Vårt fina pepparkakshus

Efter mycket slit så blev vårat pepparkakshus så här fint. Eller det är nog gott att äta upp i alla fall... Men vi är stolta och glada. Observera att allt är gjort från grunden, det är INTE nån köpt sats från ICA. Möjligen regnar det in lite i det skeva taket, men det gör det ju i många gamla hus... Nu ska vi fira vårat slit med glögg och våra nybakade pepparkakor och Lussekatter. Det är ju första advent och allt.

Lusse lelle

Nu är Lussekatterna klara!

Vi bakar pepparkakor

Det blir så fint, tralala... Vi övar, snart är det dags för huset!

Kolla vilken fin deg!

Vi har gjort pepparkaksdegen från scratch, duktigt va? Så här fin (!) blev den efter 24 timmar i kylskåpet. Mums!

Bloggar från mälaren

Är ute och åker bilfärja till en ö i mälaren. Häftigt...varken jag eller min bil har gjort detta förut. Coolt.

Bloggtorka

Ojdå...jag har visst inte bloggat på ett tag. Inte ens mobilbloggat. Det är ju fruktansvärt dåligt gjort av mig. Jag skäms. Bloggen kanske blir ledsen när jag gör såhär mot den (för alla saker har väl känslor, även bloggar?). Så kan vi ju inte ha det. Jag får skärpa mig.

Veckan har liksom bara rullat på med jobb och så. I tisdags hade jag granntjejen och hennes 3 månader gamla son här hela kvällen. Vi tog igen lite förlorad tid (=tjejsnack) och drack julmust. Och lillpojken är ju bara för söt... Tänk att han ska växa upp och bli en sådan där stor karl sedan. Det är ju lite konstigt.

Igår var det dags också för den berömda bowling-matchen mellan revisorerna och juristerna. Tyvärr måste jag erkänna att jag inte var där, så jag kan liksom inte rapportera om vad som försiggick. Jag vet, det var lite tråkigt av mig...men jag hade inte lust helt enkelt. Det kändes jobbigt. Trött och fortfarande lite förkyld. Men jag har fått höra idag hur det gick i alla fall. Eller inte gick, kanske jag ska säga. Vi hade möte uppe på revisorernas våning idag och då skrålades det "SEGERN ÄR VÅR, SEGERN ÄR VÅÅÅR...!" från något rum när vi gick förbi. Hmpf. Jaja...alla hade trevligt i alla fall verkade det som. Och nu har vi fått stafettpinnen. Det innebär att VI måste utmana DEM i någon gren efter jul. Frågan är bara vilken gren det ska bli...? Vi måste ju vara smarta nu och komma på en gren som dom OMÖJLIGT kan vinna. Något som inte är så mycket sport, utan mer hjärna kanske. Någon föreslog knyppling. Eh...hallå? JAG kan i alla fall inte knyppla. Men det kanske var ett skämt. Jag vet inte. Jag hoppas i alla fall att vi kan komma på något LITE roligare. Förslag, någon...?

Det är lite tråkigt också, för världen har tyvärr blivit grön igen. Eller brun faktiskt. Ful. Vi som hade det så fint med all snö, och så smälter allt på en dag... Det är nästan så man kan börja gråta. Nu när det snart är första advent och allt. Det är ju inte rättvist.

Nu sitter jag och slappar i soffan med lite marknadsgodisar som jag har bakat, huslig som jag är. Eller okej, jag kanske inte är så huslig. Men jag har bakat dem i alla fall. Och de är goda. Har städat och fejat ikväll så jag förtjänade lite belöning tyckte jag. Får ju besök från söder i helgen så då kan det ju inte se ut hur som helst... Ser fram emot det. Och vi ska BAKA. Jajjemän, julbak. Så i helgen så kommer jag nog allt att vara lite huslig trots allt.

En bra måndag

Ovädret till trots lyckades jag ta mig till jobbet. Det gick sakta i trafiken, men framåt i alla fall. Jag är väldigt lycklig och tacksam över att bilen var på det bra humöret idag. Jag bara fasar för det tillfället när den bestämmer sig för att inte starta och jag befinner mig på något olämpligt ställe. Till exempel på jobbets parkering. Eller på bensinmacken med 10 bilar i kö efter mig. Eller på ICA. När den startvägrar hemma i carporten kan jag ju faktiskt bara gå in i värmen, ta ett glas Oboy, svära lite och ringa grannen. Jag vet inte, är folk så schyssta nuförtiden att de hjälper en människa de inte känner att startkabla igång en bil bara sådär? Det kanske de är. Jag kanske måste tro på mänskligheten. Jag skulle gärna hjälpa till att startkabla igång nån annans bil. Om jag bara visste hur man gjorde. Det kanske är många med mig som inte vet hur man gör. Det kanske faller sig så illa att INGEN av de 10 personer som står bakom mig i kön på bensinmacken vet hur man gör.

Det har varit en trevlig måndag i alla fall. Det kunde man inte tro när jag vaknade i morse, trött som en gnu och med fruktansvärd "det-är-måndag-och-mörkt-och-jag-är-trött-som-en-gris"-ångest. En av tjejerna i kontorslandskapet bjöd hem oss övriga hem till sig på "landskapslunch". Mycket trevligt initiativ! Vi bjöds på soppa till förrätt och en smarrig pastarätt som huvudrätt. Mumsigt värre. Det har nästan blivit en tradition detta med att åka hem till varandra nu. I somras var alla hemma hos mig en kväll mitt i veckan efter jobbet och käkade thaimat. Så nu väntar vi bara på en inbjudan från de övriga två...

Sedan har det faktiskt kommit en dom från länsrätten idag också, på det första överklagandet som jag har fört process i. OCH JAG VANN!!! Jag känner mig sååååååå bra.

Så på det stora hela får man ändå sammanfatta måndagen som en bra måndag; bilen startade, jag tog mig igenom ovädret, blev bjuden på värsta lunchen, vann målet i domstolen, bilen startade igen när jag skulle hem och förkylningen är mycket bättre. Halleluja!

Bilen har startat!

Bara utmaning 2 kvar...

Måste skotta

Det är snöstorm idag. Är tvungen att skotta också. Inte så skoj så här i ottan. Det är kaos på vägarna säger dom på radion. Vinden har slipat vägbanorna så det är HALT. Och snön driver igen. Jag vet inte hur det ska gå den här morgonen? Morgonens utmaning 1: bilen ska starta. Morgonens utmaning 2: jag ska ta mig in till stan i ovädret. Den som lever får se hur det går...

Måndag morgon

Jag tror jag dör.

Nu är det jul igen

Eller snart i alla fall. Jag har julpyntat idag. Egentligen är det emot mina principer att pynta före första advent. Själva pyntet ska enligt min mening göras till första advent, vilket innebär att jag nu är en hel vecka för tidig. Inte bra. Men grejen är att nästa helg, som är själva adventshelgen, kommer jag inte att hinna - så då är jag tvungen att fixa det innan. Så jag tänker att jag är förlåten.

Inte för att jag pyntar med tomtar högt och lågt, det blir för plottrigt. Men lite fint i fönstren med ljusstakar eller julstjärnor och julgardiner vill jag ha i alla fall. Så jag har strukit en massa gardiner idag. Och hängt upp. Och grejat med stakar och stjärnor. Det blev mysigt till slut. Efteråt var jag tvungen att avnjuta en lussekatt och ett glas julmust när jag ändå hade stämningen inne.

Jaja...jag SKAAAA fixa den fula sladden.

Men vad är det för fel på min bil, det undrar jag? Dumma bil. Det verkar som att så fort jag inte använt bilen på någon dag så vill den inte starta helt enkelt. Som att något står och drar ur batteriet när den står stilla. Mystiskt. Det är tur att jag har så snälla grannar som kommer över och hjälper mig i den bitande kylan. Grannen är ju lite händig med bilar också så han skulle kolla upp lite saker åt mig. Men eventuellt får jag lämna in den på någon verkstad. Vilket innebär DYRT DYRT DYRT. Dumma bil.

Dumma dumma bil.

Men förkylningen är bättre idag i alla fall. Jag har kanske bara producerat...eh, 3/4 liter snor idag. Man får vara glad för det lilla.

Världens bästa grannar

Jag har världens bästa grannar. De inte bara hjälper mig att få igång bilen... Jag fick dessutom ett fint paket i födelsedagspresent. Är de inte gulliga? Inuti fanns ett scrapbooking-kit i rosa färger. I like. Puss till dem!

Starta då, biljävel!

Bilen startar inte. Det är andra gången på kort tid nu. Jag orkar inte med sånt här. Bilar ska bara funka. Väntar nu på mina snälla grannar som ska komma och startkabla igång bilen. Suck.

Kasta gris 4

Jag och min gris.

Kasta gris 3

Du skulle bara våga ta den...!

Kasta gris 2

Hmm, den ser smarrig ut den där grisen...

Kasta gris

Jocke och jag kastar gris.

Mästerverket

Visst blev den fin?

Snöängel

Snöängel. Eller snorängel, jag vet inte. Jag försöker göra en i alla fall. Snöängel alltså.

Morgonpromenad

Vi är ute och går. Det har kommit mer snö i natt. Snö är fint tycker jag.

Däckad i soffan

Nu har jag släpat med mig täcket från sängen till soffan, laddat upp med toarullar och slagit på TV:n. Nu ska jag ligga här tills jag blir frisk. Eller i alla fall ett tag.

Det där med snor

Jag höll på att avlida på fläcken när jag läste under kommentarerna till förra inlägget att någon hade för sig att det produceras 1-3 LITER snor när man är förkyld. Vaddå, per DYGN?! Om man är förkyld i en vecka är ju det hur många liter som helst. Vet ni hur mycket en liter är?? Det är MYCKET. Ett helt mjölkpaket. Och här snackar vi FLERA mjölkpaket. Med snor. Vad äckligt! Och hur lång tid tar det inte att snyta ut flera liter? Och vilket otacksamt jobb, när det bara produceras MER hela tiden. Jag tänkte att det är ju inte KLOKT och att jag kommer snyta mig tills jag dör!!!

Men eftersom det sista som överger människan är hoppet (jag vill ju inte dö än), bestämde jag mig för att kolla upp saken på ett mer vetenskapligt (!) sätt: genom att googla. Jag fick då klart för mig följande:

1) En vanlig FRISK människa producerar EN HALV LITER snor per dygn

2) En FÖRKYLD människa producerar det dubbla, dvs EN LITER snor per dygn

Och det äckligaste av allt: vi märker det inte, för VI SVÄLJER det mesta. GAAAAAAAAAAAH!

Källa: Hjärnkontoret på SVT. Det måste väl vara en pålitlig källa?

Hmm. Jag har varit dyngförkyld i två dagar nu. Det betyder alltså 2 liter snor. 2 mjölkpaket med snor. Och imorgon är jag uppe i 3 liter. Jisses. Jag undrar hur mycket jag har snytit ut nu? Det känns som att jag snyter mig non-stop i alla fall. Och näsan är så röd nu så det svider i den när jag går ut med hundarna i den 8 minusgradiga kylan. Stackars näsan. Stackars mig. Oj oj oj.

Den här lilla vetenskapliga undersökningen förklarar ju dock inte hur alla de här 2 litrarna FÅR PLATS i näsan. Men det är väl helt enkelt så att så fort man snytit ut lite produceras det nytt. Som sagt, det är otacksamt att snyta sig. Undrar vad som händer om man låter bli att snyta sig? Slutar det produceras då eller exploderar näsan? Fast det går ju inte att INTE snyta sig i och för sig.

Nåväl, det är väl bara att gilla läget och snyta vidare. Jag tror att jag kommer att överleva. Och det känns ju ändå bättre att snyta ut snoret än att svälja det. Jag är ju alltså uppe i 3 liter snart. Jag vet inte hur mycket jag har snytit ut, men jag vill VERKLIGEN INTE TÄNKA PÅ hur mycket jag har SVALT. Usch...!

Vi vill inte gå upp

Jag och Jocke tycker att det är svårt att gå upp ur sängen idag. Trött, mörkt, förkyld...men måste ju till jobbet. Uäää...!

Jenny med röda mulen

Jag är tokförkyld idag. Det är inte så skönt. Jag har jobbat ändå såklart. Det ska mycket till innan jag stannar hemma från jobbet. Men det känns som att jag har snor i hela huvudet. Det tar i alla fall aldrig slut i näsan. Jag snyter och snyter. Så nu kan man förväxla mig med ett stoppljus om man inte ser upp. Hur mycket snor får plats i en näsa, det undrar jag?

Så här känner jag mig just nu.

Nu ska jag gå och däcka i soffan. Med toarullen i ena handen (har inga näsdukar hemma) och nässprayen i den andra. Det är nästan lite synd om mig. (Men bara lite.)

Godnatt från Svante

Svante ville också vara cool och mobilblogga lite.

Så hipp!

Fy fabian vad häftigt. Jag var bara tvungen att gå in här och kolla om det där inlägget jag skickade från mobilen från jobbparkeringen hade ploppat upp här på bloggen - och tamejtusan, det hade det! Jag känner mig väldigt modern, hipp och bra nu.

Hemfärden förlöpte utan incidenter, men det gick inte fort där ute i trafiken. Mycket snö och sånt. Såg några avåkningar efter vägen. Lyckliga optimister med sommardäck kanske? Själv är jag en lycklig korv med vinterdäck. Fast jag tror att jag har en förkylning i antågande. Känner mig lite konstig. Så nu blir det en lugn kväll i soffan med filt, kudde och Bonde söker fru.

Hem från jobbet

Nu ska jag hem från jobbet och möttes av denna syn. Fram med skrapa och borste, kul kul...

Myspys

Testing testing 123. Jag och svante myser och testar mobilblogging.

Isgata

Jag har nyss varit ute på kvällspromenad med voffsarna. Och det var halt så in i vassen ska ni veta! Jag hade gummistövlar på. BIG mistake. Gummistövlar är väldigt hala när det är is. Man skulle behöva dubbdäck på sig själv. Jag kanade mest runt efter Svante (han är ju rätt så stark), men vi kom i alla fall hem till slut utan att ha suttit på rumpan en enda gång. Mycket bra gjort.

Jocke kommer som ett litet skott när det vankas promenad. Sedan står han "färdigklädd" (koppel) och väntar troget medan matte klär på sig halsdukar, mössor, raggsockar och gud vet allt vad hon brukar envisas med att hon måste ha. Men nu undrar han samtidigt vad det är Svante sysslar med ute i köket när ingen ser. (Svar: äter upp resterna av mattes mat som hon lite slarvigt ställt på köksbänken för att det ska tas om hand senare. Hon har tydligen glömt att det bor en stor hund i huset som alltid är hungrig).

Jag utrustad för kvällspromenad i minusgrader.

Jag måste föresten lära mig blogga från mobilen också. Hur gör man det? Det verkar vara modernt och bra. Måste kolla upp.

Jag vill också åka till Paris

En kollega har precis kommit hem efter att ha tillbringat en weekend i Paris. Jag är såååååå avundsjuk. Jag vill också åka till Paris! Blev väldigt sugen faktiskt, efter att ha lyssnat på alla detaljer om denna FANTASTISKA Paris-resa under samtliga dagens fikaraster inklusive lunchen. Till våren kanske? En vår-weekend i Paris vore ju faktiskt inte helt fel. Massor med spännande saker att utforska, mysiga caféer efter Champs-Élysées och GOD MAT. Jag vill, jag vill! Jag älskar Frankrike. Och så vill jag faktiskt gå på Eurodisney till och med (jag har ju inte fyllt tant än).

I övrigt en lugn dag på jobbet utan någon nämnvärd dramatik. Det har dock beslutats att den beryktade bowling-matchen mellan revisorerna och oss jurister ska äga rum någon kväll efter jobbet i nästa vecka (kvällstid var ett absolut krav från några kvinnliga revisorer som ville sitta med ett glas vin och dingla med benen). Det är bara att ladda.

Om att fylla tant

Jag har fyllt år i helgen. 26 år - snart tant.

Neeeeeeeej...jag tror nog ändå att "tant" inte är en ålder egentligen utan mer ett sätt att vara och ett sätt att se ut. Den tanken är bra tycker jag, för då behöver man ju aldrig bli tant. Om man inte vill alltså. Det vill inte jag. Tantaffärer ger mig rysningar. Verkligen enorma rysningar. Och inte på ett bra sätt. Jag ska aldrig bli en tant. I alla fall inte en sådan där tantig tant. I så fall en cool tant som virvlar fram på en snöskoter på 85-årsdagen, iförd en käck lila halsduk i senaste mode och i-Poden i örat. (Eller vad som nu är modernt när den dagen kommer. Jag låter bli att erkänna att jag inte ens äger någon i-Pod. Det tog till och med pinsamt lång tid innan jag ens visste vad det var för något. Men som sagt, det får bli min lilla hemlighet).

Man får väl se på sig själv som en...ähum, mogen kvinna. Eller nåt. Och även om tant hade varit en ålder så är det inte vid 26 ju. Eller som någon nämnde i en blogg-kommentar, varje födelsedag får man ju i alla fall vara ett födelsedagsBARN.

Tolka inte detta som att jag har åldersnoja nu. För det har jag inte. Faktiskt inte. Jag upplevde ingen dramatisk skillnad den sista dagen jag var 25 jämfört med den första jag var 26. Det känns ungefär likadant. Förutom att det kanske har knakat lite i i ryggen och axeln lite vid vissa rörelser de senaste dagarna. Men det har det väl gjort innan också? Föresten så gör det inget. Det är som med gamla hus, bara charmigt om det knakar lite.

Nej, jag har inga problem med att bli 27 heller. Eller 30. Det viktigaste är väl att man mår bra, inte hur gammal man är? Och just nu är jag inte ens gammal. Jag är ung.

Men födelsedagar är ju faktiskt inte så viktiga nu längre. När man var liten var det ju väldigt speciellt. Ligga där i sängen på morgonen och lyssna när det prasslade och stökade i köket och två minuter senare snabbt låtsas sova när föräldrarna kom och sjöng "Ja må du leva" med en massa presenter på en bricka. Och födelsedagskalasen! Med fiskdamm! Åh, vad man hoppades att det var en bra fiskdamm med gott godis i. Och inte en tråkig mandarin. För att inte tala om alla andra roliga lekar! "Plingelingelinge tåget går, ut i vida väääääääärlden....", kommer ni ihåg den? Sedan när man blev lite äldre blev det Ryska Posten istället.

Hittade faktiskt det här på nätet. Wikipedia beskriver allt om hur en födelsedag ska firas i Sverige, det var lite roligt tycker jag. Men "Plingelinge"-leken och fiskdamm nämndes inte bland lekarna. Det var dåligt. Mycket dåligt till och med.

Men min födelsedag var bra i alla fall. Den firades med föräldrarna och den där ängeln från Skåne. Det blev lunch på stan och sedan god middag hemma hos mig på kvällen. Lite presenter och skönsång (!) fick jag också.

Och så mår Svantisen bättre, antibiotikan fungerar. Det är ju en jättebra födelsedagspresent.

Min droppställning och jag

Ja, tummar och tår hölls förgäves. Lilla Svantisen fick åka till akuten i torsdags kväll för undersökning och lungröntgen. Han behandlas nu återigen med antibiotika mot lunginflammation. Han fick till och med dropp i ett par timmar, vilket han var mycket missnöjd med. Vad var det där för otäck rasslande stålställning som förföljde honom överallt, liksom?


Det blev många, långa timmar på Strömsholm. Flertalet bestod av att bara vänta på att droppet skulle bli klart. Vid tre-tiden på natten fick jag äntligen sova. Gissa vem som var i zombie-tillstånd på jobbet dagen därpå? Som tur var hade jag en ängel från Skåne här som passade min bebis under tiden.


Men det är ju inte klokt det här. Varför får han lunginflammationer hela tiden? Så här kan vi ju inte ha det!!! Varför? Varför? Varför?

Alltså...

...jag kanske inte är rätt person att yttra mig över det här, jag som fortfarande befinner mig på Nintendo 8-bit-nivån när det gäller TV- och data-spel. Men jag bara MÅSTE få ur mig det här om World of Warcraft, also known as "förhållande-döden".

Jag såg nämligen den här artikeln, där det står att i natt så släpps tydligen någon ny spelnivå till det här spelet vilket gör att 98 (!) butiker i Sverige ska ha öppet mellan midnatt och ett i natt bara för att sälja detta. Det är ju faktiskt inte klokt. Om man måste gå och köpa ett spel mitt i natten, så är det FAKTISKT inte klokt. Varför kan man inte vänta till kl. 10 nästa morgon när butikerna öppnar som vanligt folk? Visst, jag kan också tycka att det är kul med TV- och data-spel, men till en viss nivå. Just World of Warcraft verkar människor bli så beroende av, som uppslukade liksom. Som om de lever i den där världen istället för i den verkliga världen. De glömmer bort den verkliga världen och de människor som finns i den. Inte sunt. Och nu kan man köpa spel mitt i natten? Det är säkert kö utanför affärerna också.

Nej, jag säger det igen. Det är faktiskt inte klokt. Upplysningsvis kan nämnas att det finns andra saker att leka med här i livet förutom datorn, vilket 99 procent av världens barn (och vuxna) tycks ha missat.

Bygga trädkojor i skogen är underskattat.

Bowlingstrategier

Idag vid fikat funderades det över hur i hela friden vi ska kunna vinna över revisorerna i bowlingen. Idag var det nämligen några tappra som övade med en lunchbowling igen, och det var väl inga strålande resultat precis... (Revisorerna snittar tydligen på 200 poäng på en serie enligt de rykten som florerar, och det är vi inte ens i närheten av). Tyvärr var jag lite tråkig och stod över den här gången med. Men vi kom i alla fall på följande kreativa idéer till hur vi MÖJLIGTVIS skulle kunna kamma hem segerpokalen:

1) Vi bokar in ett datum för bowling, "glömmer" att berätta det för revisorerna och vinner på walk-over.

2) Vi inför någon slags handikapp. Typ att dom får börja på minus en miljon eller nåt.

3) Vi raderar resultaten snabbt som attan så att det inte finns några bevis för vår stora förlust. Finns det inga bevis, är det inte styrkt. Om det inte är styrkt så har det inte hänt.

Hmm, egentligen så är det ju bara meningen att vi ska göra en trevlig grej ihop liksom. Men vi kan ju inte hjälpa att revisorerna är så in i helskotta tävlingsinriktade. Då vill man ju inte vara sämre. (Och ja, när man konstaterat att man faktiskt är sämre då får man ju liksom göra det bästa av situationen). Vi kommer att få storstryk, så är det. Men man kan ju inte vara bäst jämt.

Nu är det Bonde...!!!

Hurra, han äter!

Konstigt nog är Svante-skrutt helt som vanligt igen idag. Äter som en häst, dricker och slafsar som en gris och vill gosa och gosa och gosa. Som vanligt. Hurra! Jag hoppas att det betyder att hans svacka igår bara var något tillfälligt knas. Jag hoppas VERKLIGEN det.

Nu är jag orolig

Orolig, för Svante har uppvisat mystiska symptom nu igen sedan jag kom hem från jobbet. Han var som vanligt först, glad och vild. Och törstig, ville till och med dricka ur vattenpölarna. Men sen ville han inte ha någon mat. Bara någon ynka matkula som jag trugade i honom. Och sen ville han inte lägga sig ner.

Jag tänker bara, INTE NU IGEN! Jag tänker lunginflammation.

Det är samma symptom liksom, men ändå inte. Han flåsar liksom inte. Men vill inte äta, är konstig och ville inte lägga sig ner. Men druckit har han ju gjort. Jag är lite konfunderad. Jag har inte fått i mig så mycket mat själv, heller faktiskt. Oroar mig för min skrutt.

Tog tempen, ingen feber. Och nu har han lagt sig äntligen på mattan i vardagsrummet. Det kanske är ett gott tecken? Eller så har det inte gått så långt ännu. Jag har inte ringt veterinär ännu.

Jag avvaktar. Men är orolig. Får se hur det går.

En helt vanlig onsdag

Nu har jag precis tittat på Bonde söker fru. Veckans höjdpunkt i TV-sammanhang. Synd att det är en hel vecka till nästa gång nu...

Var ute med hundarna innan. Det är ficklampa à la nattvandring som gäller. Hur mörkt som helst på kvällarna nu ju. Men det är bra också, för Svante är mörkrädd och då går han så snällt nära matte. Förutom idag en kort bit, för då luktade det tydligen väldigt gott efter något djur eller vad det var så båda hundarna var helt ostyrsliga. Det var som att gå med tunga åror i var sin hand, åror som drar åt olika håll sidledes. Jag kunde ha gått av på mitten. Men det gjorde jag inte som tur var.

Annars har det varit en vanlig dag på jobbet. Inga större spektakel. Förutom att det blivit stopp i avloppet i vårat lilla pentry på våning 7. Jätteäckligt. Och det krävdes tydligen 5 karlar (hantverkare) för att åtgärda problemet, är inte det lustigt? En stod på knä i diskbänksskåpet och de andra fyra stod bredvid och kacklade. Mycket effektivt.

Och när jag slutat för dagen och gick ut till bilen såg jag att girafftåget fått p-böter! Det var lite roligt tycker jag. Girafftåget är alltså ett litet sånt där turist-tåg som tuffar runt i stan. Man undrar ju vart det skulle ha parkerat för att parkera rätt?

En helg i Skåneland

Nu har jag tillbringat en helg i Skåneland, en helt underbar helg faktiskt. Det är konstigt vad mycket man kan hinna med på bara några dagar. Fast jag höll inte på att komma hem igår, dels för att jag gärna hade stannat kvar där nere längre och dels för att det var OLIDLIGT mycket trafik. Jag fattar inte vad alla gjorde där ute på vägarna? Nog för att det varit alla helgona-helg och halloween och sånt, men en sådan storhelg är det väl inte? Nej, det är det inte. Så det är faktiskt oförklarligt.

Strax söder om Jönköping hade jag hunnit bli rejält kissnödig och låg och matade i vänsterfilen på E4:an. Jag hade en inplanerad "kissa-hundar-och-kissa-mig-själv-och-köpa-en-bulle-och-en-påse-zoo"-paus i Brahehus, någon mil norr om Jönköping. Det var jobbigt för det var enorma köer. Och mörkt. Och mycket lastbilar. Och så börjar lastbilarna köra om varandra! Sånt är ju bara för irriterande. Jag hade ju farthållaren på 120 och så svänger dom ut där och bromsar upp allting. "Lastbilsjävlar" muttrade jag "bråka inte med en kissnödig kvinna!". Men det hjälpte ju inte förstås. Och störst går först och allt det där. Men gör det ont i blåsan så gör det, då ansvarar man inte för vad man gör och säger. Men jag skötte mig naturligtvis och sent omsider fick jag rulla in på Brahehus i alla fall.

Däremot blev det värre att ta sig därifrån. Hade hört på radion att dom varnade för trafikkaos och köer norr om Brahehus, men tänkte att det går nog ändå. Men det var verkligen köer. I båda filerna på E4:an. Det berodde på någon kombination av vägarbete och mycket trafik tydligen. Det var helt stillastående bitvis och var det inte det så gick det i 10-20 km/h. Kön var milslång. I ungefär en och en halv timme stod jag där och puttrade. Lagom kul när man vet att man har 30 mil till att köra. Zoo-påsen gick åt snabbt kan jag säga.

Så jag kom inte hem förrän strax före midnatt. Inte så skönt. Trött som en gnu idag ju. Och extraljusen på bilen gick sönder sista biten också, slocknade bara. Måste vara någon sladd eller nåt, för alla glödlampor kan väl inte gå sönder samtidigt? Får kika på det vid tillfälle, jag som är en teknisk gudinna. Eh...inte.

Men själva vistelsen var ju som sagt trevlig i alla fall. Jag har till och med varit utomlands! Nåja, i Danmark i alla fall. Åkte tåg över Öresundsbron till Köpenhamn. Jag har aldrig åkt över bron så jag var som ett barn på julafton. Jag är mycket förundrad över hur smidigt det var och hur SNABBT det gick att komma till Danmark.

Det blev lite strosande på Ströget i Köpenhamn, en lunch på en mysig restaurang och så. Trevlig stad tycker jag. Lite bilder...

Nedanstående bild var jag bara tvungen att ta. Det är meningen att man ska se två killar som håller i reklamskyltar. Ser ni dem? (Jag försökte vara lite diskret när jag tog bilden så den blev kanske inte så bra).

Detta var nämligen inte de enda killarna som stod och höll i en skylt med en pil riktad nedåt någon gata och reklam för någon butik. Det är ju inte klokt, vad är detta för jobb!?! Det verkar ju vara vanligt till och med. Undrar vilken timlön de har? Och undrar vad de säger när det får frågan om vad de jobbar med. "I reklambranschen", kanske. Haha.

Och kolla här!!!!

En TELEFONKIOSK, tamejtusan! Jag trodde att de var utdöda så här i mobiltelefonernas era. Men jag hade tydligen fel. I Köpenhamn finns dom. Jag var bara tvungen att föreviga den underbara skapelsen, den är ju nästan antik. Jag har i alla fall inte sett en telefonkiosk sedan.....ja, sedan jag bodde i Frankrike 2001 tror jag.

Jag höll på att smälla av, när jag såg ytterligare en telefonkiosk! Det är mynttelefoner, till och med. Man blir ju lite sentimental och vill nästan ta med telefonkiosken hem. Jag skulle kunna ställa den i trädgården någonstans. Det finns ju faktiskt inga telefonkiosker i Sverige längre, jag har i alla fall inte sett någon på väldigt länge. Är inte det lite dumt? Och undrar hur Stålmannen gör nu förtiden? (För det är väl Stålmannen som byter om i en telefonkiosk?)

Ja, Danmark är trevligt i alla fall. Men det går faktiskt inte att förstå vad de säger där. Det är bara gröt. Och när de börjar räkna är det bara att ge upp direkt. Och precis när jag börjat lära mig att i Skåne så säger man "middag" när man menar "lunch" (tänk bara vilken förvirring detta kan skapa!) så får jag veta att i Danmark säger man "frukost" när man menar lunch! Förvirringen är nu total. Men vi tog i alla fall en "frokost" vid två-tiden på en mysig restaurang, det var medelhavsbuffé.

Ytterligare en konstig - men lite häftig - grej som de har där i Köpenhamn är att det är en nedräknings-grej vid rödljusen. Så man ser hela tiden hur många sekunder man har på sig att traska över vägen innan man blir nedmanglad av någon bil (de kör som galningar). Lustigt. Men nästan ett stressmoment också.

Fast jag var ju förstås inte i Danmark hela tiden, mestadels var jag i Skåne. Det har blivit en milslång promenad med hundarna och ett biobesök bland annat (Maria Larssons eviga ögonblick).

Men nu är jag trött. Och detta blev ju ändå världshistoriens längsta blogginlägg. Så jag sätter punkt här.