Flyttad.

Jag är inte död! Jag har bara haft mycket att stå i. Nu har jag nämligen flyttat till bostadsrätten som jag har köpt och det har varit - och är fortfarande - ett hyfsat stort projekt. Så nu bor jag här med mina femtioelva kartonger. Det är jätteskönt att få ha mina egna saker. Det är dock mindre skönt att inte veta exakt i vilken kartong en viss sak befinner sig...

Mina raringar till föräldrar har varit här i Göteborg i helgen och hjälpt mig. Jag behövde inte ens åka till Västerås och hämta flyttlasset! Nej, det fixade de tillsammans med pappan till tjejen som jag köpt lägenheten av. Sedan har vi hjälpts åt att kånka kartonger och möbler - både hennes och mina - upp och ner för tre trappor oändligt många gånger, som en enda stor lycklig familj. Ibland har man tur! Att man får hjälp, menar jag. Själva trapp-springandet orsakade mest att alla kände det som att tre-fyra tennisbollar hade flyttat in i vaderna efteråt.

För att mina kära föräldrar ändå skulle få göra NÅGOT roligt när de ändå var här nere på Sveriges Framsida, så tog jag med dem på "Jul på Liseberg" igår kväll. Jag ville ju själv också se det omtalade spektaklet! Det var hur mysigt som helst - om man inte har julstämning och gärna vill ha det, så rekommenderas en tur dit. Så vi strosade runt där bland all julbelysning, marknadsstånd och karuseller - jag köpte till och med årets första julklapp! Vi åt även en trevlig middag på Järnvägsrestaurangen (eller något liknande). Jag har några bilder att bjuda på, men tyvärr har min mobilkamera gått och blivit lite dålig så det blev som det blev...

Här har de en skridskobana mitt i stan! Sååå mysigt! Det får mig att tänka på alla romantiska amerikanska filmer när de alltid åker till någon skridskobana mitt i Stora Staden och åker skridskor på sin romantiska dejt. Mysigt!

Det var ju faktiskt första advent igår. Men jag vet faktiskt inte om jag kommer att sätta upp något julpynt i år, kanske inte en endaste stake faktiskt. Fast det beror ju inte på att jag inte tycker att det är hur mysigt som helst. Det beror snarare på att inget annat ju är framställt heller, så man kanske borde prioritera det istället... Dessutom får jag ju fira (en förhoppningsvis vit) jul i Dalarna och känner jag min mamma rätt har hon nog fixat lite julstämning där, lagom till Jultomten kommer...

Och nu har jag äntligen fått träffa JOCKE igen!! Som jag har saknat honom!

Men jag har bestämt att han får fortsätta att bo hos mina föräldrar fram till jul, så att han slipper bo här i röran. Då får jag en chans att fixa en boning värd en kunglighet. Det är ju inte för intet som han döptes till Rasken's Regal Majesty. :-)

Men här kan jag ju inte sitta och skjuta upp det oundvikliga; nämligen att packa upp lådor. Jag är bara så trött! Somnade säkert inte förrän vid ett-rycket igår - pillade länge med mina kartonger. Dessutom hade Jocke fått något tok i magen så han var tvungen att gå ut och göra nummer två hela tiden, stackarn. Man sover ju inte så bra då när man måste gå upp flera gånger under natten för att rasta hunden...

Så, dags att dyka ner i lådorna...

Shopping & festligheter

Så var ännu en helg till ända. Snart i vart fall. Och den där solen man fick se skymten av i fredags för ett ögonblick verkar nu vara som bortblåst. Det har bara regnat och ruskat idag.

Igår ryckte det lite i min shopping-nerv, varför jag tog en runda på stan. Det var väldigt mycket folk! Jag får nästan panik av sådant. Eller, panik är kanske fel ord. Det är nog mer så att jag tycker att det blir nästan olidligt jobbigt ibland när man inte kommer fram någonstans för alla människor liksom. Trots detta hittade jag i vart fall några fynd. En svart kort kjol, en kofta och ett par skor närmare bestämt.

Snygga stövlar från Scorett.

På kvällen var det sedan inflyttningsfest hos en kollega. Vi var några stycken som innan det träffades över lite mat och fördrink på The Queen. Jag tog Fish & Chips -  hade nästan glömt att det ju faktiskt är riktigt gott! På festen var det mycket folk, goda tilltugg, singstar och trevlig stämning. Efter ett tag gick vi också vidare ner på Avenyn. Så nu har jag fått min första erfarenhet av Göteborgs uteliv... :-)

Och nu är det dags för tvättstugan. Jag får hoppas att grannarna har hållt sig till sina egna tvätt-tider (hur ska man egentligen stava detta? Om man skriver ihop det blir det ju tre t:n på rad och det går ju inte) den här gången...

Ping Pong

Nu är jag riktigt trött faktiskt. Den här veckan har gått otroligt fort. Vad hände, liksom? Och har jag sovit någon gång?

Stockholm var riktigt trevligt. Jag trodde jag skulle dö när jag masade mig upp där vid 4-tiden på morgonen, men sedan sov jag som en gris hela vägen upp på tåget. Förutom under de 15 minuterna då jag tryckte i mig frukosten som serverades, vill säga. Sedan kände jag mig som en idiot till turist när jag irrade runt på Stockholms central och letade efter den där taxin som tydligen skulle vara bokad till mig. Utgång, javisst. Men vaddå utgång "Vasagatan" och utgång "Klarabergsviadukten"...? Jag kan inte hjälpa det. Jag hittar INTE i Stockholm. Inte ens på Stockholms central. Dessutom har jag begåvats med en rejäl släng dåligt lokalsinne, vilket inte underlättar. Men efter att ha frågat någon vänlig själ så gick allt bra.

Hotellet låg på Djurgården och var riktigt fint. Rummet var rena lyxen faktiskt! Och jag har ätit och ätit och ätit... Frukostbuffé, lunchbuffé, KAKBUFFÉ, middag. Det känns som att det var det enda jag gjorde. Fast det var det ju såklart inte. Vi hade ju lite kurs också. Och så träffade jag några trevliga tjejer från länsrätten i Göteborg. Nice!

Idag var det jobbet igen. Och solen var här! Som jag har längtat efter den! Men det är inte så konstigt. Det var någon som sa att Göteborg har haft tre soltimmar i november. TRE. Det är ju inte klokt. TIMMAR alltså. Inte dagar, ens. Det är ju verkligen inte klokt.

Har ganska nyss kommit hem också. Jag var egentligen för trött, men kunde inte låta bli att vara med på lite pingis-afterwork. Och det var precis lika roligt som jag mindes, att spela pingis. Inte för att jag vann - men det är ju inte att vinna som räknas.

Nu måste jag nog softa. Kanske somna en liten stund här i soffan. Ja, det vore verkligen hur skönt som helst...

Jag och mitt diskberg

Precis kommit hem. Har tittat på diskberget som växt sedan igår och vill bara inte se det. Varför finns det disk? Det är verkligen bland det värsta jag vet i hela världen; att diska. Vem vill lägga ner så mycket tid på det liksom? Helt onödigt. Otacksamt, också. Fem minuter efter att man har diskat står det ju ändå ett nytt grisigt glas där i hon. Nej, jag är oerhört tacksam till den gudagåva som uppfann diskmaskinen. Det är också - förutom tvättmaskin - något som jag MÅSTE HA i den nya lägenheten. Ett stycke diskmaskin, tack!

Men det hjälper ju inte just nu. När berget är där och bara utstrålar "kom och ta mig NU annars kommer jag att växa till en stinkande möglig skitful inredningsdetalj". Så kan man ju inte ha det. Så snart måste jag. Snart. När jag har skrivit klart det här blogginlägget. Och packat färdigt min väska...

...jag ska nämligen till Stockholm på kurs i två dagar. Det ska bli kul! Men jag ser inte fram emot att åka tåg 06:42 imorgon bitti. Det innebär ju nämligen att jag kommer att behöva gå upp mitt i natten. Jag vet inte om det kommer att vara praktiskt möjligt faktiskt. Fast en fördel är att jag får åka första klass i alla fall - alltid något. Och bo på hotelll! I like. Hoppas de har god hotellfrukost. Frukost är det bästa jag vet i matväg. Näst efter kakbuffén då... :-)

Jag hoppas också att någon där uppe kan se till att jag på tåget inte hamnar bredvid en jättestor gubbe som  tar upp både sin stol och halva min och dessutom somnar mot min axel och dreglar. Jag brukar nämligen råka ut för sådant. Ganska ofta faktiskt. Och det är en smula obehagligt. Ja, skitäckligt rent av.

Ikväll har varit en trevlig kväll i vart fall! Inga dreglande gubbar - utan vi har repeterat julspexet efter jobbet. Nu har vi lite skön musik med också - och dans! Jag tror att det kommer att bli hur bra som helst faktiskt. Efteråt var vi några stycken som gick och tog ett glas på ett ställe som heter Bliss. Tror jag. Jag har ingen aning om vart det egentligen låg, eftersom jag inte hittar någonstans ännu och knappt vet vart jag är hälften av tiden. Men det blir nog bra till slut...

Jaha, men tänk om jag skulle sluta svamla nu då och ta tag i det där berget. Jag undrar om det räcker att bara visualisera att det försvinner....? Nehej, inte det, nej.

Helg!

Nu är det helg! Det behövdes. Jeeezez, jag är så trött hela tiden. Det kanske man blir när allt är nytt - jobbet, staden, boendet, människorna...? Jag blev chockad när jag tittade på klockan när jag vaknade i morse. Det var MYCKET länge sedan jag sov så länge senast! Ja, det var säkert på den tiden jag var tonåring eller så. Inte klokt ju. Jag skriver inte ut exakt tidpunkt för då får man ju skämmas! :-)

Igår kväll var jag hemma hos en av tjejerna på jobbet tillsammans med ytterligare några tjejer. Tjejmys, helt enkelt! Vi åt mat, bakade äppelpaj - mums!-, tittade på Idol och spelade Guitar Hero. Fasen, vad jag är kass på gitarr... Men man kan ju inte vara bäst på allt! Hur trevligt som helst var det i alla fall.

Trots att jag sovit bort halva dagen (usch!) så har jag ändå fått en del uträttat idag. Tvättat, gjort lite ärenden ute, kollat in stället där jag ska börja träna. Alltid något... Och nu är det dags för mat!

Livstecken

Inte blivit mycket bloggande den här veckan, märker jag... Och det blir inte så många rader idag heller, är för trött och oinspirerad. Mest ett livstecken, tänkte jag. Jag är inte död, liksom! Men har jobbat mycket och sent den här veckan. Mycket att göra.

Ikväll har jag dock inte jobbat så sent. Däremot har vi haft repetition inför spexet vi ska framföra på jobbets julfest i december. Väldigt trevligt och roligt var det! Efteråt var vi några stycken som gick ut och käkade en bit mat och tog ett glas vin. Nice.

Min förkylning är nästan passé också, bara lite efterdyningar. Härligt! Så nu ska jag masa mig iväg någon dag snart och skaffa mig ett träningskort någonstans. Frågan är bara vart...?

Nästan en arg lapp

Jag förstår nu varför svenskar sätter upp så mycket arga lappar i tvättstugor. Jag har idag nämligen tvättat för första gången i mitt liv i en gemensam tvättstuga i ett hyreshus. Det kan ju låta osannolikt att jag aldrig har gjort det tidigare, snart 27 (obs! fortfarande 26 dock!) år gammal - men så är det i alla fall.

Snabba och bra tvättmaskiner i all ära, men folk verkar ha svårigheter med att respektera andras bokade tvättider. Hur svårt kan det vara att använda den tid som man har bokat in sig på? Tydligen mycket svårt, eftersom samtliga maskiner när jag kom ner till min bokade tid redan var upptagna med någon annas tvätt, 20 minuter kvar. Jag dubbelkollade femtielva gånger att jag hade satt min plutt på nr 8, att det ÄR den 8:e idag, att nr 8 på bokningstavlan betyder datum och Gud vet allt! Slutsats: det var min tvättid. Något frustrerad var det bara att vända upp till lägenheten igen och rulla tummarna i 20 minuter. Extra irriterande var det också, när jag upptäckte att maskinen bara tar 30 minuter på sig att tvätta en maskin - vilket ju innebär att idioten före stoppade in sin tvätt TIO MINUTER innan personens tvättid vad slut, dvs VÄL MEDVETEN om att tvättandet skulle inkräkta på MIN tid.

Efter en halvtimmes tumrullande återvände jag till tvättstugan för att finna att maskinerna var klara, dock var tvätten fortfarande inte borttagen. Lite surt öste jag ur tvätten i någon korg som stod där och startade maskinerna med mina egna kläder. När jag senare kom tillbaka hade vederbörande hämtat sin tvätt.

Ja, jag förstår som sagt att arga lappar förekommer frekvent i svenska tvättstugor. Det är ju som bäddat för konflikter. Det är tur (eller dumt?) att jag är snällheten själv, annars hade jag kanske författat en arg lapp. Men nu nöjer jag mig med att gnälla lite här.

Och ett beslut är taget (noga övervägt efter ett endaste tvätt-tillfälle); det här med gemensamma tvättstugor är inget för mig. Måste införskaffa egen tvättis till min lägenhet, så är det bara.

Apropå arga lappar så kan jag föresten passa på att tipsa om David Bartra's bok "Den som inte tar bort luddet ska dö" - en sjukt rolig bok, där Bartra har samlat alla möjliga lappar som fantasifulla svenskar har skrivit och satt upp lite överallt. Läs den!

Förkyld och eländig

Ja, så det blev så till slut. Inte knorr och tryne som i svininfluensan, men väl en rejäl förkylning! Roligare fredagskväll hade man ju kunnat ha annars... Nu är det jag, soffan, TV:n och näsdukarna. Och glass. Det är en övertygelse jag har, att glass hjälper när man är förkyld. (Och nåde den som försöker ta mig ur den villfarelsen!).

Annars är det helt otroligt att jag nu har avverkat en hel vecka på mitt nya jobb! Jag känner mig fortfarande högst förvirrad över det mesta, men samtigt känner jag ändå att vissa saker har jag klarat av. Learning by doing - det är det som gäller. Igår var vi dessutom inbjudna till en välkänd advokatbyrå efter jobbet på studiebesök, föredrag, god mat, lite vin och så. Trevligt, trevligt!

I helgen hade jag tänkt utforska min nya omgivning lite. Det är ju mörkt när jag tar spårisen till jobbet och mörkt när jag tar spårisen "hem" igen - så jag har insett att jag inte ens vet hur det ser ut här där jag för tillfället bor! Och så kan man ju inte ha det. Så om inte det här förkylnings-helvetet däckar mig totalt, får jag väl gå på upptäcksfärd...

Nu tänkte jag utöka mina vuxenpoäng genom att glo lite på Doobidoo.

Jag hittade en lila!

Söt va? Och jätteliten och platt är den, tar ingen plats i väskan! I like. 75 pengar på Åhléns. Hittade kavaj, kjol och byxor på Esprit också... Det kostade desto mer, men ska man vara fin på jobbet så! Nu ska jag försöka mig på att boka en tvätt-tid. Tro det eller ej, men det har jag aldrig gjort i hela mitt liv eftersom jag alltid ägt egen tvättmaskin...så önska mig lycka till på premiären (jag vet inte vad det är för otäcka saker som kan hända...?)!

En lila kalender

Nu har jag avverkat två dagar på mitt nya jobb. Vad spännande och kul det är! Och alla är så trevliga och snälla! Fast det är såklart mycket nytt att ta in och så, vilket medför att jag är trött som en gnu faktiskt. Mycket ungt folk som jobbar där, så det är skoj. Och mycket sociala aktiviteter verkar det vara utanför arbetstid. Jag lyckades till och med bli tilldelad en (förvisso mycket liten) roll i ett spex som ska äga rum på en julfest i december... där ser man! Bra sätt att lära känna lite trevliga göteborgare om inte annat...

Jag har till och med lyckats låta bli att allvarligt gå vilse (bara lite vilse räknas ju inte i dessa sammanhang) samt att åka spårvagn flera gånger utan incidenter. Yey!

Fast jag har insett att jag nog verkligen måste köpa en kalender (eller "filofax" som det hette när jag var ung...heter det så fortfarande kanske?). Mina hjärnceller är ju alldeles utmärkta, men klarar dessvärre inte av att hantera alla inbokade saker som har dykt upp nu. Så en kalender måste det bli. Det kanske finns någon fin som är lila? En lila vill jag ha.

Men nu ska jag sjunka ner i soffan och bara vila. Känner en förkylning på G....VILL INTE HA. Så att vila bort den är min plan just nu.

Hej Göteborg

Jaha, nu sitter jag här i en lägenhet i Göteborg. Det känns lite konstigt. Overkligt, liksom. Imorgon ska jag börja nya jobbet och risken finns att jag kommer att dö av nervositet...(om jag inte hinner bli överkörd av en spårvagn innan dess).

Tågresan ner från Borlänge till Göteborg har gått bra i alla fall, även om det har varit högst oangenämt att kånka runt på ett stort shabrak till resväska i viktklassen betongbil. Typ. Men vad ska man göra...? Allt måste ju med! Skor. Ja flera par, faktiskt. Kläder. Hur mycket som helst. Dator. Neccessär och sådant. Hårtork. Bok att läsa. Ja, allt möjligt. Och tungt blev det. Men det är väl sånt man får ta... En fördel är i alla fall att ingen förmodligen skulle vilja stjäla det tunga åbäket. Vilket underlättar när den står lite obevakad på tåget (datorn låg inte i den då).

Det var en otroligt skön lättnadskänsla när jag klev in i den lägenhet som jag nu sitter i. Den lägenhet som jag har köpt får jag ju inte tillträde till förrän om en månad, så det var ren flax att jag fick tag i den här att hyra tillfälligt av en raring till tant medan hon själv ska bo hos sin dotter. Men eftersom vi inte skrivit några papper på överenskommelsen - vilket ju såklart egentligen är emot mina juristprinciper - så vet man ju aldrig om hon glömt bort det hela, hyrt ut till någon annan eller något annat som skulle medföra "jobbigheter" för min del.

Men jag bestämde mig för att lita på henne, på min magkänsla. Och kan man göra annat efter följande kommentarer från den gulliga tanten...?

- "Kontrakt? Ja, jag har ju aldrig gjort sådant här förut. Men jag litar ju på dig!"

- "Och handdukar och sängkläder behöver du INTE tänka på, det finns det här."

- "Ska jag komma och möta dig på järnvägsstationen?"

- (När jag ringde för att bekräfta tidpunkten jag skulle anlända) "Vad trevligt, ja jag håller på att städa och röja för dig här nu!"

Och när jag kom hit så mötte hon mig vid spårvagnshållplatsen och gav mig en kram. Lägenheten hade hon gjort jättemysig med tända ljus och allting! Mycket trevligt välkomnande, verkligen. Ibland ska man ha lite tur också...

Så nu börjar väl äventyret, är det meningen.

Men det är tomt utan hundar, jag är så van att ha dem här. Eller här och här, men runt mig i alla fall. En blöt nos mot handen eller en varghundsfis i luften. Jocke kommer ju i och för sig ner till mig i Göteborg sedan när jag får min riktiga lägenhet, men under november är han inackorderad hos mina föräldrar. Jag saknar honom ändå, dock.

Och saknaden efter Svante är så stor, så stor, så stor. Några svansdunk av glädje när man passerar honom där han ligger på golvet. Hans överväldigande glädje när man kommer hem. Hans nos ner i kastrullen när man lagar mat. Hans gosande modell "köra-in-huvudet-mellan-benen- eller- i-magen". Hans dreglande och "vattenpöls-spridande" när han druckit vatten. Hans mammighet. Hans blöta facewash-pussar. Ja, till och med ovan nämnda varghundsfisar saknar jag. Eller okej, kanske inte fisarna då...

Men han har lämnat ett ENORMT tomrum efter sig. Min älskade hund, min bebis, mitt hjärta... Jag har fått så mycket kärlek från den hunden under de här fyra korta åren så det går nästan inte att beskriva, vi har liksom haft ett speciellt band. Jag hoppas att han har känt att han har fått lika mycket kärlek tillbaka, jag har verkligen gjort mitt bästa. Jag hoppas också att han har det bra nu i sin hundhimmel - utan otäcka lunginflammationer och annat otrevligt.

Jag glömmer dig aldrig, älskade Svante. Du finns alltid i mitt hjärta...