torsdag 22 april 2010

Inspiration!

Jag blir så inspirerad! Nu ikväll satt jag kvar en stund på jobbet och jobbade undan en del, när plötsligt en karl började hojta i korridoren. Jag stack ut huvudet från mitt kontor och fick se en stor schäferhund (jättefin!) och en väktar-kille (ja, ganska fin han också! :-P) komma spatserande… Tydligen hade något larm gått (jag hoppas att det inte var jag som satt igång det!), men jag hade inte märkt något. Jag fick visa upp legitimation och lite så. Lite lagom action sådär på torsdagskvällen…
Men anledningen till att jag blir inspirerad är såklart inte att jag kan känna mig trygg på min arbetsplats på kvällstid – utan inspirationen består såklart i att det är så härligt med hundar som ”jobbar”. Jag hade gärna hälsat lite närmare på herr Schäfer, men tänkte att det nog inte var lämpligt när denne var i tjänst. Inte för att jag är rädd, utan mer för att inte störa en hund i arbete liksom.

Jag vet, jag är en riktig hundnörd – det bara är så. Men tänk vad mycket man kan göra med en hund ändå! Jag brukar träffa på en kille med en labradorvalp här hemma ibland när jag är ute och går med Jocke och han håller på att utbilda den till blind-hund. Underbart! Man kan verkligen lära en hund att göra vad som helst. Tänk alla hundar som är ett stöd för handikappade, som räddar människor som håller på att drunkna, som jobbar för polisen på olika sätt…

Det är nästan så att jag skulle kunna sadla om till polis bara för att kunna bli hundförare, faktiskt.

Tillbaka till inspirationen. När jag ser en hund i arbete – som idag – tänker jag alltid att ”fasen, Jocke, nu måste vi lära oss lite bra och nyttiga saker”. Något annat än ”snurra runt” och ”sitt vackert”, liksom. Nu är ju inte Jocke någon Schäfer utan en Cairnterrier. Med det menar jag att han kanske inte har den där viljan att ”vara till lags” på samma sätt som en brukshund har, utan han är mer som en…eh, terrier. Samtidigt bara måste jag berätta att det faktiskt finns en Cairnterrier som jobbar som räddningshund och räddar människor ur rasmassor. Det vore något det, Jocke!

Terrier eller inte, så är Jocke faktiskt väldigt intelligent och lättlärd. Han har alltid varit en stjärna när vi har gått kurser och så. Så nu jäklar ska vi lära oss lite bra saker! Allt som krävs är ju en köttbulle eller två. Jag undrar vad vi ska börja med bara…? Tända och släcka lampor? Stänga lådor? Jag måste fundera ut något bra.


Allt flöt föresten på bra med min öppen spis-leverans imorse. Budkillen bara bar upp lådorna utan att jag ens behövde föreslå det. Se där! Så nu ska jag bara montera ihop det. En annan dag…

Jag har lagt märke till ett litet dilemma också när man åker spåris och buss, nämligen att på vissa säten når man (läs: jag) inte ens ner till golvet med fötterna! Det kanske säger mer om min storlek än om sätets, men ändå… Fast egentligen så gör det inget. Det är väl en härlig känsla att kunna dingla med benen…? Freedom, liksom.

Jaha. Nehej. Man kanske skulle knata över till Konsum och köpa en påse köttbullar?

2 kommentarer:

Angelica sa...

Ja röda fina Ola.. varför var dina päron så snabba med att sälja honom.. Dem hade ju kunnat spara honom till dig! Ola - forever in our hearts!

Anonym sa...

Herr schäfer...haha, jag dör av skratt =) Allt som går att missuppfatta skall missuppfattas!
bugg, typ nu