Jag har precis genomgått en mardröm. Bortsett från att det inte var en dröm, utan verklighet. Jag kom hem idag och i inhägnaden stod bara lilla Jocke och var glad. Svante var borta! Ingenstans! Och låset till inhänganden var intakt. Inga grävhål. Staketet var inte trasigt någonstans. (Om det är någon som tror att det går att hoppa över staketet, så kan jag upplysa att detta är typ 2 meter högt. Inte ens en varghund tar sig över det.).
Jag fattade ingenting. Total chock! Vart var min lilla älskling? Jag och Jocke har farit runt överallt och letat. Inte för att Jocke har varit till så stor hjälp - spårhund, jomenvisst! - han ville mest bajsa och jaga löv. Men ändå. Sprang runt till alla grannar och frågade om de hade sett något. Ingen hade sett något. Lämnade Jocke hemma och tog cykeln och trampade runt som ett jehu överallt där vi brukar promenera. Ropade och ropade. Ringde polisen. Ingen hade sett lilla Svante.
Fatta vad många tankar man hinner tänka. För det första förstår jag fortfarande inte hur han har tagit sig ut. Allt ser intakt ut. Jag tänkte: har någon stulit honom? Man har ju läst om elaka människor som stjäl stackars hundar inte bara utanför affärer utan även direkt från tomten där de bor. Och så säljs de vidare till någon oseriös person - eller ännu värre: används för kamphundar att "öva" på. Jag vill bara kräkas när jag tänker på det. Jag har ju haft lite husvisningar och så, så det har ju cirkulerat en del människor här. Man vet ju aldrig vad folk kan hitta på... Jag har gråtit så jag nu ser ut som en levande död. Det hemska att inte veta! Överkörd? Fastnat någonstans? Stulen och fast hos någon elak person som gör honom illa? Ingen får vara dum mot min Svante! Jag trodde att mitt hjärta skulle brista.
Men nu - strax efter 20.00 så hörde jag hans välbekanta klumpetassar på altanen. Han var tillbaka! Blöt och dann - och haltar lite - men han är tillbaka! Sällan har man väl blivit så lycklig av att bli helt nerdreglad...! Gud vet hur länge han har varit ute på äventyr. Men det viktiga är att han är tillbaka och att han är välbehållen.
Så nu kan vi slappna av här och i lugn och ro förfasas över och roas av Svenska Hollywoodfruar på TV. Jag är så lättad att det inte går att beskriva!
Jag trodde under några timmar att jag aldrig skulle få se de där snälla ögonen igen.
2 kommentarer:
Men usch vad otäckt! Hur ska du våga lämna honom ensam nu då? Vilken tur att han kom tillbaka välbehållen!! Kan tänka mig vilken mardröm det måste ha varit..
Du får tänka på att han säkert har haft det väldigt trevligt ute i skogen och jagat lite ekorrar och fåglar om han nu gillar sånna.
Men Svante plutt då! Undrar vd han har haft för sig och som du säger, hur 17 kom han ut!!! Det är ju jätte jobbigt när dom försvinner, Stina försvann ju när ja var i USA men dom berättade inte för mig förrän ja kom hem och det är ja tacksam för...hoppas han håller sig på plats nu! Ge honom en stor kram från mig =)
Skicka en kommentar