

Sedan kom jag på att jag faktiskt saknar Linus. Sedan kom jag på att jag faktiskt saknar Linus så mycket att jag måste köpa en DVD-box med honom. Och idag kom brevbäraren med den!

Jag är sååååå nöjd!

Fyra timmar och 20 minuter underhållning. Det är ju inte klokt. Då behöver ju inte jag sitta sysslolös i helgen om det regnar. Det är ju bra. Men man kan ju undra om den fräsande linjegubben fortfarande är lika rolig efter fyra timmar...?

Värsta hippan!

Så gick den äntligen av stapeln, L:s möhippa. Eftersom jag var en av arrangörerna så var jag lite nervös (ja, nästan paranoid) för att allt inte skulle klaffa. Som tur var är den andra arrangören en riktig klippa, så allt ordnade sig förstås till det bästa.

Kl. 10.00 på morgonen dagen D ringer dock tjommen som har äventyrscentret vi bokat aktiviteter på och säger att det är hål i deras bubbelpool. Han hade haft hantverkare där för att laga, men då hade hålet tydligen blivit ännu större. Hmm. Han sa att relaxavdelningen nu bestod av bastu och dusch och om vi inte var nöjda med det så fick vi avboka hela alltihop. Öhhh......och exakt VAD hade han tänkt att vi skulle hinna hitta på att göra istället? Nej, där fick han allt ta och tänka om! Till slut gick han med på att vi skulle få bada i deras badtunna istället. Inga bubblor tyvärr (åtminstone inte SÅNA bubblor), men bättre än inget....förutsatt att vattnet skulle hinna bli varmt (den värms upp med fyra grader i timmen tydligen. Vi räknade ut att det skulle hinna bli 20 grader varmt, eller kallt snarare. GAAAAAAAH!).

Det har varit ett himla hemlighetsmakeri det här. L skulle ju inte veta något, bara bli bortrövad när hon minst anade det...tyvärr verkar det som att hon hade blivit lite misstänksam ändå. Hennes mor lyckades i det närmaste försäga sig och sedan hade jag, min klant, blajjat här på bloggen om att jag skulle vara ledig från jobbet. Jag skrev ju det där mitt i natten och tänkte väl att det hinner ju inte hon läsa...Men tydligen läser hon bloggen till frukost istället för morgontidningen av någon outgrundlig anledning. Och sedan när hon såg min bil svischa förbi i Borlänge på en helt vanlig tisdag så lade hon nog ihop två och två. Men lite överraskad blev hon nog ändå....hoppas jag.

Vi bjussade på lite champagne medan hon fick svida om till den noga utvalda möhippe-kostymen. Kostymen bestod av urtvättad pyjamas, grön långhårig peruk, enormt stora solglasögon formade som stjärnor (lila) och en banderoll som det stod "L:s möhippa - Sista natten med gänget" på. Hon har aldrig varit sötare!!!! Hehe. Lägger dock inte ut någon bild. Var man inte på Kupolen och såg henne göra succé med att sälja fräckisar och be om äktenskapsråd så får man skylla sig själv...(och så skulle jag antagligen bli mördad med ett par lila stjärnglasögon en mörk natt av någon i grön peruk om jag lade ut bilderna).

Hon lyckades faktiskt sälja slut på alla fräckisarna i burken. Mycket imponerande. Tyvärr var människorna inte så bra på att ge äktenskapsråd. Oroväckande många tyckte att hon inte skulle gifta sig alls....eller skilja sig på en gång. Men dom var nog bara avundsjuka tror jag....Några karlar var dock inne på filosofin att det bara är att låta fruntimmret bestämma så ordnar sig allting. Mycket klokt sagt.

Höjdpunkten var dock de inbokade aktiviteterna på ICE Äventyrscentrum. Vi började med lasergame, en kamp på liv och död. Grönt lag (dvs MITT lag såklart) vann! Efteråt var vi så svettiga och trötta att vi nog såg ut som halvdöda fiskar allihop. Men kul var det! Därefter dansmattorna, och sedan sumobrottningen. Jag hade verkligen sett fram emot sumobrottningen - och jag blev inte besviken! Det var inte lätt att röra sig i de där dräkterna och sumofötterna var liksom svåra att få med sig. Tänkte bjuda på lite sköna bilder...





Man har aldrig varit snyggare....hm.

Till sist var det dags för lite relax i badtunnan. Den hade till vår lycka hunnit bli uppvärmd till 41 grader istället för 20 som vi fasade för...härligt!

Kvällen avslutades sedan med middag på Broken Dreams och tjejsnack natten lång. Och jag åt så mycket att min mage kändes som en badboll uppblåst till bristningsgränsen. Den kändes till och med fortfarande likadan nästa morgon när jag vaknade....det är tur att vi tjejer har en extra glassmage.

Sammanfattningsvis så blev det en väldigt lyckad hippa. Hoppas att L också tycker det, allt var ju för hennes skull. Men jag har blåmärken på konstiga ställen, bland annat ett på vardera bicepsmuskeln...märkligt.

måndag 18 augusti 2008

"Det är 18 veckor kvar till jul...!"

...är det första man möts av när man hasar in i kontorslandskapet på morgonkvisten. YES! Vad upplyftande det känns.

Och fem minuter senare ringer telefonen. Herregud, jag har ju inte ens hunnit slå på datorn! Och jag är ju helt utloggad hela jag efter semestern. Vem är jag? Var är jag? Vad gör jag här? Vad gjorde jag för fyra veckor sedan? Vem ringer nu? Jag kommer inte ihåg nånting. Vad vill någon? Vänta, ska bara kolla i akten. Ursäkta, jag har haft semester och är inte på banan riktigt än. Säger nåt bra. Antecknar. Lägger på. Får ta tag i det där senare.

Men efter ett morgonfika, lite kackel med tjejerna i landskapet och lite strukturerande av hjärnceller börjar saker och ting falla på plats igen. Det känns som vanligt, nästan som att jag aldrig varit borta.

På morgonfikat hade vi en intressant diskussion om Brolles hår och vilka godisar som Elin Lanto skulle köpa på macken i Enköping. Några lyckostar (?) till kollegor bor ju där och brukar se kändisparet då och då. Han ser tydligen inte klok ut i huvudet i verkligheten heller. Undrar hur han skulle se ut om han inte sprejade upp håret sådär? Måste ju vara en konstig klippning därunder. Jaja.

Vi har också hela dagen haft en hätsk diskussion via mail om det är för mycket att lägga 100 spänn var till chefens 60-års present. Nästan komiskt att följa diskussionen faktiskt. Väldigt modernt att föra samtalet över mail också.

På mitt jobb är också matlådorna ett hett samtalsämne vid lunchtid. Man får skämmas om man har korv och makaroner. Men om man har något riktigt kulinariskt som doftar gott så kan man få många avundsjuka blickar. Och har man tur (eller otur) kan man få maila receptet till typ 100 kollegor. Själv hade jag ingen aning om vad jag hade i min matlåda idag förrän jag öppnade den. Bara grabbade en ur frysen i morse och hoppades på det bästa. Det var spaghetti och köttfärsås. Det är okej, men jag får nog inte maila ut något recept... Idag var det mest fokus kring det "krig" som pågår mellan två kollegor om vem som har störst salladsburk. Mycket underhållande. "Han" hade en riktigt stor burk idag, full av sallad. Nästan synd att jag inte är på plats imorgon för att se om "hon" tar en glassburk imorgon, som hon hotade med...

När jag skulle åka hem såg jag att räcket framför bilen på parkeringsplatsen måste ha flyttat sig närmare bilen. Hm. Eller så var det så att jag parkerade väldigt nära räcket? I alla fall så nuddade extraljusen räcket, det var nog inte ens en millimeter emellan. Blev lite orolig och fick otäcka flashbacks. Jag har nämligen råkat köra sönder extraljus förut, och dom är inte billiga ju. När jag hade min volvo förut, med två extraljus på, skulle jag parkera på mitt dåvarande jobb utanför en mataffär. Det stod en betonggris där. Hungrig måste han ha varit också, för han åt upp det ena extraljuset. Eller okej, jag körde rakt in i betonggrisen och kraschade det. Extraljuset alltså, inte betonggrisen. Klantigt. Sen när jag åkte hem så kraschade jag det andra inne i carporten. Dubbelklantigt.

Jag har börjat inse att jag nog har begåvats med en klantighets-gen. Jaja. Men den här gången klarade sig extraljusen i alla fall. Och så är det ju "bara" 18 veckor kvar till jul.

söndag 17 augusti 2008

Jobbångest

Min sista semesterdag. Eller - rent tekniskt - tog min semester slut redan i fredags. Men ändå. Fyra veckor går fort. Och nu är det ett HELT ÅR kvar till nästa semester. Fast jag gillar ju mitt jobb, det är inte så hemskt egentligen. Så jag har nog bara en sån där liten släng av jobbångest.

Det ska bli mest jobbigt att gå upp tidigt. Jag kommer förmodligen att vara död imorgon bitti, för jag kommer ju naturligtvis inte att lägga mig i vettig tid ikväll.

Undrar om jag kommer ihåg koden in till jobbet? Och till datorn? Tänka, tänka, tänka. Jag har säkert fått enmiljonfyrahundrafemtielva mail och ungefär lika många meddelanden på telefonsvararen. För att inte tala om den vanliga snigelposten. Det kommer nog att ta hela dagen bara att gå igenom allt det...

Min sista lediga dag har jag i alla fall ägnat åt att städa, träna och läsa. Jag läser just nu den här boken...

Chick-lit när det är som bäst. Jag kanske inte är normal, men jag har i alla fall skrattat rakt ut inte bara en gång...Härligt med "må bra"-böcker ibland.


torsdag 14 augusti 2008

En tur till Skåne

Jag och hundarna har tillbringat några dagar nere i Skåne. Man måste ju utnyttja semestern till fullo, och i norr har jag ju redan varit. Min bil och jag börjar ju dessutom bli riktiga hejare på det här med långresor.

Jag har gjort följande:

- turistat på Österlen
- sett Zlatans hus i Malmö
- konstaterat att dom har blåa (!) övergångsställen i Malmö
- paddlat kajak i ungefär 2 minuter (det var vingligt och jag var nybörjare)
- återupplevt gamla barndomsminnen i Åhus
- ätit Åhusglass i Åhus (fast det var egentligen inte Åhusglass, men den var god ändå)

Sammanfattningsvis så har jag haft väldigt trevligt, även om vädret kunde lämna en del övrigt att önska...

Nu är jag trött. Det gäller på att nöta i vänsterfilen på E4:an en hel dag.

lördag 9 augusti 2008

Stolt matte

Idag har Svante klarat sitt första viltspår som legat över natten. Och det gjorde han med bravur... Har precis börjat fortsättningskurs viltspår och var ute igår kväll och droppade blod och släpade klöven. Han har ju aldrig gått spår som legat så länge så det var en ny stor svårighet. Räven har säkert gått på spåret och vem vet hur många djur som hunnit korsa det...

Var lite fundersam för detta är ju en hund som jagar med synen och inte med nosen. Och tidigare har han klarat spåren men han har ibland glömt bort vad han håller på med och plötsligt börja tugga på pinnar och så. Men inte idag! Idag tog han spåret som ingenting. What a star!

Och så fick han flirta lite också med sin "tjej", en varghundsflicka. Han kände sig som stans snyggaste. Så nu ligger han glad och nöjd som en klubbad säl i sin säng med benen åt alla håll...

Jocke blev lite avis, för han ville ju också gå spår. Men han fick i alla fall köttbullar, "gratis", och blev nöjd ändå.

onsdag 6 augusti 2008

Sniglar är också människor

Det var ett skitkul träningspass faktiskt. Jag blev helt soaking wet. Och sen har jag klippt gräset också, äntligen. Och eftersom den där självgående-funktionen bestämde sig för att sluta fungera precis idag så var det nästan som ännu ett träningspass. Min gräsklippare är en humörklippare, tyvärr.

Innan jag klippte var jag dock tvungen att kontrollera om det fanns några sniglar på gräsmattan. När det har regnat brukar det komma sådana där tjocka vita sniglar med stort hus. Och mycket riktigt, en liten krabat hittade jag. Jag lyfte över honom på andra sidan staketet. Man vet ju aldrig, han kanske har en snigelfru någonstans som blir jätteledsen om han blir sönderklippt. Sådant vill man ju inte ha på sitt samvete.





Och så skulle jag trixa lite med gräsklipparen vid en stor buske och backade rakt ner i trädgårdsdammen! Just snyggt. Vatten upp till knäna. Jag undrar vad Gud eller vem det nu är som bestämmer där uppe, tänkte då. Jag hade ju räddat snigeln! Gud kanske tyckte det var dags attt mina gräsklipparskor blev tvättade, de har ju blivit ganska gröna med tiden. Finns det gräsklippare med backvarnare? I så fall ska jag ha en.

Men man börjar ju verkligen fundera om det vilar någon förbannelse över kombinationen mig själv och en gräsklippare. Ska det fortsätta så här får jag sätta på mig störtkruka och simdynor när jag ska klippa i fortsättningen...

Nåja, djungeln är ett minne blott nu i alla fall. Alltid något.

Bad hair day

Gaaah....vaknade upp i morse och upptäckte att jag inte såg klok ut i huvudet. Duschade igår kväll och somnade med blött hår. BIG mistake. Nu är det liksom lockar åt alla möjliga håll. En av lockarna är liksom....vad ska man säga...hm, tintin-inspirerad. Tur att någon vänlig själ har uppfunnit platt-tången.

Tur också att jag inte ska på gala-middag utan bara till träningen.

tisdag 5 augusti 2008

It's raining...rain.

Det är storm ute. Gräsklipparen står i förrådet. Gräset växer. Djungeln är ett faktum. Säljer dom machetes på ICA?

måndag 4 augusti 2008

Bloggar från Djungeln

It's ösregning today.

Av naturliga skäl blir det därför ingen gräsklippning. Det är dumt, för det skulle verkligen behövas. It's a jungle out there. Jocke har varit bussig och ätit lite av gräset, men han är tyvärr inte så snabb och inte blir det så jämnt heller...Faktiskt så syns det inte över huvudtaget.

Det blev faktiskt inget degande in the soffa i går kväll. Åtminstone inte i min egen soffa. Cyklade över till granntjejen (gissa färgen på cykeln...?) för att hämta min post som hon haft vänligheten att omhänderta när jag varit borta. Och så blev jag bjuden på kladdkaka...och det kan man ju inte motstå. Vi satt och snackade till...ja, sent.

Men idag har jag i alla fall satt in en motattack mot allt ätande den senaste tiden, jag åkte nämligen och tränade på Friskis på förmiddagen. Och sen har jag storhandlat på ICA eftersom kylskåpet gapade tomt och så kan man ju inte ha det. Självscanning är verkligen himla smidigt måste jag säga. Och eftersom jag tidigare (när jag pluggade) har jobbat i kassan så är jag ju van att "blippa". Men en tant försökte lite fräckt tränga sig före mig i kön. Kassörskan såg det hela och påpekade att jag var före henne, men jag lät tanten gå före ändå. Jag hade inte bråttom, jag har ju semester. Men det är lustigt att det är pensionärerna som verkar ha mest bråttom och ska trängas i kön, de som har hur mycket tid som helst...

Glömde dock köpa jordgubbar. Är jätteledsen över det, faktiskt helt förstörd. I love jordgubbar. Att man alltid ska glömma något....och att det den här gången var det allra viktigaste! Men kan ju inte åka in 2 mil till stan bara för att köpa det. Blir dyra jordgubbar det...

Jaja, what to do när det regnar? Jag är parkerad i soffan. Kanske en film, en bok eller senaste amelia.



PS. Cykeln är förstås lila. DS.

söndag 3 augusti 2008

Home sweet home

Nu är jag hemma igen. Skönt. Det blev några mil i bil idag. Startade kl. 10 i morse från Umeå och kom fram kl. 17, ganska snabbt marsherat ändå. Resan gick bra, men efter Sundsvall blev det jättemycket trafik och jättemycket regn. Jobbigt att trängas med alla semesterfirare.

Huset stod kvar när jag kom hem i alla fall. Och gräset hade förökat sig som väntat, så det blir väl ett varv med klipparen imorgon. Men faktiskt så har också min fina Mårbacka pelargon börjat blomma medan jag varit borta, fina ljusrosa blommor. Den har levt i många år den...Jag älskar pelargoner. Egentligen tycker jag mest om röda (i blå krukor), men den här är ju en Mårbacka. För de som inte vet det är Mårbacka typ pelargonernas Roll's Royce....


Min Roll's Royce.

Klematisen har också slagit ut!

Förstår att det måste vara oerhört fascinerande att läsa om mina blommor, men fördriver lite tid innan Bones börjar kl. 20. Då blev det lite blajjande här...

Tonight blir det i alla fall bara dega in the soffa. Men jag var i alla fall duktig och städade huset innan jag åkte, så jag har kommit hem till ett skinande rent hem. Härligt.

lördag 2 augusti 2008

Kvalitetstid med mormor

Inte så mycket action de senaste dagarna. Jag har mest umgåtts med mormor. Vi har pratat om vädret, hur hon och morfar träffades, hur det var när min mamma växte upp, om deklarationer, om spöken, om hur vi skulle få upp en burk med bostongurka, om den där Monte som avslöjades i Uppdrag Granskning - ja, om allt möjligt. Roligast var det att höra om allt som hon har gjort när hon var ung. Hon har faktiskt vart med om ett och annat, min mormor.

Umgåtts lite med A också, det har vart skoj. Vi tog ett glas vin på en uteservering vid hamnen i Umeå i torsdags kväll. Det var världens åskväder, men trevligt ändå. Vi tog bara ett till glas tills stormen bedarrat innan vi cyklade hem igen...

Och jag har ätit så mycket de här dagarna. Det ska ätas frukost, sen ska det fikas, sen ska det ätas lunch, och efterätt till det, sen ska det ätas glass, sen ska det fikas igen, och sen ska det ätas middag med efterätt igen och till slut ska kvällen avslutas med en massa godis. Herregud, om jag hade stannat några dagar till hade jag kunnat lämna kvar bilen här och rullat hem på egen hand. Det är väl ändå nästan bara nedför. Men hon menar ju väl, mormor...

Imorgon ska jag i alla fall åka hem. Borta bra men hemma bäst. Längtar hem lite nu faktiskt. Tyvärr kommer det ju att ta hela dagen, drygt 60 mil. Men det är ju kul att köra bil. Och så kan jag spela hög musik och skråla med för full hals hur mycket jag vill. Nice.