Dagens ros

Imorgon ska jag, min bil och mina hundar åka till Skåne (= väldigt långt). Då hör det ju till god ton att man ser över sitt transportmedel så att detta håller ihop under resan. Sagt och gjort, jag öppnade motorhuven (och bara själva öppnandet var inte det lättaste, jag förstår inte varför dom har gömt det där hålet som "pinnen" som håller upp huven ska ploppas in i?). Jag tyckte det såg fint ut. Hmm.

Ärligt talat så vet ju jag knappt vad som är fram och bak på en bil och alla lådor under huven ser ungefär likadana ut tycker jag. Och det är så MÅNGA lådor. Men på en del lådor står det i alla fall vad det är för något. På en stod det "Engine coolant" som jag antar ska innehålla kylarvatten. Men den såg oroväckande tom ut tyckte jag. Jag noterade därför att kylarvatten måste inhandlas. Beslutade mig också för att kolla oljan. Och detta VET jag faktiskt hur man gör. Noterade att även olja måste inhandlas. Noterade dessutom att spolarvätska kan vara en bra idé. Resterande lådor där under huven var för avancerade för mina mycket begränsade tekniska kunskaper (de är faktiskt så begränsade att jag konstaterat att jag förmodligen inte varit mekaniker i något tidigare liv heller). Så jag hoppas liksom på att de andra lådorna är nöjda och glada ändå. Då återstod bara att stänga huven. Det tog ungefär fem minuter (våld och svordomar löste problemet).

Så idag svängde jag förbi Mekonomen för att inhandla kylarvatten, olja och spolarvätska. Och jag måste verkligen höja det här stället till skyarna nu, för jag är så himla nöjd! Man behöver liksom bara rapa upp registreringsnumret på bilen så ser dom direkt vilken olja och vilket vatten jag ska ha. Så genialt! Så förträffligt! Man behöver ju faktiskt inte kunna någonting själv, det går så bra ändå. Tills killen bakom disken frågar om jag har rött eller blått vatten i kylaren. Eh...? Jag brukar ju i och för sig minnas färger, men jag har ju faktiskt ingen aning. Då tar han fram ficklampan och går ut till min bil, öppnar huven (han hittar hålet till pinnen på 2 sek) och kollar i kylarvattenbehållaren. Jag har rött vatten. OK. Det är tydligen viktigt att det blir rätt färg, förklarar han, för att annars kan det bli klumpar om man blandar. OK. Rött får det bli. Och rött är ju fint. Vi går in och han plockar fram alla flaskor jag ska ha. Han packar ner dem i en påse och säger att påsen blev lite tung. Det är nästan så att han vill bära ut påsen åt mig också, men någonstans går ju ändå gränsen för hur mycket hjälp man vill ta emot. Helt hjälplös är jag ju faktiskt inte. Men i alla fall - dagens ros till Mekonomen helt klart. Helt underbart ställe när man är helt tappad bakom en vagn när det gäller bilar.

Jag har varit i länsrätten idag också ( i jobbärende förstås). Domstolsbyggnaden är ju helt sprillans ny här i Västerås också så det var kul att se hur flådig och fin den var inuti. Och den ÄR verkligen flådig och fin. Urtjusig.

Foto: Conny Sillén/Scanpix.

Och själva målet var förstås också spännande och intressant (i alla fall om man är insnöad på skatterätt som jag). Dom kommer inte förrän om en månad, men jag har en bra magkänsla i alla fall. Domstolsmänniskorna (ja, jag vet att det heter nämndemän, lagman, ordförande och så, men ett samlingsnamn för dem alla är praktiskt just nu) blev alldeles till sig i trasorna också när de fick använda all den fräsiga tekniska utrustningen som finns i deras nybyggda salar. Det var någon hypermodern variant till Overhead-apparat där man bara kunde lägga på en bild eller ett papper som det var och så kom det upp stora bilder på två ställen i salen. Groooovy. Detta var helt klart höjdpunkten för domstolsmänniskorna som fnissande förkunnade att de var lite ovana med de här moderna teknikaliteterna. Och visst, lite imponerande är det ju.

Nu är det snart Bonde söker fru på TV. Inte missa, inte missa.

Kom igen nu, revisorer!

Revisorerna håller på att fega ur om den här bowling-matchen. Och detta beror tydligen på att en av deras "atleter" har brutit benet och inte kan delta. Är inte det fjantigt? Vi är ju redo! Vi är tränade! Vi är helkassa, men taggade! Revisorerna tar det här på för stort allvar, tror jag. De håller tydligen på att rekrytera några UTOMSTÅENDE (läs: före detta kollegor som slutat, kollegor som är duktiga på sport) till sitt bowling-lag också. Ja, jag vet inte vad det ska bli av det här till slut.

Det är många som är sjuka på jobbet också, idiotiska förkylningar. Vill inte ha, vill inte ha, SKA inte ha. Jag pimplar echinatex och ber för mitt immunförsvar. Jag tror det fungerar, men man blir väldigt kissnödig av behandlingen...

Jag har fått post från JOTEX idag. De vill att jag ska köpa julgardiner, handdukar och annat krafs från deras julkatalog och nu har jag erbjudits 150 kr rabatt. Och i slutet på brevet skriver avsändaren "Trevlig Hälsning! XX". Det kanske är jag som är knäpp som funderar över sånt här, men så säger man väl inte? "Vänliga hälsningar" är ju vanligt, men "trevlig"? Ja, vad vet jag? Man kanske säger så här. Jag tyckte bara att det såg lite konstigt ut. Men det är ju bättre än "Med ovänliga hälsningar" som jag fick en gång av en arg kund på jobbet. Man kan ju inte vara populär jämt... Och man får ju visa lite uppskattning för kundens kreativitet ändå.

Imorgon ska jag på muntlig förhandling i domstolen med jobbet. Jag laddar. Det känns lite spännande och nervöst, jag hoppas vi vinner!

Men nu är det snart Rosa Bandet-galan på TV. Tänkte titta på det. Ni har väl köpt ett rosa band allihopa...?

Kundvagnsrejs på ICA

Idag åkte jag och handlade efter jobbet. BIG mistake. Det var jag och alla andra 9-till-5-idioter på en lönefredag. Hur mycket folk som helst. Hur JOBBIGT som helst. Alla har fått lön och vill äta tacos ikväll. Alla gångar och hyllor är blockerade av kundvagnar och barnvagnar och människor som går otroligt långsamt. Och tanter som funderar i en kvart på om de ska ta den lite billigare ICA-osten eller den lite dyrare Arla-osten. Och medan hon funderar står hennes karl i en annan gång med kundvagnen och väntar. Han blockerar hela gången eftersom han står lite käckt framåtlutad över kundvagnen och rullar den lite fram och tillbaka med ölmagen samtidigt som han blippar på sin mobiltelefon. (Han spelar säkert det där orm-spelet eller nåt annat väldigt spännande för han verkar helt ovetandes om tid och rum och märker inte att folk vill passera).

Man ska inte åka till ICA på en sådan här dag, jag vet ju det. Jag, som har jobbat i affär en gång i tiden till och med, borde ju veta det. Men (och nu kommer det något riktigt töntigt), jag hade rabattkuponger. Ja, det hade jag. Och dom slutar gälla snart. Så jag var faktiskt tvungen. För det var sådana där BRA kuponger, ju. Något nytt som ICA har börjat med; att man får rabatt på precis de varor man brukar handla. Då har dom liksom registrerat vad man brukar handla och så får man kuponger (20 %) på några av de varor man handlar ofta. Skitbra ju. Men det har tydligen varit mycket rabalder om det där... Folk är upprörda för att deras integritet blir kränkt. De vill inte att ICA ska registrera vad de handlar. En gubbe hade tydligen varit jätteupprörd och sagt att han och hans fru hade fått kuponger på kattmat, för det brukade de handla ofta. Men nu hade ju katten dött så de här kupongerna hade faktiskt rivit upp mycket känslor. Han var nästan i upplösningstillstånd över detta.

De verkar liksom glömma bort att de får rabatt. Det är ju det enda syftet med att registrera uppgifterna. Ja, jag skiter i om ICA vet vad jag brukar handla i alla fall. Jag fick jättebra kuponger. Jag är inte kränkt. Det är ju skillnad om det handlar om pinsamma varor, typ sexleksaker eller nåt, men här snackar vi liksom korvar och knäckebröd. Jaja, nu lämnar vi det...


Det var så mycket folk att jag fick parkera jättelångt bort. Det var jobbigt för det blåste verkligen hur mycket som helst idag. Och kundvagnen var "sned" som vanligt (är dom inte alltid det, kundvagnarna, drar lite snett sådär?). Så man kan säga att kundvagnen var ute och gick med mig där på parkeringen... Jag lyckades dock ta mig fram till bilen utan att rulla in i någon bil eller så. Men jag fick kämpa med kundvagnshelvetet ska ni veta.

Tur att bilen stod kvar i alla fall. Man kan aldrig veta... En kollega berättade idag på jobbet att någon hade plockat bort tre (eh..?) av däcken på hennes bil ute på jobbparkeringen mitt på ljusa dagen. Det är ju inte så kul att hitta sin bil på det viset. Blir ju svårt att köra hem med bara ett hjul. Egentligen är det konstigt att ingen såg det hela. Men människor reagerar väl inte, det kanske är normalt att folk byter däck till höger och vänster. De hade brutit sig in i bilen också. Min kollega var mest upprörd över att de hade gått igenom alla hennes CD-skivor men inte tagit en enda! Hon undrade vad det var för fel på hennes musiksmak, liksom...

Jaja, nu är det fredag kväll. Vi förlustar oss på grisöron, zoo och M&M.

Svante suktar efter grisöronen.

Vilket mörker, vilket svammel

Nu är det mörkt på morgonen när jag åker till jobbet och mörkt på eftermiddagen när jag åker hem. Inte kolsvart ännu kanske, men ändå mörkt. När man måste använda helljuset så är det min definition på att det är mörkt.

Fast det är ganska mysigt att åka bil när det är mörkt. Allt på instrumentpanelen lyser så fint. Min bilstereo VÄXLAR dessutom i olika färger som värsta discot, det är ju väldigt hippt. Fast det beror mest på att jag inte vet hur jag får bort den inställningen. Instruktionsboken verkar någon ha supit bort - eller jag vet i alla fall inte vart den är - och det är så förbajjat många knappar på apparaten så med min minimala tekniska begåvning gick det helt enkelt inte. När jag ändå är inne på ämnet kan jag väl lika bra erkänna att det stundvis är lite irriterande med det där blinkandet. Men fint såklart. I mörker. Och så kan man ha en massa bra musik på också. På hög volym. Och sjunga med. Då är det mysigt. Fast det kan vara jobbigt att köra i mörker, för det är ju så....eh, mörkt. Man ser ju inget. Eller i alla fall inte så bra. Bättre att få åka med. Då kan man i lugn och ro sitta och beundra den fina instrumentbelysningen och så.

Jaja, det där var egentligen en parantes. Jag skulle komma till att snart ska vi ställa om klockan. På söndag närmare bestämt, och då blir det mörkare. Faktiskt jättemörkt, nästan svart, när jag ska åka hem från jobbet. Men på morgonen blir det ljusare. Det är ju lite bra i alla fall. Fast det är svårt att lära sig det där, tycker jag. Om det blir mörkt eller ljust och vilket håll klockan ska och allt sånt, menar jag. Jag har kommit så långt att jag vet att när vi ställer TILLBAKA utemöblerna så ställer vi TILLBAKA klockan. Bra där. Sen tar det en kvart innan jag har funderat ut att det innebär att vi FÅR en timme. Hurra! Och sen tar det en kvart till innan jag har fastställt om det blir mörkare eller ljusare och NÄR det i så fall blir mörkare och ljusare. Men nu har jag koll. Jag är förberedd och har tänkt klart i tid. Så det är lugnt. Det är ju dessutom riskfritt nu när vi vrider tillbaka klockan och FÅR en timme. För det innebär ju att man inte riskerar att komma för sent någonstans om man råkar glömma att ställa om klockan. Då är det ju värre när vi vrider fram klockan. Så jag är ganska lugn nu. Gillar inte att komma för sent.

Oj, vad jag svamlar om ingenting. Men jag tror att det är tillåtet att göra det i bloggar. Alla gör det. Skriver om ingenting, menar jag. Och folk LÄSER skiten. Så vaddå...? Jag kan också svamla.

Imorgon ska dom lunchbowla igen på jobbet. Och öva inför matchen med revisorerna (vi tar det här på blodigt allvar. Eller så behöver vi öva. Jag vet inte). Men jag tänkte stå över. Jag är ju redan fullärd....eh, inte. Men jag undrar när den omtalade matchen ska bli? Hoppas på snart, när vi är nyövade liksom.

Nej, nu är det snart dags för Bonde på TV. Måste se. Jag undrar vad dom tänker hitta på för tokigt idag?

Varför ska hundar alltid kräkas på mattor?

Det undrar jag. Alltid på en matta, trots att mattorna endast tar upp kanske 10 kvadratmeter av den totala ytan på 90 kvadratmeter. Det är ju lite konstigt. Och IRRITERANDE.

Idag lade Svante en spyhög på den vita vardagsrumsmattan. Ja, på den VITA mattan - inte på den bruna runda där det inte hade synts så mycket. (Och ja, det är mycket intelligent av mig att ha en vit matta när jag äger två grisiga odjur). Det var lite gräs och gammal mat i den, inga gamla inälvor eller annat äckligt från något oidentifierbart djur han hittat ute i alla fall. Men stor hund, stor hög.

Så jag har ägnat kvällen åt att försöka göra rent mattan. Den är för stor för att köra i tvättmaskinen, så jag fick liksom bearbeta fläcken på plats. Till slut erinrade jag mig att jag hade en burk Vanish i tvättstugan. Ni vet, LITA PÅ ROSA, FARVÄL TILL FLÄCKAR. Det är en sån där burk med pulver som man ska hälla i tvättmaskinen, så den var ju inte riktigt avsedd för ändamålet. Men man tager vad man haver.

Och jävlarimej om det inte funkade! Halleluja.

Liten hund i stor kropp

Jag var bara tvungen att lägga ut den här bilden på Svante som jag precis tog. Är han inte rätt så liten ändå min stora varg? :)

Snart dags för step-up!

Hej Barbapappa

Idag har jag putsat färdigt fönstren, ställt undan utemöblerna och täckt över den murade grillen inför vintern. Så nu ser det ut som om jag har en ful grön Barbapappa i trädgården.

Och förra veckan hjälpte en vänlig själ till med att byta till vinterkostym (däck) på bilen. Så, vädergudar, nu kan ni släppa ner så mycket snö ni vill! Jag är redo.

Fy fan vad jag är bra!

Jag har varit duktig och putsat fönster. Nåja, inte alla ännu - men ändå. Det blev fint i alla fall. Det bara glänser om dem...! Jag är ganska nöjd faktiskt. Det är dock tur att det är så glesbefolkat här där jag bor, för så här osnygg var jag medan jag höll på...(den rödrutiga michelingubbe-jackan värmer gott när fönstret står öppet, men den är ju inte senaste modet precis)...

Efteråt hade jag tänkt att jag skulle fortsätta vara duktig och motionscykla en tur. Jag har en rutt på ca en mil som jag brukar ta och jag tänkte att cykelns lila färg skulle glänsa så fint i höstsolen och så. Så jag kånkade ut cykeln ur förrådet och mycket riktigt; den glänste så det stod härliga till. Men tyvärr var bakdäcket alldeles platt. Suck. Jag grävde fram en cykelpump och trixade fast den. Tyvärr visade den sig vara trasig. Då kom jag på att jag faktiskt har en inbyggd kompressor i min eminenta bil (som ni förstår så är det ju faktiskt en super-bil jag har!). Så jag rotade fram instruktionsboken för att kolla hur den funkade, pluppade i sladden där den skulle vara och förberedde allt liksom. Bara för att upptäcka att munstycket inte passade på cykeldäcket. NEJ...!

Så det blev ingen cykeltur. Jag är rätt så ledsen för det faktiskt. Istället sitter jag här och äter choklad (äkta dansk!!) och lägger ut muppiga bilder på mig själv på internet. Jaja. Får väl köpa en cykelpump vid tillfälle. Det är synd att man måste ha en pump. Att det inte är som med badbollar, att man kan blåsa manuellt om det kniper. Det vore nåt det.

Nu ska jag stoppa in en kyckling i ugnen. Man måste ju utfodra sig själv emellanåt.

Morgonpromenad

Lördagsmorgonen startade med en promenad as usual. En härlig dag. Frost i gräset, 1 minus och strålande sol. Vi vågade oss inte ut i skogen bland de blinda jägarna, men hittade en fin rutt ändå. Ner till ån, förbi lite hästar och sådär. Jag fotade som 17...

Frost i gräset.

Jocke i en privat situation.

Is på vattenpölen. Svante tycker om att äta is.

Det är roligt att fotografera. Jag borde verkligen skaffa mig en riktig digitalkamera. Tattigt med en mobilkamera ju.

Fredagsmys

Vore det inte häftigt om man kunde blogga en lukt? Jag var ute nyss med hundarna och det luktar så gott när grannen eldar med ved. Jag kanske är lite skadad som tycker att det luktar gott, men det bara är så. Jag associerar liksom till frisk vinterluft, jul, mys och allt möjligt. Eller jag vet inte. Det kanske bara är en god lukt även utan associationer? Men tänk is på mälaren så att man kan promenera ut till någon av öarna och slå sig ner där i en snödriva och grilla korv. Då luktar det gott. Strålande sol som gnistrar i snön, givetvis. Så att man blir solbränd om kinderna till och med. Hääääärligt!!! Och vit snö, inte gul. Man ska inte äta gul snö. (Det är nog i och för sig inte så bra att äta vit snö heller kanske). Bättre att äta korv.

Apropå is på mälaren, jag undrar vart jag har mina isdubbar? Jag har nämligen ett par som jag gjort själv i slöjden på mellanstadiet (tänk inte ens tanken, det är kvalitetsdubbar vi talar om här!). Jaja, det är ju inte is än....får nöja mig med eld-lukten så länge.

Det planeras för en julfest på jobbet. Tanken var att vi skulle bjuda in IT-snubbarna på våningen också. Och även IT-snubbarna (och jag tror till och med att det finns någon IT-tant) på våningen under (6). Men där stötte vi på patrull. Datanördarna på våning 6 ville nämligen inte ha någon fest med de "torra juristerna". Eh......!!! Jag vill inte sänka mig till deras nivå och säga något om att man kan ju undra vilka som är socialast av oss så fastklistrade vid sina datorer som dom är. Så jag säger inte det. Men jag vill bara tala om en gång för alla att jurister inte är torra. Vi är smarta och roliga. Det är så mycket humor i vårt gäng så det sprutar ur öronen på oss. SÅ DET SÅ. Bara för att vi tycker att livet har mer att erbjuda än World of Warcraft behöver dom ju inte bli sura. Vi försöker faktiskt bjuda till lite här och vara trevliga, hallå!

IT-snubbarna på våran våning (7) ville i alla fall gärna vara med. Dom måste ha insett att vi ju är skitroliga, vi har ju trots allt spelat Guitarhero och Singstar tillsammans. Det kom även fram att IT-snubbarna på våning 7 inte riktigt gillar IT-snubbarna på våning 6. Jag vet inte vad det är för en intern konflikt som ligger och lurar där, men det är ju onekligen lite spännande... Nästan lite dagis-nivå faktiskt. Ibland brukar IT-snubbarna på våning 6 stjäla vattenkokaren från IT-snubbarna på våning 7. Man förstår ju att dom blir arga. Plötsligt är den bara borta när de blir sugna på te-vatten liksom! Intriger på hög nivå, minst sagt.

Men nu är det fredag! Skönt. På vägen hem svängde jag förbi Djurmagazinet och köpte hundmat till mina lurviga pojkar. Jag tänkte lite optimistiskt att det är ju ingen match att kånka på två stora 15-kilos matsäckar, några ben, grisöron och hundkex själv. Det var emellertid inte lika smidigt som jag hade tänkt, men det gick till slut. Det såg antagligen inte klokt ut, för jag syntes knappt bakom alla grejor. Och TUNGT var det. Tur att jag är stark, hehe. Det var först på vägen ut, 10 meter från bilen som jag upptäckte att de har kundvagnar som man kan ta till sin hjälp....smart, Jenny. Nästa gång kanske man ska tänka efter före innan man tror att man är Hulken.

Ikväll ska i alla fall jag och hundarna ha myskväll. Ingredienser:

- En TV.
- En soffa.
- En gosig filt.
- Massa kuddar.
- POPCORN.
- Trocadero.
- Grisöron (ett till Svante, ett till Jocke, jag avstår).
- Doobidoo (jag vet, vuxenpoäng).
- En film (en romantisk komedi vill jag ha).
- En tjejtidning till reklampauserna.
- Tända ljus.

Så nu är det godnatt med datorn för ikväll.

Älgar och polacker, se upp!

Man får se upp ute i skogen nu, för älgjakten är igång och dom är ju som galna så här första veckan. Inte älgarna alltså, utan jägarna. Jag undrar om inte halva Sveriges befolkning har tagit semester den här veckan för att panga älgstackarna...? Jag vågade mig ut i skogen idag i alla fall med hundarna. Men jag törs inte släppa någon hund lös när det skjuts lite här och där. Svante kanske kan förväxlas för en älg om han har otur. I "min" skog kan nog till och med Jocke tas för en älg, eftersom de som jagar här är närmare 100 år gamla och både blinda och döva. Men vi klarade oss helskinnade ut ur skogen den här gången i alla fall....Det är nog värre för de polska svamp och bär-plockarna som lever i ovisshet. Vi får be för dem eller nåt.

I övrigt har torsdagen bara svischat förbi. Mycket att göra på jobbet, så jag fikade inte ens på eftermiddagen. Mycket ovanligt på min arbetsplats, bör påpekas. Men på förmiddagen serverades smörgåsar i alla fall för vi har varit duktiga och gått jorden runt. Eller ja, egentligen så nådde vi inte riktigt målet men vi fick smörgåsar ändå (viktigast är inte att vinna, utan att komma till start - eller nåt). Det var nämligen något sådant där friskvårdsprojekt som gick ut på att vi skulle skriva upp hur långt vi hade gått varje dag. Och alla typer av aktiviteter räknades...träning, städning, kratta löv, diska, klippa gräs....de senare aktiviteterna kunde man nämligen omvandla till steg på den här eminenta hemsidan. Det var rätt roligt att omvandla faktiskt. Klippa gräs är en jäkla massa kilometer kan jag tala om! Fast nu har jag lagt ner gräsklippningen för i år. Jag väntar på snön nu.

Jag såg föresten att tangentbordet till min jobbdator är snuskigt smutsigt. En massa damm där nere mellan tangenterna. Äckligt. Hur får man bort det utan att ha sönder skiten...? Jag pillade lite men det gick inget bra...

Hursomhelst, efter jobbet blev det träning. Och nu ligger jag i soffan och jäser med en massa köttbullar i magen. Janne på TV snart ju.

Idétorka och Bonde

Jag har lite idétorka på bloggområdet just idag känner jag. Och så är det ju Bonde söker fru på TV samtidigt som jag försöker prestera något kreativt här...det kanske beror på det? Eller så beror det på att det inte har hänt så mycket spännande idag. Så här kommer lite bilder istället på mitt och hundarnas "nu-ligger-vi-i-soffan-och-slappar-och-kollar-på-Bonde"-liv.

Hundarna får inte ligga i soffan. Men Jocke protesterade mot detta i hans tycke diskriminerande beslut och fick (eller tog...?) till slut en egen plats framför TV:n på fotpallen. Denna är nu hans. Och nåde den som försöker ha fötterna eller lägga någon pryl där...

Svante föredrar IKEA's matta Ringum. (Detta är dock en gammal bild från när han viftat sönder sin svans, den glada lilla skiten).

Alla är således samlade framför TV:n ikväll och följer med spänning böndernas speed-dejter...

Helgen är för kort...

En härlig helg är över. Det är dumt. Jag har gjort en massa trevligt med någon som är trevlig. Ätit på Bellmans med bio efteråt. Vi såg Rallybrudar. Jag tyckte nog att den var rätt så bra faktiskt, lättsam att se liksom. Söta bilar också. Sådana där Volvo PV och Amazoner och sånt. Och hennes rejsingbil var ju rosa också, såååååå fin! Det är synd att inte min bil är rosa. (Men jag tycker om den ändå förstås.) Och just det - de obligatoriska popcornen var förstås med på biobesöket. Tyvärr var jag ganska mätt efter fläskfilétoasten (rekommenderas!) och jag vet inte vad som hade hänt med min popcorn-glass-godis-och-annat-onyttigt-mage...? Den kanske var inställd på glass eller nåt, för det gick inte i många popcorn i alla fall.

Igår blev det en promenad, gick milen på Björnön faktiskt. Vi och hela Västerås, kändes det som. Varenda Västeråsare hade nog vaknat upp på morgonen och tänkt "Ja, idag är det söndag. Vi åker till Björnön och promenerar bort den där feta gräddsåsen vi åt igår!". Men milen orkade de inte gå, minsann, så vi behövde inte trängas under hela sträckan i alla fall. Någon hade till och med tagit mopeden (fast man inte får det)...känns som att denne någon missuppfattat det här med friluftsupplevelse lite grann.

Men det var kanonfint höstväder i alla fall. Hade med lite picknick också och fikade lite på en brygga vid vattnet efter ungefär halva sträckan. Mysigt! Lite mör i benen efteråt bara...(inte av fikandet alltså)...

Svante och Jocke på Björnön.

I torsdags hade vi lunchbowling på jobbet också. Vi jurister har nämligen blivit utmanade av revisorerna i bowling. Vi bara måste ju därför anta denna utmaning! Problemet är bara att vi kände att vi nog måste öva. Så därför tänkte vi att vi skulle knata ner på stan och luncha lite på Strike och samtidigt slå några klot. En mycket god idé, visade det sig, eftersom vi var HELKASSA på bowling. (Jag fasar för att revisorerna kommer att vara oförskämt duktiga). Eller...egentligen var jag ganska så bra faktiskt, om jag får säga det själv. Jag kanske inte fick någon strike, men det var bara otur ju. Jag fick ner massor med pinnar faktiskt. Käglor, menar jag.

På tal om att öva, glömde nästan att berätta det allra viktigaste som hänt i helgen. Jag har nämligen kollat på Solstollarna! Ni minns väl detta underbart förträffliga TV-program från 80-talet...?

Ulla-Bella, min sekreterare.

Man blir ganska nostalgisk. Det lustiga är att jag fortfarande tycker att det är roligt. Innebär det att man inte är klok i huvudet...? Eller bara att man har barnasinnet kvar, kanske. Roligast är det när Freestyle ska göra reklam för Knegoff's hårspray. För man kan verkligen se att de hänger upp och ner för att håret ska stå rakt upp... Familjen i husvagnen är också sjukt roliga. Hattarna på, alltid. Men jag noterade faktiskt att deras bil inte ens har någon dragkrok...det är ju lite märkligt?

Hursomhelst, jag upptäckte att Solstollarna till och med har en officiell hemsida - för den som vill frossa.

Nej, nu skäms jag

För mitt tidigare blogginlägg, alltså.

Min granne är ju egentligen jättesnäll. Han brukar till och med ploga min grusuppfart på vintrarna med sin röda lilla traktor. Jag är jättetacksam för det eftersom det är inte det roligaste jag vet att gå upp klockan 5 på morgonen och skotta snö i en timme. (Fast jag tycker egentligen bättre om traktorer med ögon. Ni vet, när lysena ser ut som runda utåtstående ögon. Grannens traktor har inga ögon. Om jag hade en traktor skulle den definitivt ha ögon. Och så skulle den var i någon fin färg också, kanske lila. Och så skulle jag döpa den till något fint traktornamn. Tore skulle kanske passa bra).

Jag får nog alltså vid närmare eftertanke ångra en del av min arga ton i det tidigare inlägget. Jag tycker om min granne. Och jag tycker om hans röda lilla traktor också. Men jag står fast vid att jag inte tycker om hans hedenhös-sladd särskilt mycket. Den är inte bra och det är ett faktum. Men vi glömmer det nu.

Till nästa gång...

PS. Och jag älskar livet på landet också. DS

Det ska vara som det alltid har varit

Ibland blir man så trött. Som när man svänger ner på lilla grusvägen på väg hem från jobbet och upptäcker att grannen har sladdat vägen. IGEN. Ni vet, när man sätter fast en sån där väghyvelgrunka bak på traktorn och åker omkring och "luckrar" upp gruset på grusvägar. Syftet är att få bort gropar i vägen och göra den bättre.

Så egentligen borde det här alltså ha varit en jättetrevlig grej att komma hem till. Problemet är bara att det INTE blir bra när grannen sladdar. Det kan bero på att sladden är från hedenhös. Groparna försvinner inte över huvudtaget. Istället är det bara en massa jättestora stenar över hela vägen så det känns som att bilen ska skutta sönder. Jag har åkt på andra nysladdade grusvägar och VET att när våran väg är nysladdad är den INTE bra.

Men grannen inser inte detta. Han måste ju själv tycka att det blir bra. För ni förstår, han har sladdat den här vägen med sin röda lilla traktor i alla tider. Och det har alltid gått bra. Här ska vi inte förändra något. Nej, det ska vara som det alltid har varit. Anlita någon annan som har en bättre sladd? Nej, det kommer inte på fråga! Sladden fungerar utmärkt. Så får han 200 spänn i timmen, eller nån liknande hutlös summa, av vägsamfälligheten för besväret också. Jojo...

Naturligtvis har ingen påtalat sladderiets brister för honom. För det är liksom ingen idé. Och det vet alla. Det är som med allting annat här ute i bygden. Det ska vara som det alltid har varit, punkt slut. Det går inte att komma med några nymodigheter här inte. Och alla som inte har bott här i 50 år är fortfarande "nyinflyttade" eller "nykomlingar"...

Men det är härligt, livet på landet.

Vad är det här?

Jo, det är bara jag och mina gosehundar som vilar tillsammans i en stor hög i Svantes säng. Länge leve gos!

PS. Det är svårt att ta bilder med mobilen. Jag övar. DS

Höstpromenad i bilder

Idag var jag uppe med tuppen trots att det är lördag. Jag och hundarna har skruttat runt i skogen någon timme på morgonen. Det var lite dimmigt, men skönt. Det luktar gott ute idag också (om man får säga det utan att verka jättekonstig). Lite bilder...

Väldigt fin skog tycker jag. Öppen och inbjudande liksom. Med en massa mossa också. Det är mysigt ju.

Jag försökte ta några bilder på mig själv och hundarna tillsammans också, med mindre lyckat resultat. Det berodde på följande:

1) Jag har bara en sketen mobilkamera (förvisso rosa, men ändå).

2) Jag var den enda människan i skogen.

3) Hundar kan inte fotografera.

4) Mobilkameror går inte så bra att ställa ifrån sig på en sten någonstans och sätta på utlösaren.

5) Jag tror inte det finns någon utlösare ens.

6) Jocke samarbetar inte.

7) Svante samarbetar inte heller.

8) Jag är nyvaken, osminkad och hemsk.

9) Svante vill pussas hela tiden.

Här kommer underverken, hursomhelst.

Oj, Svante blev visst halv.


Nu är istället jag skymd av en stor nos.

En facewash på morgonkvisten kan ju behövas.


Sådärja. Nu syns vi båda två i alla fall. Att man ser

lite muppig ut får man stå ut med.


Jocke blev halv och jag ser ut som en psykopat.


Jag och Jocke har ungefär lika mycket hår

i ögonen båda två. Men vi är båda med i bild

i alla fall.

Efter detta äventyr har jag "övertidat" lite på jobbet också. Man får mycket gjort när telefonen inte ringer hela tiden, faktiskt. (För jag är övertygad om att det är telefonen som är det avgörande momentet som gör att man får mer gjort på en lördag än en vardag, och inte allt kackel som brukar ljuda i kontorslandskapet på normal arbetstid).

Nu är det dags för matintag!