Något att fira!

Detta har varit en otroligt nervös vecka, eftersom jag visste att torsdag kl. 15.00 skulle jag få ett livsavgörande (ja, verkligen!) besked. Kl. 14:57 trodde jag att jag skulle kissa på mig av nervositet, kl. 15:07 när beskedet fortfarande inte kommit trodde jag nästan att jag kommit i förtida klimakterie (klimakterium?) så mycket som jag svettades och kl. 15:10 när beskedet äntligen kom skrek vi rakt ut på jobbet (jag har väldigt engagerade arbetskamrater) som om vi hade varit 15-åriga tonårstjejer på Backstreet Boys-konsert.

Jag har nämligen fått ett nytt jobb! Jag ska ta tjänstledigt från mitt jobb i Västerås (känns tryggt och bra) och jobba i GÖTEBORG i 1,5 år, till att börja med. Den 1 november börjar jag. Yes! Det känns otroligt spännande och kul - med något helt nytt!

Men det känns också en aning skrämmande. Jag känner inte en levande själ i Göteborg (ingen död heller för den delen) nämligen. Men jag är ju ingen social idiot, så jag hoppas och tror att det ska gå bra ändå. Jag lever i filosofin att man kan ju inte bara gå runt och vara feg - utan våga chansa och testa nya saker! Annars kan man inte vinna något, ju. Så nu blir det något helt nytt, verkligen. Nu blir det stadsliv i storstaden ett tag. Även om jag föredrar livet på landet, så är det inte optimalt i min nuvarande situation. Lättare att ha ett socialt liv i stan, helt enkelt.

Folk säger att Göteborg är en sådan trevlig stad, det verkar vara den allmänna uppfattningen. Själv har jag knappt varit där - mer än på Liseberg - men jag har också den föreställningen och hoppas att det är sant! Västkusten-kunniga på jobbet säger att det finns mycket maneter i havet, men det ska också vara den ENDA nackdelen med västkusten tydligen. Det känns mycket bra. Jag litar på det. Lite maneter ska man väl kunna klara av, liksom. Det är mycket ungt folk på den nya arbetsplatsen också, så det ska nog ordna sig.

Och vad är egentligen det värsta som kan hända? Ja - om man bortser från sådana där hyfsat osannolika scenarion som att man blir mördad i en mörk gränd eller liknande - så är väl det värsta som kan hända att jag inte trivs. Och då får jag väl bara flytta därifrån, då - det är ju inte hela världen. Men det beror ju också på vilken inställning man har till det hela. Tror man att det ska bli skit, så blir det ju det. Går man däremot in med inställningen att det ska bli roligt och bra, så blir det ju det. Det blir vad man gör det till. Och jag ska göra det till världens bästa grej!

Efter beskedet hade vi en liten Afterwork för att fira. Det var hur trevligt som helst! Vi gick till Tabasco och åt grillat, tapas och glass på deras mysiga uteservering med infravärme. Jag kommer verkligen att sakna mina goa arbetskamrater...

Ja, och nu har jag precis kommit till insikt om att det är bara två månader kvar till den 1 november. Under denna korta tid ska jag bland annat hinna sälja hus och hitta boende i Göteborg. Det sistnämnda är förmodligen inte lätt alls. Hyra eller köpa? Om det är någon som har någon schysst lägenhet någonstans får vederbörande gärna höra av sig...:-)

För nu jävlar i min kalsong ska vi till storstaden och göra karriär!

Söndag kväll

Jaha, då var det söndag kväll igen och här ligger jag i soffan och väntar på att en film ska börja på TV. Mycket mer än så mäktar jag inte med just nu, eftersom jag precis kommit hem från ett svettigt step up-pass. Som tur är har jag världens godaste vindruvor hemma, hur stora och fina som helst.

Men jag befarar att de kanske kommer hinna ta slut redan INNAN filmen har börjat. Så jag vet inte hur det ska gå. Vindruvor och jordgubbar - jag har ingen karaktär när det gäller det. Så vem vet, jag och Svante får kanske gasa i kapp här senare i natt... (dessvärre gasar ju Svante utan problem även utan vindruvor). Men det gör inget, det är ju bara Jocke som får lida. Och han kommer nog knappt att märka något, eftersom han alltid sover som en klubbad säl.

Mamma och pappa har varit här i helgen och det har snickrats för fullt. Vi har irrat omkring på Bauhaus också för att hitta lite trösklar och så. Och nu är trösklarna på plats. Däremot har det uppstått ett problem med sovrumsdörren. Den får nämligen inte plats i dörrhålet. Och då kan det ju bli lite jobbigt när man vill stänga dörren. Hm. Jag har försökt meka med det idag, dock utan någon vidare framgång. Jag tror att jag måste köpa en ny karm. Och det är väl OK. Det jobbiga är bara att måla karm-helvetet. Det finns inte ord för hur trött jag är på att måla just nu. Och hur trött jag är på att ha vit färg i ansiktet hela tiden (jag förstår inte varför de inte slutar tillverka sådan där färg som hamnar i ansiktet hela tiden...?). Och jag har slutat räkna antalet byxor som har förvandlats till vitprickiga dito. Men vem vet, de kanske blir moderna vad det lider...?

Vi hittade ingen lång spik, men väl världens längsta skruv. Eller tre stycken faktiskt. Så nu har stolpen kommit upp också, jag är väldigt nöjd över det. Föroppningsvis ska väl inte någon få stolpen i huvudet nu.

Såja. Nu är tiden fördriven och filmen kan börja!

Tjejsnack

Gräshoppan är numera ett minne blott och det har jag förstås min goda vän A att tacka för. Som den hjältinna hon är räddade hon helt enkelt mig och mitt hus från det elaka och otäcka gräshoppe-monstret. Med ett glas och ett papper så var det kirrat. Skönt!

Och det var såklart hur trevligt som helst att ha A här! Jag jobbade halv dag igår och mötte upp henne på stan. Det var jättefint väder, nästan sommar igen! Vi käkade god lunch på Café Gränden, promenerade ner till hamnen och klämde världens största glass och njöt av solen.

Sedan svängde vi förbi ICA, handlade tacos till kvällen (trots att det inte var fredag!) och åkte sedan hem till mig och fortsatte att njuta av dagen och kvällen på min altan. Det blev tjejsnack långt in på natten, så jag är lite trött idag... Men det var det värt, man har ju mycket att prata om när man inte ses så ofta! Det var skitmysigt, vännen!

Och nu har jag jobbat idag och sedan tränade jag ett sådant där skivstångs-pass. Så nu har jag ont i alla de där musklerna jag inte trodde att jag hade igen. Men det är sånt man får ta.

Gräshoppor och svammel

Jag vågar inte gå ut i hallen just nu, för det har flyttat in en gigantisk gräshoppa där. Jag skämtar inte - GIGANTISK! Inte lika stor som jag naturligtvis, men jag är rädd för honom ändå. För att det är en "han", det är jag övertygad om. Den är säkert 1 decimeter i alla fall, kanske 1,5 med lite god vilja. Och så har den långa, äckliga spröt. Jag brukar inte noja så mycket över småkryp - men den här killen är så STOR. Jag måste få ut honom på något sätt. Jag vet bara inte hur. Jag vill ju inte TA i honom för allt i världen! Det ryser i hela kroppen bara jag tänker på det. Så jag tänkte blogga lite och samla mod istället...

På jobbet rullar det på...det känns som att semestern aldrig har hänt liksom. Vi har som vanligt mycket att diskutera i vårt kontorslandskap, mycket INTRESSANTA ämnen för det mesta faktiskt. Kniviga skattefrågor i all ära, men förra veckan funderade vi till exempel mycket över prinsessorna Victorias och Madeleines förlovningsringar och varför i all världen inte deras blivande män hade några ringar. Vi funderade också över hur det skulle bli när vigselringarna kommer på plats också, eftersom förlovningsringarna är så stora och blaffiga. Blir det inte konstigt då - för vi antog att även vigselringarna kommer att vara stora och blaffiga - med två stora blaffiga saker bredvid varandra? Är det inte snyggare då om en av ringarna är mer diskret utan stor sten liksom?

Och IDAG, mina vänner, hade A med sig en tidningsartikel innehållande svaret på våra böner...eller jag menar, frågor. Prinsessorna har tydligen valt en mer internationell stil där männen inte har någon förlovningsring. Dessutom så kommer vigselringarna tydligen att vara mer släta och diskreta. Skönt, då hade vi rett ut det. Så att vi kunde jobba vidare ostört en stund till...

...tills vi började fundera över nästa otroligt viktiga fråga; nämligen huruvida bröderna Rongedal är enäggstvillingar eller inte. De ser ju likadana ut. Fast när vi tittade på några bilder upptäckte vi att de kanske inte är så lika trots allt. Den ena har liksom lite mer spetsig näsa.

Till slut blev ovetskapen olidlig och A kom på den briljanta idén att vi kunde sms:a 118 118 och fråga. Man kan ju fråga "anything" nuförtiden, enligt reklamen. ARTON SPÄNN kostar det, rena rånet! Men det fick det vara värt. Så fick vi ju veta om de verkligen kunde svara på allt också. Och, pling! Några minuter senare kom svaret. Tydligen har bröderna själva i en intervju sagt att de är tvåäggs-tvillingar. Detta kunde tydligen utrönas från moderkakan på något sätt. Jaha. Och det kunde man ju faktiskt nästan se på näsorna också.

Bara av ren nyfikenhet så googlade jag frågan "Är bröderna Rongedal enäggstvillingar?" efter att vi fått svaret. Och då var ovan nämnda artikel den första träffen som kom upp. Så jag gissar att det är det de gör, de där "superupplysarna" på 118 118 - googlar efter svaren, alltså. Då tänkte vi att vi skulle sms:a en riktigt svår skattefråga och se hur de skulle lösa den. Vi har bara inte kommit på någon riktigt svår ännu.

Det kanske är ett roligt jobb att svara på sådana där idiotiska frågor hela dagarna. Särskilt där på lördagskvällarna när medelsvensson fått i sig några öl kommer det nog många kreativa frågor.

Och imorgon ska jag bara jobba halv dag, för då kommer A från Örebro och hälsar på! YES! Det blir jätteskoj. Så jag kanske får ta mig i kragen och försöka vräka den där gräshoppan nu, så min gäst inte vänder i dörren...

Jag undrar vart den är nu?

Lister och skit

Jag har en praktisk helg just nu. Det vill säga en ganska tråkig helg. Det vill säga en sätta-lister-klippa-gräs-och-göra-annat-praktiskt-skit-helg.

Men det är sådant som måste göras ju. Särskilt om jag kanske ska sälja huset snart. Då är det ju schysst om listerna sitter uppe, gör liksom sitt till för helhetsintrycket på en visning. Jag hade bara några kvar nu, men ändå tar det en evighet. Så är det när man inte är född till snickare...men vad 17! Jag känner mig rätt så duktig ändå. Jag funderar på hur jag ska sätta fast en stor bjälke/stolpe också. Just nu lutar det åt att jag ska köpa världens längsta spik någonstans och bara slå i. Men spiken måste verkligen vara skitlång. Nästan 2 dec...eller 1,5 i alla fall. Finns det ens så långa spikar...? Orkar inte med några snygga snickar-finesser. Det är väl bara att måla över spiken sen... Jaja, vi får se. Huvudsaken det blir snyggt. Och att den sitter kvar och inte ramlar ner i huvudet på någon. Inte spiken alltså, utan stolpen.

Jag vakar över min Svante-pojke också den här helgen. Det är ju hopplöst det här. Nu hade det gått en månad sedan avslutad antibiotika-kur innan han fick lunginflammation igen. Veterinären sa att det finns en sista grej som vi inte har provat....nämligen att sätta in en riktig dunderkur, två antibiotika-sorter samtidigt (=dubbelt så dyrt). Detta kan fungera om det är så att den antibiotika han fått tidigare inte riktigt lyckats få bort allting. Så nu provar vi det. Och får han återfall igen så finns det inget mer att göra. Alla tester är gjorda. Men jag tyckte att han svarade sämre på behandlingen den här gången....det tog längre tid än det brukar innan febern började gå ner och han piggade på sig. Det känns riktigt tungt nu det här, faktiskt. Vet inte vad jag ska göra. Han är ju min bebis.

Ja, vi får se hur det blir.

Men nu ska jag mysa ner mig i soffan och titta på film tänkte jag.

Min sjukling

Sitter på Strömsholm igen med Svante. Lunginflammation. Jag orkar inte. Det är tur att man kan lägga upp huvudet på saker och vila i alla fall, nu när det är så oskönt att ligga ner... Tycker Svante. Jag vet inte hur det ska gå det här. Min älskade lilla skrutt.

Helgen

Imorgon börjar jag jobba igen. Det känns lite tungt. Och lite inte tungt samtidigt. Jag har mest ångest över andra saker. Massa svåra beslut som jag måste ta nu. Så i förhållande till det känns det okej att börja jobba tror jag.

Helgen har i alla fall varit jättetrevlig, eftersom L har varit här och hälsat på och vi har haft strålande väder! När hon anlände i fredags blev det först en lätt lunch vid vattnet i Mälarparken...

...och sedan hade vi tacokväll (fredagens obligatorium) på min altan följt av en film och 700 kg tjejsnack. Skönt. :-)

Lördagen tillbringades på beachen i Västerås skärgård. Vi tog lilla färjan Elba (15 min!) över till ön Östra Holmen och badade där. Det var jättemysigt och VARMT i vattnet (i alla fall jämfört med det hav som jag badat i de senaste veckorna...)

Därefter var det dags för grillning hemma hos mig - och det är inte klokt vad det blev gott!

Denna fina salladsskål (eller vad man nu vill ha i den) inhandlades i Skellefteå - söt va?

Och de här sista halvmuppiga bilderna bjuder jag och Svante på...

L - min grillpartner in crime - tack för en underbar helg!!!

Något kul!

Usch, jag borde gå och lägga mig nu. Men jag har hittat något som var så himla skoj på nätet - nämligen www.yearbookyourself.com - att jag blev helt fast, ja nästan beroende.

Tipset fick jag på Lassbos blogg. Man kan alltså lägga in sitt eget ansikte i en massa lustiga frisyrer från 50-, 60-, 70, 80- och 90-talet och det ser hysteriskt roligt ut ibland alltså! Det finns frisyrer både för män och kvinnor att prova - verkligen hur kul som helst! Testa, testa, testa!!! Det svåra var att hitta en bra bild på sig själv som passar in i frisyren liksom. Mitt problem är till exempel att jag alltid har lite lugg ner över ena ögat och då blir ju den också med på något sätt...

Men här kommer i alla fall några smakprov. Det är kanske tur att vi lever 2009 trots allt...
.

Haha....visst är det kul?! Där har ni något att göra i alla fall, någon dag när det regnar och ni har tråkigt.

Fast egentligen hade ju jag inte alls tid med det här nu - jag måste ju sova. Jag har varit igång hela dagen...klippt gräs, rensat ogräs, tvättat och donat. För de som undrar gick det bra med gräset, förutom en bit på ungefär 6 x 6 meter som blev kvar när klipparen lade av. Men den lilla snutten ska jag väl hinna imorgon...

Sedan var jag iväg och tränade också. Tog ett skivstångs-pass...och herregud, vad jag är trött i precis alla muskler nu. Alla ambitioner om dammsugning och sådant gick om intet efter det - jag tror helt enkelt inte att jag hade klarat av att hålla i slangen ens! Så därför hamnade jag här istället.

Men nu får det vara nog. Godnatt, godnatt!

Hemma igen

Nu är jag hemma igen. Har kört alla 70 mil idag och kom hem för en stund sedan. Lite mör. Lite trött. Lite ont i huvudet. Sitter och tittar på film, fikar lite te och smörgås och bloggar med laptopen i knät samtidigt. Det är tur att vi tjejer begåvats med sådan simultankapacitet.

Huset stod kvar. Dessvärre har gräsmattan VERKLIGEN förvandlats till en djungel. Den har faktiskt aldrig varit mer djungel-lik någon gång. Det är bara lianerna och Tarzan som fattas. Ändå har grannen varit bussig och klippt en gång under min bortavaro (vilken ängel!).

Så imorgon är det jag och min vän gräsklipparen som ska ut på äventyr. Problemet är ju att det är ett gammalt as till klippare. Jag är glad varje gång den går igång. Men jag tror att den här grejen man ställer in klipphöjden med liksom har rostat fast eller något i sitt läge - för jag kan då inte rubba den. Och man skulle ju behöva ändra den till hösta läget nu förstås. Men det går ju alltså inte. Så vi får kämpa oss fram ändå, jag och gräsklipparen, och hoppas på det bästa. Jocke kanske kan hjälpa till, han är ju en hejare på att äta gräs...

Jag skulle verkligen behöva hinna klippa allt imorgon, eftersom jag får besök i helgen av min gode vän L. YEY! Men då finns det ytterligare ett problem med min vän gräsklipparen; nämligen att när man har stängt av den så startar den inte på nytt hur mycket man än rycker och rycker (inte ens om man rycker som en vanvettig!) i snöret. Man måste då vänta till nästa dag och då startar den hur lätt som helst! (Jag fattar faktiskt inte...?! Men det är väl bara att acceptera att gräsklippare lever sina egna liv helt enkelt. Det finns ju ingen annan förklaring så som gräsklippare har behandlat mig genom tiderna - fått mig att köra sönder stuprör, backa ner i trädgårdsdammen, klippt hela gräsmattan utan att den blev klippt - ja, you name it).

Ja, i alla fall så hör till saken att min tomt är rätt så stor (2 500 kvm) och indelad i två "delar" liksom, på varsin sida om grusuppfarten och carporten. Och då måste jag ju stänga av gräsklipparen när jag leder den över gruset till den andra "delen". Och då startar den inte när jag vill dra igång den på nytt. Följaktligen kan jag inte klippa båda delarna på samma dag.

Det är jätteknäppt. Så kan man ju inte ha det! Men imorgon skulle jag verkligen behöva klippa allt på en gång. Men det kanske går att dra den över gruset fastän den är igång...? Får testa. Bara den inte går sönder då...

Jaja, nog om detta. Lägger in en bild på en konstig sak som vi upptäckte i stugan igår, istället. Det är något knallgult som plötsligt har dykt upp på den här stubben. Det ser ut som någon påväxt, liksom, typ mossa - fast när man tar på det så är det som en mjuk smet. Som att någon tryckt ut en klick kaviar eller nåt (fast gul då alltså). Ingen av oss fattar vad det är för något. Och hur det kunde komma dit från den ena dagen till den andra! Mycket huvudbryderi har det blivit över detta. Så om det är någon "mitt-i-naturen"-fantast eller annan som råkar veta vad det kan vara så får denne någon gärna höra av sig.

Det är verkligen konstigt GULT liksom.

Shopping shopping

Den här spargrisen vore väl nåt för en skattejurist? Haha...:-)

Dans och sånt

Jaha, några rader sedan sist var det, ja. Dagarna rullar på...men vad som riktigt har HÄNT vet jag inte?!

Jo, jag blev medbjuden på dans faktiskt med mina kusiner. Det blev riktigt roligt faktiskt - sådär som det kan bli, när man inte har så mycket förväntningar. Jag var lite orolig innan att jag inte skulle få dansa något utan bara vara ett frimärke på väggen hela kvällen - eller att jag skulle ramla ihop i en oproffisionell hög på dansgolvet eller något liknande. Men icke! Det blir ju som bekant vad man gör det till. Jag fick dansa nästan hela tiden - och karlarna tyckte att jag gjorde det bra till på köpet! Jodå, där ser man. Nu är jag riktigt sugen på att gå en bugg-kurs faktiskt. Det är verkligen SKITKUL att dansa. YES!

Lite orolig för Svante. Han har hostat en del. Och hade en gröngul snor-grej i näs(nos)-borren häromdagen. INTE bli sjuk igen. INTE INTE INTE. Det orkar jag inte med.

På onsdag tänkte jag åka söderut och hem igen. Min sista semestervecka. Tillbaka till verkligheten. Och till min gräsmatta slash förmodade djungel. Bära eller brista.

Avslutar med några bilder på mina hundskruttar, från när vi var på middag hos några vänner i deras stuga häromdagen.

Jocke är inte så farlig som han ser ut. Han äter bara gräs.