Mina stackars fötter...

OMG, vad mina fötter gör ont idag! Men det får det nog vara värt ändå. :-)

Gårdagen ägnades åt dans, nämligen. Bugg och fox närmare bestämt. Jag och S njöt i solen på hennes innergård med en flaska vitt, innan vi gav oss av mot Polketten på Liseberg...

Himla trevligt var det! Väl på Liseberg träffade vi på några andra från dansklubben och efter några timmar på Polketten gick vi senare vidare tillsammans med dem till Casinot för att dansa lite till... Inte konstigt att det känns i fötterna idag då! Det kanske var lite väl kaxigt av mig att köra ett träningspass i förmiddags också, men kunde inte låta bli och så måste ju den där kebaben vid två-tiden i natt förbrännas till varje pris... :-)

Let's dance!

Men nu är jag helt död. Jag ligger i en hög i soffan och vill helst inte ta ett steg till idag. Dessvärre börjar Jocke bli kissnödig, så det är väl bara att inse att man inte alltid kan få som man vill...  

Bokat!

Så var det äntligen bokat; tjejresan i sommar! Till Cypern bär det av! Eftersom vi börjar bli så gamla nu blir det inte party-stället Aiya Napa, utan istället det lite lugnare (tror vi) Fig Tree Bay...

Så här fint ska vi bo!

Bilder: Apollo.

Lääääääängtar!!

Nu har de flesta människor långhelg - men jag är bara ledig idag och lördag-söndag. Jag anmälde mig nämligen (dumt nog kanske) som frivillig att täcka upp på jobbet imorgon. Det är i vart fall enormt skönt att få en ledig dag mitt i veckan! Jag har tränat, "luftat" min bil genom en tur till IKEA för köp av matta, gått långpromenad med Jocke... Och jag köpte faktiskt ett lila blockljus på Chilli också.  Dessvärre var det nog ett doftljus märkte jag nu. Lavendel SKA det lukta, men det luktar typ tantparfym... Jag vet inte om jag kommer att stå ut med det faktiskt. Så risken är väl att det fina ljuset inte blir långlivat i mitt hem...

Imorgon blir det eventuellt dans på Liseberg... Nice! Aldrig varit på dansen där, så jag hoppas att det blir kul. :-)

Nu ska jag städa garderoben, tänkte jag. Det ser hemskt ut därinne. Verkligen hemskt. Jag började göra det förra helgen, men hann inte klart. Och eftersom jag inte hann klart var jag ju tvungen att knöla in en massa saker där igen... Dumt. Det tar alltid längre tid än man tror... Oh well, time to get on it!

Daaaaaaaaaaaaaaans!

Nu har jag äntligen fått tummen ur och monterat ihop min (fejk) öppna spis! Med lite hjälp från min gode granne T och lite vin så fick vi ihop den i fredags kväll, urkass monteringsbeskrivning till trots. Och dra mig baklänges, vad tjusigt det blir!

Det ser ju vem som helst att den är som gjord för det där hörnet! Nu ska jag bara ställa något fint ovanpå. Något lila såklart. Så jag får väl ge mig ut och shoppa något passande vid tillfälle... Dessvärre kunde vi inte inviga den i fredags eftersom jag inte hade något spisbränsle hemma att tända den med. Men snart blir det invigning, var så säker!

Och igår var jag ute på dans! Dansklubben där jag går buggkurs hade ställt till med vårfest med mat och dryck, tävlingar, underhållning och såklart dans till ett band som var där och spelade. Det var riktigt, riktigt kul faktiskt! Folk är så trevliga och framför allt är det verkligen hur kul som helst att dansa bugg... Jag är helt såld på detta! Foxen är också väldigt rolig, dock känner jag mig lite skeptiskt till den där "gnussande" varianten (som tydligen innebär att man ska gnugga pannorna mot varandra hela tiden). Fyra långa minuter i sådan närkontakt med en svettig panna tillhörande en okänd människa känns inte som något för mig... Som tur är så kan man tacka nej till just den varianten. :-)

Och idag har jag fruktansvärd träningsvärsk i rumpan. Fast det beror nog inte på dansen, utan på MRL-passet som jag körde igår morse... Instruktörs-killen körde ett ovanligt hårt pass med oss, ajaj... Men då vet man ju i alla fall att man har kämpat!

Nej, nu ska jag väl ta tag i den här dagen - och sen är det förstås fridans och buggkurs igen ikväll. Wohoo!

En nyttig mandarin

Så var ordningen återställd.

Det betyder att jag är tillbaka i Göteborg, alltså. Och tillbaka på jobbet. Efter en skön vecka i vackra Dalarna... Min papps har nämligen hunnit bli 60 år och det måste ju såklart firas. Det innebär ju samtidigt att det inte blev mycket till semester den här veckan med allt som ska förberedas, människor som ska matas, och platser som ska städas. Dessutom fick jag den ädla uppgiften att vara fotograf samt taxichaufför. Men det var bara trevligt!

Trots att jag fotade som en galning har jag dock inga bilder från kalaset att dela med mig av här för tillfället, eftersom jag inte fotade med min egen kamera... Men jag kanske kan komma över några av bilderna framöver. :-) Så det blir dessvärre ett sådant där tråkigt inlägg utan bilder, helt enkelt. Ni vet, ungefär som att stå med tindrande ögon framför en fiskdamm på barnkalaset och hoppas på en smaskig godispåse, men så får man bara en nyttig mandarin. Men bättre en mandarin än ingenting alls, tänker jag.

Jag höll nästan inte på att ta mig till Borlänge, dock. Varför? Svar: SJ - Statens Järnvägar also known as Sena Jämt. Jag och Jocke stod troget och väntade på vårt tåg i god tid innan avgång från Göteborg. Dessvärre fick vi stå där i två timmar till och vänta innan tåget ens kom! Det är ganska tråkigt att vänta, kan jag berätta. Förseningen gjorde naturligtvis att vi missade vår anslutning i Hallsberg, med följd att vi fick åka TAXI från Hallsberg till Borlänge (efter diverse omvägar) - framme halv ett på natten. Skönt. Men jag har i vart fall redan fått lite ersättning från SJ för de timmar de stulit av mitt liv... Alltid något.

Hem fick jag dock äntligen färdas i min alldeles alldeles underbara bil igen! Som jag har saknat den! Den har ju varit död ett tag. Den dog nämligen under en ofantligt stor snöhög där den stod parkerad hos mina föräldrar i vintras. Döden upptäcktes sedan när den skottades fram tidigt i våras och inte ville starta eller visa något livstecken över huvudtaget. Men  nu! Nu är den lagad och servad! Och nya sommardäck!

Och besiktigad. Fast den fick en tvåa. Så himla onödigt. Dimljusen reflekterar tydligen på något konstigt sätt för att det där skrynkliga som ser ut som aluminiumfolie runt lampan är just skrynkligt. Det ska tydligen inte vara skrynkligt, utan slätt, så att det reflekterar på korrekt sätt. Jaha. Däremot så är det ju så att man inte måste ha dimljus. Det är bara det att OM man har det, så ska de fungera. Inte blända folk och sådant där dumt. Därför fick vi tipset att bara koppla ur dimljusen och komma tillbaka och visa att de inte fungerar (eftersom det är dyrt att byta hela lamporna). Haha, är det inte egentligen hur konstigt som helst att åka till bilprovningen och visa upp att något INTE fungerar...? Komiskt, tycker jag.

Vi (händiga jag och pappsen) provade först att se om det bara gick att ta ur säkringen. Men det fanns inte ens någon säkring där den skulle sitta! Skumt. Det gick alltså inte. Sedan undersökte vi möjligheten att skruva ur lamporna. Det var tydligen jäkligt avancerat, så det gick inte heller. Till sist räddade händige morbror T oss genom att koppla bort sladdarna. Härligt! Så nu är det bara att tuta iväg till närmsta bilprovning och visa upp att de inte lyser! Ska bara hitta till en bilprovning här någonstans också, men det ska nog ordna sig med det - jag har ju en månad på mig...

Inför besiktningen gick jag igenom bilen, ryckte i lite bilbälten, rotade fram varningstriangeln och så. Och när jag satt där längst bak i det sjunde sätet och ryckte i bältet så konstaterade jag att det är en fruktansvärt stor bil jag har egentligen. Särskilt om man tar med i beräkningen att min familj bara består av mig själv och Jocke, nu när stora Svante inte finns mer. Det var liksom aslångt fram till ratten därifrån jag satt. Det är ju förvisso trevligt att kunna variera mellan sju sittplatser - å andra sidan är det ju svårt att variera när jag alltid måste sitta där längst fram och köra liksom.

Kort sagt, jag har insett att jag måste byta bil. Jag kan inte ha en...ja, en buss. Det känns fruktansvärt nu när jag har insett detta. Hemskt, faktiskt, eftersom jag har utvecklat någon slags känsla för min bil. Trots att jag vet att den är ett materiellt ting, kan jag inte låta bli att tänka att den kanske blir ledsen om jag säljer den... Dessutom är det ett sådant projekt att sälja och köpa bil. Men jag får väl ta tag i det...

Min underbara bil tog dock mig och Jocke hem i god tid till buggkursen i söndags och nu står den här och glänser (under leran som skvätte upp på den när den körde fast på pappas gräsmatta, alltså) på min nya snöfria parkeringsplats. Lovely!

Oj, nu börjar det bli mycket text här. Och inga bilder. Bäst att sluta. Men tänk ändå, vad en nyttig mandarin kan räcka länge...

Inspiration!

Jag blir så inspirerad! Nu ikväll satt jag kvar en stund på jobbet och jobbade undan en del, när plötsligt en karl började hojta i korridoren. Jag stack ut huvudet från mitt kontor och fick se en stor schäferhund (jättefin!) och en väktar-kille (ja, ganska fin han också! :-P) komma spatserande… Tydligen hade något larm gått (jag hoppas att det inte var jag som satt igång det!), men jag hade inte märkt något. Jag fick visa upp legitimation och lite så. Lite lagom action sådär på torsdagskvällen…
Men anledningen till att jag blir inspirerad är såklart inte att jag kan känna mig trygg på min arbetsplats på kvällstid – utan inspirationen består såklart i att det är så härligt med hundar som ”jobbar”. Jag hade gärna hälsat lite närmare på herr Schäfer, men tänkte att det nog inte var lämpligt när denne var i tjänst. Inte för att jag är rädd, utan mer för att inte störa en hund i arbete liksom.

Jag vet, jag är en riktig hundnörd – det bara är så. Men tänk vad mycket man kan göra med en hund ändå! Jag brukar träffa på en kille med en labradorvalp här hemma ibland när jag är ute och går med Jocke och han håller på att utbilda den till blind-hund. Underbart! Man kan verkligen lära en hund att göra vad som helst. Tänk alla hundar som är ett stöd för handikappade, som räddar människor som håller på att drunkna, som jobbar för polisen på olika sätt…

Det är nästan så att jag skulle kunna sadla om till polis bara för att kunna bli hundförare, faktiskt.

Tillbaka till inspirationen. När jag ser en hund i arbete – som idag – tänker jag alltid att ”fasen, Jocke, nu måste vi lära oss lite bra och nyttiga saker”. Något annat än ”snurra runt” och ”sitt vackert”, liksom. Nu är ju inte Jocke någon Schäfer utan en Cairnterrier. Med det menar jag att han kanske inte har den där viljan att ”vara till lags” på samma sätt som en brukshund har, utan han är mer som en…eh, terrier. Samtidigt bara måste jag berätta att det faktiskt finns en Cairnterrier som jobbar som räddningshund och räddar människor ur rasmassor. Det vore något det, Jocke!

Terrier eller inte, så är Jocke faktiskt väldigt intelligent och lättlärd. Han har alltid varit en stjärna när vi har gått kurser och så. Så nu jäklar ska vi lära oss lite bra saker! Allt som krävs är ju en köttbulle eller två. Jag undrar vad vi ska börja med bara…? Tända och släcka lampor? Stänga lådor? Jag måste fundera ut något bra.

Allt flöt föresten på bra med min öppen spis-leverans imorse. Budkillen bara bar upp lådorna utan att jag ens behövde föreslå det. Se där! Så nu ska jag bara montera ihop det. En annan dag…

Jag har lagt märke till ett litet dilemma också när man åker spåris och buss, nämligen att på vissa säten når man (läs: jag) inte ens ner till golvet med fötterna! Det kanske säger mer om min storlek än om sätets, men ändå… Fast egentligen så gör det inget. Det är väl en härlig känsla att kunna dingla med benen…? Freedom, liksom.

Jaha. Nehej. Man kanske skulle knata över till Konsum och köpa en påse köttbullar?

Stackars mig...

Det är lite synd om mig just nu. Jag har nämligen åkt på någon slags inte alls skön hosta. Uäää! Jag föredrar verkligen normala "snor-förkylningar" framför detta. Hostandet är mycket jobbigare. Det gör ju nästan ont ibland. Och det är ju inte skönt när det gör ont. Dessutom känner man att man stör alla hela tiden. Inte får man sova särskilt bra heller, när man vaknar av hostattacker hela tiden....

Jag kan berätta också att det är väldigt jobbigt att sitta i domstolsförhandling när man har hosta (jag kan berätta det eftersom jag naturligtvis inte har vett att stanna hemma från jobbet om jag inte är i princip döende). Man får äta halstabletter som om det vore knark, liksom. I slutet av dagen mår man därför ganska illa... (har inte varit särskilt hungrig på flera dagar nu - hmm). Men det är oundvikligt. "Å-nej-jag-kommer-att-hosta-snart-och-störa-alla-och-allting-IGEN"-känslan är skitjobbig ju och måste kvävas i sin linda till varje pris, därav det stora halstablett-intaget. Fast man får ju vänta med tabletten in i det längsta ändå liksom (förpackningen ska ju räcka hela dagen!), ungefär till den tidpunkt då ögonen nästan ploppar ur ögonhålorna om man inte får hosta snart. Hemskt!

Jag blir lite ledsen för att detta elände gör att jag inte kan träna också. I  måndags var det t ex ett jätteroligt dansaerobics-pass som jag inte kunde gå på och idag ett MRL-pass... Jag vill ju så gärna!!

Men tror att det är lite bättre idag, dock. Och på söndag - när det är bugg igen - är jag naturligtvis frisk och på G igen! Dessutom vore det ju himla bra att vara frisk till nästa vecka då jag och Jockeskrutt ska ta oss upp till Dalarna för att fira pappsen som fyller 60 år.

Jag har i alla fall piffat upp mitt hostande liv lite genom att gå till frissan idag! Det blev toning, slingor och klipp - känns fräscht och fint! (Lite svårt dock att hosta - och även knarka halstabletter - när man sitter hos frissan, eftersom händerna är under det där skynket (man kan ju inte hosta utan att hålla för!), vilket fick till följd att ögonen nästintill ploppade ur sina hålor ett flertal gånger. Men jag överlevde, och ögonen är fortfarande på plats.)

Som vanligt envisas dom med att platt-tånga håret... och som vanligt vet ju alla som känner mig att jag inte orkar/hinner hålla på att platt-tånga det särskilt ofta. Så vilt och lockigt it is snart igen - typ imorgon efter duschen. :-P Men såhär KAN det se ut i alla fall!

Nu är det bara Jockes hår kvar, innan vi båda ser anständiga ut. Han är verkligen långhårig nu. Jag måste kanske ta tag i hans frisyr i helgen så vi inte får skämmas på pappas kalas...

Imorgon ska det komma en leverans till mig, apropå något helt annat - en sådan där öppen spis av fejk-modell, som man inte behöver någon skorsten till och tänder med spisbränsle. Den är anpassad för hörn och ser ut såhär...

Bild: Ellos

Det jobbiga är ju naturligtvis att jag måste stanna hemma några timmar från jobbet för att agera välkomstkommité till underverket. Dock skaplig tidsram - mellan klockan 10.00 och 12.00 - i alla fall. En annan jobbig sak är att de tydligen inte bär upp eländet åt mig. Jag lever därför just nu på något slags hopp att jag ska orka kånka upp den här för alla tre trappor på egen hand (Jocke är ju inte mycket till hjälp i det här avseendet). Om det skulle råka vara ett alltför stort paket för lilla mig får jag väl koppla på charmoffensiven och hoppas att leverans-killen (för jag antar helt fräckt att det är en kille) vaknat på sin bästa sida...

Jag tror att det kommer att bli superfint i alla fall! Jag saknar ju min braskamin som jag hade i huset, nämligen. Myyyyyys! Och kan man inte ha en riktig braskamin får man ta det näst bästa... Den är som gjord för mitt tomma hörn i vardagsrummet, dessutom.

Jag ska nog ställa något lila - typ ett stort fat - på den, tror jag.

Bugga is the shit!

Redan söndag igen...jag hinner inte med! Galet.

I torsdags eftermiddag och kväll hade vi en tillställning på jobbet för att inviga de nya lokalerna - det var faktiskt riktigt trevligt. Det bjöds på snittar, mat, vin och lite underhållning... Man hade ju en morgondag att tänka på, så för min del blev det ganska lugnt ändå. Men som sagt, trevligt!

Och i fredags var vi faktiskt ett gäng som gick till Casinot där Scotts spelade, för att dansa lite bugg och fox! Det var kul att få praktisera bugg-talangerna (?) i verkligheten lite... Men jag måste säga att veteranerna som var där och dansade är grymt duktiga! Det var ju inte alla turer man hängde med på... särskilt inte när en kille skulle dansa någon slags dubbelbugg med både mig och J SAMTIDIGT! Det kändes som lite överkurs för våran del! Men det var kul, helt klart. Och man lär sig... :-) (Exempel på lärdom: svårt att dansa fox i snäv kjol - inte snäv kjol nästa gång!). Men huvudsaken är väl att man har roligt... Och det ÄR verkligen hur roligt som helst. Mera, mera, mera...

Igår kände jag någon slags analkande hängighet - förkylning? Usch, vill INTE ha! Så jag tog det lugnt hela dagen... tittade på djurprogram i flera timmar! Hundar, apor och sälar som hade någon slags grej på nosen som de kunde blåsa ut till en stor påse... Konstigt. Aporna var roligast att titta på. En orangutang som satt och rodde en liten båt och en annan som satt på en brygga och tvättade strumpor...! Det är ju nästan så att man skulle vilja ha en sådan här hemma... Det kanske inte är normalt att titta på djurprogram i flera timmar? Jaja. Det är mysigt på något sätt i alla fall. :-)

Tyvärr har jag ju varit tvungen att gå några promenader med Jocke också. Jag säger tyvärr endast för att vädret har varit (och är väl fortfarande) hopplöst. Det BLÅSER något så kopiöst nämligen. Den enda som är road av detta är ju förstås Jocke, eftersom han kan jaga löv till förbannelse då...

Jag har plockat bort årets första fästing på Jocke också - igår. Usch...de är så äckliga! Men det betyder kanske att det verkligen är vår nu...? Jag undrar om det är mycket smittade fästingar här nere...
Igår kväll var jag sedan på en avslutsningsfest för tre kollegor som nu ska lämna oss för nya äventyr. Det var jättetrevligt där! Bjöds på goda tilltugg och dryck. Synd bara att jag, som sagt, kände mig lite hängig. Men man kan väl inte vara på topp jämt, kanske...

Hängigheten håller tyvärr i sig även idag, men jag liksom vägrar att känna efter ordentligt eftersom det är buggkurs och fridans ikväll som jag absolut inte tänker missa! Så jag låtsas inte om den där hängigheten, helt enkelt. Jag ska ta tag i mitt hushåll (tvätt, städ och disk) som tyvärr håller på att förfalla... Eller så kanske man kan titta på något trevligt djurprogram? :-P

Men först - ut med Jocke och jaga löv!