Besvikelse

Jag skulle köpa smör idag. Och det finns bara ETT smör som gäller - nämligen Bregott med havssalt. Och så var det SLUT! Jag var tvungen att köpa VANLIGT Bregott. Sååå besviken (för någon annan affär orkade jag inte åka till). Nu måste jag ju äta upp allt det här vanliga smöret innan jag får köpa mitt havssalt! Jag får äta 10 smörgåsar om dagen eller något, så det går fort.

Visste ni föresten att Lätta innehåller samma ingredienser som hudkräm? Eller, det är i alla fall ett rykte som jag har hört - så jag kan egentligen inte lova att det är någon vetenskap. Men det skulle inte förvåna mig, för det smakar ju nästan hudkräm också. Usch. Nej, Bregott ska det vara! Med havssalt.

Mardröm

Jag har precis genomgått en mardröm. Bortsett från att det inte var en dröm, utan verklighet. Jag kom hem idag och i inhägnaden stod bara lilla Jocke och var glad. Svante var borta! Ingenstans! Och låset till inhänganden var intakt. Inga grävhål. Staketet var inte trasigt någonstans. (Om det är någon som tror att det går att hoppa över staketet, så kan jag upplysa att detta är typ 2 meter högt. Inte ens en varghund tar sig över det.).

Jag fattade ingenting. Total chock! Vart var min lilla älskling? Jag och Jocke har farit runt överallt och letat. Inte för att Jocke har varit till så stor hjälp - spårhund, jomenvisst! - han ville mest bajsa och jaga löv. Men ändå. Sprang runt till alla grannar och frågade om de hade sett något. Ingen hade sett något. Lämnade Jocke hemma och tog cykeln och trampade runt som ett jehu överallt där vi brukar promenera. Ropade och ropade. Ringde polisen. Ingen hade sett lilla Svante.

Fatta vad många tankar man hinner tänka. För det första förstår jag fortfarande inte hur han har tagit sig ut. Allt ser intakt ut. Jag tänkte: har någon stulit honom? Man har ju läst om elaka människor som stjäl stackars hundar inte bara utanför affärer utan även direkt från tomten där de bor. Och så säljs de vidare till någon oseriös person - eller ännu värre: används för kamphundar att "öva" på. Jag vill bara kräkas när jag tänker på det. Jag har ju haft lite husvisningar och så, så det har ju cirkulerat en del människor här. Man vet ju aldrig vad folk kan hitta på... Jag har gråtit så jag nu ser ut som en levande död. Det hemska att inte veta! Överkörd? Fastnat någonstans? Stulen och fast hos någon elak person som gör honom illa? Ingen får vara dum mot min Svante! Jag trodde att mitt hjärta skulle brista.

Men nu - strax efter 20.00 så hörde jag hans välbekanta klumpetassar på altanen. Han var tillbaka! Blöt och dann - och haltar lite - men han är tillbaka! Sällan har man väl blivit så lycklig av att bli helt nerdreglad...! Gud vet hur länge han har varit ute på äventyr. Men det viktiga är att han är tillbaka och att han är välbehållen.

Så nu kan vi slappna av här och i lugn och ro förfasas över och roas av Svenska Hollywoodfruar på TV. Jag är så lättad att det inte går att beskriva!

Jag trodde under några timmar att jag aldrig skulle få se de där snälla ögonen igen.

Slapparhelg

Jag och hundarna har slappat i helgen. Inte många knop har det blivit. I fredags kväll skulle vi se en film hade jag tänkt. Men 21.15 ungefär hade jag slocknat i soffan som en klubbad säl. Vaknade vid ca 02:00. Då var det väldigt skönt att snöra på sig skorna och gå en promenad med hundarna. INTE. För att inte tala om tandborstningen! Och tandtrådshelvetet. Väl i sängen var jag pigg igen. Somnade nog inte om förrän vid 04.00. Dumt. Mina sömnvanor har onekligen blivit konstiga den senaste tiden. Men de kanske rätar upp sig vad det lider...

Svante slappar.

Idag har jag i alla fall gjort lite nytta. Klippt gräs. Tvättat. Och precis hemkommen från ett step up-pass. Duktiga jag, liksom.

Matos och skrapsår

Ännu en vecka slut snart. Jag har så mycket i hjärnan att jag knappt kommer ihåg vad som har hänt den här veckan ens...? Jo, en sak kommer jag ihåg. Och anledningen till att jag fortfarande kommer ihåg det är att handväskan fortfarande luktar matos. Vi gick till Kajens Fik vid hamnen och lunchade några tjejer och det var supergott och trevligt. Dock upptäckte vi när vi gick därifrån att vi formligen STANK matos. Jätteäckligt! Jag hängde ut jackan hela natten, men ändå gick det inte bort. Fick tvätta den. Och väskan luktar som sagt fortfarande - för den vågade jag inte slänga in i tvättmaskinen. Sånt är ju verkligen otrevligt... Man vill ju inte gå ut och äta en trevlig lunch för att sedan gå därifrån och lukta som om man suttit på stekbordet och ätit. Nej, installera en fungerande fläkt för bövelen!

"Min" lägenhet gick tyvärr till någon av de andra 5 Krösusarna - jag kände att hur mycket som helst vill (eller kan) man ju faktiskt inte betala. Så nu är jag lite ledsen över det. Vart ska jag ställa min julgran nu liksom...? Börja om från noll.

Till råga på allt blev jag omkulldragen av Svante på promenaden nyss eftersom han fick syn på en katt. Så kan det gå när man är en liten flicka med en hund i häststorlek. Jag landade på knäna och skrapade upp dem och sönder mina finaste jeans. Gräsfläckar blev det också. Och det kom blod också. Booohooo... Nu skulle man ha haft ett nalle puh-plåster. Och jag behöver väl inte tala om att det är extrapris på Svante just nu...?

Så det är faktiskt åtminstone liiiiiiiite synd om mig just precis nu. Men bara en liten stund. Snart ska jag ta nya tag....! Julgranen behöver ju ett hem!

Något annat...

Det var dags att göra något som absolut inte har någonting alls att göra med allt som händer just nu. Därför blev det igår en sväng till stan i det strålande vädret. Vi avnjöt en god lunch på Bellmans, shoppade lite och avslutade med en fika på Kalle på Spången. Trevligt! Här är lite av det som inhandlades...

Söt kjol från Esprit!

Tyckte de här var lite fräcka, faktiskt...

Fin tröja från CPM.

Köpte några skjortor, bland annat den här från Amisu. Behöver några att ha till kavajen som jag köpte i Skellefteå i somras...

Jag verkligen älskar den kavajen! Av märket Zoul från MQ. Den är figurnära och lite längre modell vilket gör att man kan ha den som jacka också. Supersnyggt till jeans!

Och idag var det dags för husvisning nr 2, varför jag har ägnat förmiddagen åt städande och gräsklippande. Hoppas verkligen någon av spekulanterna vill köpa kåken nu innan jag städar ihjäl mig...

Och nu har jag precis kommit hem från ett pass step-up. Svettigt var det, men skönt. Dags för lite vila nu. Avslutar med en bild på mina sötnosar. Vi var ju tvungen att utrymma under visningen, så vi fick ta en tur i bilen...

Hektisk vecka

Min vecka kan sammanfattas i följande punkter (och då är veckan inte ens slut ännu):

1) Måndag gick i gräsklippningens tecken. Åtminstone tills det blev så förbaskat mörkt att jag inte såg vad jag gjorde. "Har jag klippt här redan...?", liksom. Har inte förstått riktigt att det är så mycket mörkare på kvällarna nu. Redan där vid kl. 20 var det kört - och då hade jag halva gräsmattan kvar! Detta orsakade mindre panikkänslor, eftersom husvisning var i antågande och en halvklippt gräsmatta inte skulle göra sig särskilt bra på en sådan.

2) Tisdag morgon kunde jag lättad konstatera att gräsmattan inte blivit "randig" trots min förvirrade mörkerkörning kvällen innan. Även alla stuprör var intakta. Dagen ägnades åt jobb och inbokning av ytterligare lägenhetsvisningar i Göteborg. Kvällen ägnades åt klippning av resterande del av gräsmattan samt putsning och fejning av alla möjliga hörn i huset. Där mitt i natten någon gång gick jag väl och lade mig också. (Det där med "jag kan sova när jag blir gammal" börjar kännas lite väl kaxigt nu. Eller så är det så att jag har blivit gammal nu, helt enkelt. Trött som en gnu är jag i alla fall. Hela tiden.)

3) Akutresa till Göteborg. Tur att min chef var schysst och gav mig ledigt med kort varsel. Tog tåget i ottan (vilket kändes väldigt jobbigt med tanke på att jag enligt ovan städade halva natten). Framme tre och en halv timme senare. Soligt och fint i Göteborg. Blåste ingenting (den som roar sig med att säga "Blåseborg" får således tänka om)! Tittade på två lägenheter. Blev tokkär i den ena. Det är lite jobbigt nu, eftersom ordinare visning på den är nästa vecka och risken är att den drar iväg för mycket i budgivningen. Jag som redan "flyttat in" mentalt. Jag vet till och med vart julgranen ska stå, liksom. Precis sådär som man INTE ska göra, eller hur A? :-) Men nu har jag gjort det i alla fall och risken är såklart stor att jag blir besviken när lägenheten går till någon Krösus Sork-wannabe till sist. Men då är det väl så då. Julgranen skulle i alla fall bli fin där. Krösus julgran skulle nog inte alls bli lika fin där.

4) Passade på att gå och gå och gå när jag ändå var där. Kollade in omgivningarna. Promenerade upp och ner (ja, jag var alltså rättvänd) längs Avenyn. Käkade lunch. Övade på att åka spårvagn. Fick skavsår. Aj. Trodde att jag skulle få ta igen lite sömn på tågresan upp och ner, men icke. Sånt satans kackel överallt på tåget. Särskilt på vägen hem, när jag hade fått min plats vid ett sådant där bord tillsammans med några festprissar på tjusig "konferensresa" som korkat upp en flaska vin. Omöjligt att sova i sådant oljud ju. Dessutom hade jag fullt upp att mentalt flytta runt soffan och julgranen i "min" lägenhet.

5) Väl hemma igen (vid ca 21-tiden) var jag i ett zombie-liknande tillstånd av trötthet. Dock var jag tvungen att ignorera detta tillstånd och släpa fram dammsugaren. Visning följande dag ju och hundarna har släpat in allt gräs som jag har klippt! Jag vet inte ens när jag gick och lade mig. Så trött som jag är så är det inte omöjligt att jag aldrig gjorde det.

6) Torsdag och husvisning nr 1. Ångest, ångest, ångest! Men städat och fint var det i alla fall. Och sol.

7) Idag fredag har jag varit på "fest"-resa till Uppsala med jobbet. God mat, konferens, föreläsningar...och sånt (t ex bakelse). Övriga kollegor är i skrivande stund kvar där och förlustar sig. Jag skulle misstänka att det snart är dags att dansa "tåget" (obligatoriskt). Själv är jag helt slut, så jag orkar helt enkelt inte. De får dansa tåget utan mig, bära eller brista.

8) Nu är jag parkerad i soffan och tänkte snart titta på Dirty Dancing på TV. I ungefär 10 minuter innan jag somnar.

Den här bilden visar ganska bra hur jag känner mig just nu. Gah, världen snurrar!

Tripp till Göteborg!

I helgen har jag varit till Göteborg för att titta på några lägenheter. Det börjar ju dra ihop sig (snart har två månader blivit till en, herregud! Eller en och en halv om man ska vara noga), så det är ju hög tid att se till att skaffa sig någonstans att bo där i Sveriges framsida, tänkte jag.

Så jag lastade in mina hundar och mina föräldrar (nåja, inte riktigt lastade kanske, men de var vänliga nog att följa med i alla fall) och så körde vi ner. Två lägenheter avverkades på lördagen och två på söndagen. Och nu måste jag fundera. SVÅRT, är det. Jättesvårt, särskilt eftersom jag har noll koll på områden och så. Man vill ju helst inte bosätta sig i något gangstertillhåll. Men det kanske ordnar sig. Magkänsla is the shit. Jag får gå på den. Måste bara fundera lite till först. Och sedan eventuellt ge mig in i någon otäck budgivning.

Det var dessutom ett alldeles eget litet äventyr att köra omkring i bil i Göteborg när man inte hittar ett skvatt. Hahaa...! Och saker och ting blev ju inte lättare av att min GPS har fått fnatt. Den har börjat säga helt andra saker än vad den visar på kartan och vad man SKA göra. Detta skapade megaförvirring och diverse felkörningar. När GPS-tanten mitt på Göta älvs-bron började gasta: "Gör en U-sväng. Gör en U-sväng NUUU!" så börjar man liksom inse att något inte står rätt till med tekniken. Tur är ju då att vi besitter ett eget intellekt och inte blint litade på GPS-tanten - då hade det kunnat gå riktigt illa...

Vi bodde i Lisebergsbyn, i denna söta lilla stuga... Det var trevlig och mysigt - och bäst av allt: Svante och Jocke var välkomna!

Lite trött och rufsig efter låna bilresan. Det är tur att vi "norrlänningar" är härdade. 40 mil är en skitsmäll, bara runt hörnet!

Förutom lägenhetstittandet hann vi också med att förlusta oss lite inne i Göteborgs city. Jag ville gärna få en liten "känsla" för staden liksom, jag som knappt har varit där förut. Det känns ju att det är en stor stad (lantis som man är, haha!), men ändå mysigt liksom. Skönt! Bland annat avnjöt vi en god middag på en uteservering utmed Avenyn. Nice!

Så alla var vi nog nöjda med den lilla weekenden i storstaden.

Särskilt lilla Jocke, tror jag, som i ett obevakat ögonblick när vi moffade frukostbuffé (är inte hotellfrukostar hur underbart som helst?!) bestämde sig för att ÄTA SIG IN I min resväska och därefter käka upp en stor kartong med "godnatt-kex" (hundgodis) som jag hade gömt där i. Och det var många kex, vill jag lova. Allihop och halva kartongen var slukade när vi kom tillbaka. Dessutom har jag numera en trasig resväska. Och en trind - och förmodligen bajsnödig - hund.

Jäkla odåga. Vem har uppfostrat honom?

Såååå trött!

Jag är så trött så att jag vet inte vart jag ska ta vägen (det mest logiska är ju förstås att man tar vägen till sängen i en sådan situation, men att agera logiskt är av någon anledning omöjligt när tröttheten har gripit tag i en på detta sätt). Så istället sitter jag här och gnäller över hur trött jag är. Smart tjej, liksom.

Just idag så borde jag inte vara så här trött eftersom jag (för första gången sedan jag vet inte hur länge!) gick och lade mig i vettig tid igår kväll. Dock bestämde sig Svante för att han skulle vakna runt 4-tiden och börja vanka av och an i huset utanför sovrumsdörren. Sådant blir man ju galen av, varför han naturligtvis måste släppas ut. Och vad var då anledningen till detta oroliga vankande från hans sida? Kissnödig? Bajsnödig? Nejdå, inte en droppe klämde han ut. Istället skulle han tokäta gräs. Som om all mat på jorden tagit slut, utom just gräs, och han var på svältens brant. Galet!

Så det känns ju ganska onödigt att jag är trött idag, med andra ord. På grund av något sjukligt gräs-begär som min hund fick för sig att han skulle ha mitt i natten, liksom.

Jaja, skit i det. Måste gå och lägga mig nu innan jag dör.

Drömmer han om gräs, månne?

Ahlzeimer light...?

Jag blir nästan rädd för mig själv ibland. När jag häller fil i Oboy-muggen till exempel. Eller lägger in pocketboken i kylskåpet. För att inte tala om att jag glömmer bort att göra viktiga småsaker - som typ att anmäla mig till årtiondets viktigaste (?) jobbfest i Uppsala trots att nämnda fest är det enda det pratas om på jobbet just nu och den därmed är omöjlig att glömma bort. (Mitt hjärnsläpp ursäktades dock av festfixarna, som är generösa nog att låta mig delta ändå). Ja, det har varit mycket sådant här den senaste tiden...

Men jag får skylla på att min hjärna är så fylld av Göteborg, nytt jobb, nytt liv, lägenhet, husförsäljning, homestyling, husbesiktning och därtill hörande ångest att det helt enkelt inte finns plats kvar för sådana där vardagliga självklarheter. Jag hoppas åtminstone att det är så!

Nu är i alla fall två moment till avklarade i flytt-karusellen. Foton är tagna på huset och utlagt till försäljning. Och idag har jag haft en besiktningsman här som har gjort både energibesiktning (som man tydligen måste göra nuförtiden hur onödigt det än verkar) och överlåtelsebesiktning. Mäklaren rekommenderade att jag skulle göra en överlåtelsebesiktning (istället för köparen), så jag följde hennes råd. Jag var så nervös att jag trodde att jag skulle kissa på mig. Nervositeten var dock helt obefogad visade det sig, eftersom huset inte alls håller på att rasa ihop eller har stora fuktproblem som kostar 1 mille att laga. Nej, istället så verkar huset ganska friskt och bra! Yey!

Nu är det "bara" någon som ska vilja köpa det också. Men jag orkar inte oroa mig för det just ikväll. Istället ska jag fira att besiktningen gick så bra med en skål popcorn mitt i veckan på en vanligt tisdag...! Jodå.

Trötter

Nu är det snart fredag igen, det är ju inte klokt vad tiden bara flyger iväg. Man får se upp så att man inte bara plötsligt vaknar upp och upptäcker att man förvandlats till en rynkig gammal tant på 83 vårar liksom! Men det är väl i sådana stunder - när man befarar ovanstående alltså - som man ska komma ihåg att inte pissa på nuet.

Jag är så trött. Jag går liksom aldrig och lägger mig. Om jag inte städar och grejar fram till midnatt så sitter jag och surfar efter lägenheter på hemnet. Och vips så är det mitt i natten och jag ligger inte i sängen, liksom. Det är så mycket att tänka på. Jag höll på att gäspa ihjäl mig på ett jobbmöte idag. Men det är kanske inte så konstigt om man aldrig sover. Eller aldrig och aldrig. Men inte så mycket som jag borde i alla fall. Men what the heck, sova kan jag väl göra när jag blir gammal (förslagsvis när ovan nämnda förvandling ägt rum)!

Men det har varit lite andra händelser den här veckan också. I tisdags förde vi våran "äta-lunch-hemma-hos-varandra"-tradition vidare. Vi i landskapet blev hembjudna till A och därmed är vi inne på andra varvet nu. Det är så himla mysigt att komma hem till varandra och bara äta lite gott, snacka och mysa - mitt under arbetsdagen! Vi blev bjudna på goda italienska specialiteer och efteråt blev det kaka ute i hammocken. Härligt!

Sedan har det också varit lite action på arbetsplatsen i form av en brandutryckning. Larmet gick igång och ett panikslaget vrål i en miljon decibel ljöd över vångingsplanet; "UUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUT!!!". Jag hävdar å det bestämdaste att vrålet härstammade från någon av IT-killarna. I vårt landskap tog vi det däremot lite lugnare. I lugn och ro tog vi våra handväskor och började knata ner för brandtrapporna. Det är lustigt egentligen, att ingen liksom tar brandlarmet på allvar (utom ovan nämnda IT-kille då). Alla är liksom övertygade om att det är falskt alarm. Och det är kanske inte så konstigt, för det var det ju såklart även denna gång. Men lite farligt är det ju. Att folk tar sig tid att hämta väskor och annat när larmet går, menar jag.

Efteråt var det jättejobbigt, för då när klartecken givits att vi fick gå in igen så skulle ju ALLA in. Detta innebar att de två stackars hissarna snabbt blev fulla, varför det blev trapporna för mig. Efter 7 våningar blir man lite mör i benen. Och att föra en normal konversation med någon efter den pärsen är bara att glömma, så som man flåsar. Tur att man kan koppla bort telefonen en stund, då.

Jaja. Mycket text blir det. Så jag tänkte avsluta med några bilder på min lilla familj.

Moi.

Jocke ligger troget och sover nedanför soffan hos mig.

Svante-pluffen föredrar sin säng.

Dödstrött

Dags för ett nytt inlägg kanske. Men jag är egentligen dödstrött idag. Senaste dagarna har liksom varit städande, fejande, fönsterputsande, spikande, skruvande, målande, ogräs-ryckande...ja, allt sånt där tråkigt och jobbigt som känns som ett nödvändigt ont nu när husförsäljning är i antågande. Man får nästan magkatarr eller någon liknande åkomma när man upptäcker hur grisigt (faktiskt!) det är i vissa skrymslen och vrår...

Igår var det riktigt illa. Då städade jag fram till midnatt. Och då - vid midnatt, märk väl! - tog jag min bil och körde till en återvinningsstation för att slänga några säckar sopor. Det är ju faktiskt inte normalt! Men vem vill vara normal, ey...? Och fint blev det hemma i alla fall. Vilket var viktigt, eftersom jag haft mäklaren här idag. Jag har signat henne, så nu finns det ingen återvändo... Och jag förhandlade till och med ner mäklararvodet med en hel procent! Jag är väldigt stolt över mig själv, eftersom jag förmodligen är den sämsta förhandlare som går i ett par skor. (Ni vet, "jaha, det kostar så mycket, vad trevligt, jaha, jamen då betalar jag, jo det var ju nästan billigt, ursäkta mig att jag frågade", typ). Jodå, så det kanske kan bli en affärskvinna av mig också vad det lider...

Jeeezez...hela situationen känns nästan övermäktig emellanåt. Nojar lite över att hitta bostad där nere. Men jobbar som 17 på det - jag inser ju liksom att det inte är någon som kommer att skicka en lägenhet till mig med posten. Det verkar stört omöjligt att få hyra nåt i Göteborg. Får kanske köpa något ändå. Var på banken idag och undersökte möjligheterna. Att tälta utanför nya jobbet (vilket liksom är plan B i nuläget) känns inte som någon hit. Men det ordnar sig nog. Gör det inte alltid det...?