Dödstrött

Dags för ett nytt inlägg kanske. Men jag är egentligen dödstrött idag. Senaste dagarna har liksom varit städande, fejande, fönsterputsande, spikande, skruvande, målande, ogräs-ryckande...ja, allt sånt där tråkigt och jobbigt som känns som ett nödvändigt ont nu när husförsäljning är i antågande. Man får nästan magkatarr eller någon liknande åkomma när man upptäcker hur grisigt (faktiskt!) det är i vissa skrymslen och vrår...

Igår var det riktigt illa. Då städade jag fram till midnatt. Och då - vid midnatt, märk väl! - tog jag min bil och körde till en återvinningsstation för att slänga några säckar sopor. Det är ju faktiskt inte normalt! Men vem vill vara normal, ey...? Och fint blev det hemma i alla fall. Vilket var viktigt, eftersom jag haft mäklaren här idag. Jag har signat henne, så nu finns det ingen återvändo... Och jag förhandlade till och med ner mäklararvodet med en hel procent! Jag är väldigt stolt över mig själv, eftersom jag förmodligen är den sämsta förhandlare som går i ett par skor. (Ni vet, "jaha, det kostar så mycket, vad trevligt, jaha, jamen då betalar jag, jo det var ju nästan billigt, ursäkta mig att jag frågade", typ). Jodå, så det kanske kan bli en affärskvinna av mig också vad det lider...

Jeeezez...hela situationen känns nästan övermäktig emellanåt. Nojar lite över att hitta bostad där nere. Men jobbar som 17 på det - jag inser ju liksom att det inte är någon som kommer att skicka en lägenhet till mig med posten. Det verkar stört omöjligt att få hyra nåt i Göteborg. Får kanske köpa något ändå. Var på banken idag och undersökte möjligheterna. Att tälta utanför nya jobbet (vilket liksom är plan B i nuläget) känns inte som någon hit. Men det ordnar sig nog. Gör det inte alltid det...?