Stugliv

Dagarna vid stugan fortsätter. Har nu åkt upp på Burberget för att få lite mottagning i mitt mobila bredband, så att jag kan dela med mig av lite bilder av stug-myset. Mina hundpojkar är såklart med hela tiden... Jocke har fått dille på att äta blåbär. Direkt från blåbärsriset plockar han dem. Det går knappt att gå en promenad med honom, för han ska bara äta och äta blåbär. Fast han är ju ganska söt såklart som kan plocka alldeles själv. Men snart bajsar han väl blått misstänker jag. Men det kanske inte gör något, med lite färg på det hela liksom? Livar upp - eller nåt.

Några riktigt fina dagar har vi haft. Det är som att även när det regnar på alla andra ställen så är det fint vid havet. Härligt. Så lite strandliv har det ju blivit. Och vattnet har inte varit bara 16 grader heller, vilket ju helt klart underlättar badandet.

Ja, ni får ursäkta att mitt hår ser helt knäppt ut på ovanstående bild. En raggar-lock i pannan liksom. Men jag bjuder på det. Måste ju föreviga ändå, oavsett om håret bestämde sig för en "nu-gör-jag-som jag vill"-dag.

Men, visst - det har regnat och varit lite halvtaskigt väder också. Då har vi löst korsord. Eller så har vi gjort utflykter. Shoppat inne i Skellefteå (jäsiken - jag har hittat massor med fint på rea på MQ, så nu jävlar ska det bli en pingla av mig också). En utflykt vi gjorde var till Stackgrönnan. De har ett båtmuseum och loppis där. Det ligger jättefint, precis vid Skellefte-älven. Många tar båten dit bara för att äta och fika.

En stor och gammal sak som de har släpat upp på land. Del av museét.

Här är det mysiga fika-stället med utsikt över vattnet.

De är kända för sina mumsiga räkmackor!


Men jag, som inte är någon skaldjursmänniska, var tråkig och tog köttbullar på min. Men den var god den med.

Men man får hålla hårt i sin macka, för det finns gott om sådana här gynnare.

Tur att de är vänliga nog att varna.

Tänkvärt

Sitter i bilen på en parkering i civilisationen medan päronen och gänget är inne och handlar. Tänkte passa på att mobilblogga över ett livstecken till bloggen när jag ändå bara sitter här. Tänkte dela med mig av något jag läst i en bok nyss, nämligen; 'om du står med ett ben i framtiden och ett ben i det förflutna så pissar du på nuet'. Kontentan: njut av nuet istället för att älta det som har varit eller oroa sig för framtiden. Detta försöker jag göra just nu. Lättare sagt än gjort kanske, men det är ju bra att åtminstone ha det som målsättning eller hur? Smart kille, han som skrev det.

Vattenlek

När jag kom tillbaka till stugan efter min tripp till Umeå förkunnade pappa nöjt att jag LÅG EFTER eftersom han minsann hade VADAT (alltså inte badat) medan jag varit borta. Eh... bör kanske tilläggas att min pappa är en av tidernas största badkrukor. Och eftersom jag absolut inte vill ligga efter så har jag och hundarna nu badat i (det då iskalla) havet. Idag däremot har det varit skönt att bada och jag har guppat runt på min luftmadrass i solen hela tiden i stort sett... Här kommer några bilder från min och hundarnas bad-debut.

Jocke är en nästan ännu större badkruka än pappa. Man får ju inte bli blöt under magen...

Det var bara 16 grader i vattnet den där dagen!! Jag dog!! Men nu ligger jag inte efter. :-)

Avslutar med några bilder på stugan by night...

Livet går vidare

Tydligen. Vare sig man vill eller inte. Senaste veckan har jag tillbringat i föräldrarnas stuga vid havet utanför Skellefteå. Stugan är en riktig pärla, så det är skönt. Med 1 sekund till ett dopp i havet får man väl inte klaga.

Jag har dock inte badat än. Men jag SKA. Nu i veckan, absolut. Om det blir sol och varmt. Guppa runt där på en madrass och fundera över livet. Istället kan man sammanfattningsvis säga att jag har gjort följande:

- åstadkommit en helt wacko solbränna (som vanligt, konstiga ränder överallt).

- läst 100 böcker. Minst. Bra för att avleda från dåliga tankar.

- shoppat lite kläder inne i Skellefteå. Om inte annat får man ju se till att man är en snygg pingla i alla fall.

- dödat en miljon mygg. De kommer på kvällarna. Innan man överhuvudtaget ska kunna somna måste man gå en "mord-runda" i rummet. Men som min sköna kusin H med glimten i ögat kläckte ur sig till pappa när han ojade sig över en mygga: "Du får vara glad att det är NÅGON som vill ha din kropp". Haha. Det är väl så man får se det.

- umgåtts med en massa härliga människor här uppe.

Och den här helgen har jag tillbringat i Umeå med kusin A och mormor. Levt lite stadsliv några dagar, som kontrast. I fredags gick vi ut för att skaka rumpa (utom mormor då alltså, hon är ju ändå 84!). Det var skoj att dansa, dock är det synd att det finns så mycket äckliga fulla slusk-idioter ute. Irriterande.

A hade fixat värsta drinkarna till oss...

...som vi avnjöt i mormors trädgård nästan mitt i stan.

Ni får ursäkta att min lugg har fått fnatt på den här bilden. Men drinken är god. Jordgubbar i ju.

Skål! (Och ett litet exempel på delar av den wacko solbrännan).

Och idag har vi legat och jäst i solstolarna och snackat skit. Jag har även förärats en åktur i Muppen - A:s eminenta vrålåk till bil. Det var inte dumt det.

Imorgon bär det av tillbaka till stugan igen.

Semester

Nu är det semester i fyra veckor och jag och hundarna har åkt upp till släkt och vänner i Norrland. Jag ska slicka mina sår och fundera ut vad jag ska göra med mitt liv. Största delen av tiden kommer att tillbringas i föräldrarnas stuga vid havet utanför Skellefteå. Hoppas på badväder. Blir nog några dagar i Umeå också och lite partaj med A. I skrivande stund är jag hos mormor i Umeå och är så trött att jag håller på att dö efter den långa bilresan. Så jag ska nog sova nu. Godnatt godnatt.

Dålig dag

Idag har jag en riktigt dålig dag, allt känns meningslöst och jag har så mycket känslor och fina minnen som jag inte vet vart jag ska göra av. Då kom den här fina nallen - en skyddsängel - med posten idag. Någon tänkte på mig. Det värmde. En vän, ett ljus i mörkret.

Ett telefonsamtal och ett beslut

Jag har haft ett telefonsamtal ikväll. Ett bra telefonsamtal, men jag gråter en massa nu. Det kommer att ta tid det här. Det är så mycket fint som bara försvann och som jag inte ville skulle försvinna. Men jag har bestämt mig nu. Jag måste göra något. Jag ska flytta. Flytta dit mina vänner är, skaffa nytt jobb, börja om. Tänka på mig själv, göra saker som jag vill. Resa lite kanske. Skita i karlar. Åtminstone just nu. Ibland känns det lite bättre när jag tänker på allt det.

Därför tänkte jag försöka skriva om något annat än det tråkiga just nu. För att skingra tankarna, liksom. Jag kan till exempel berätta att vi pratade om tonåringar som sms:ar på jobbet idag. En kollega har en 13-åring hemma som tydligen skickar 5 000 sms på en månad!! Så nu har hon spärrat hans abonnemang, när räkningen på 1 000 spänn kom. Tydligen är det vad 13-åringar gör nu för tiden. Vad hände med att umgås? Att ringa till varandra? Vad hände med sport...? Nej, istället sitter de och sms:ar saker som "sover du?", "nej", "vad gör du?" och "ingenting" till varandra. Så meningslöst. Och förstår ni att 5 000 sms på en månad är 188 stycken på ett dygn! Då hinner man ju inte göra annat än att sitta och skicka sms.

Jag kan berätta att jag faktiskt skämtade lite också mitt i allt elände i söndags. Det var nämligen några (antagligen fulla) idioter som hade kört in en kundvagn från JULA på mina föräldrars gräsmatta under lördagsnatten. Och där kunde ju inte den stå. Så jag och pappa lastade in den i min stora bil och var så duktiga att vi körde till JULA för att lämna tillbaka den. Och då sa jag att "Ja, här kommer vi och vi har med oss en egen kundvagn till affären, liksom". Det var väl ett roligt litet skämt? Det var i alla fall lite roligt med tanke på hur jag mådde i övrigt just då. Jag trodde att det var hoppet som var det sista som överger en, men det är kanske humorn ändå.

Hursomhelst, det var ingen som såg oss när vi körde in vagnen i kundvagnsstället. Men tyvärr fick vi inte tillbaka någon femma. Snopet, när vi varit sådana duktiga och hederliga medborgare.

Några rader

Jag tänkte skriva lite nu. Då kanske jag kan låta bli att gråta och tänka en liten stund i alla fall. Tänkte lägga upp lite bilder från i fredags. Det var innan det hände. Eller innan jag visste att det hade hänt i alla fall. Jag var glad då. Jag åkte till Borlänge.

Åkte till Dalhalla utanför Rättvik med mina föräldrar för att titta på någon 80-talsinspirerad show. Dalhalla är ju ett häftigt ställe, en scen mitt i vattnet i ett kalkstensbrott.

Jag kände inte till alla artister men det var i alla fall några gamla godingar. Vi Oade hela natten med Attack, Noice var där, Dag Vag, Micke Rickfors, Susanne Alvengren mfl. Och här nedan är det Katrina från Katrina & the Waves, hon körde bland annat sin hit "Walking on Sunshine". Tyvärr hade vi platser rätt så långt bort, men det var trevligt ändå. Hon hade fina lila färger i lamporna under sitt nummer i alla fall.

Sen kom regnet. Och ovädret. Det blixtrade runt hela gropen. Typisk när man sitter ute. Men det är tur att mina föräldrar tänker på allt, så de hade naturligtvis med sig dessa fina kreationer som vi styrde ut oss i... Mycket effektiva.

Jag har en jätterolig bild på mina föräldrar också, som var så söta i sina regn-utstyrslar. Tyvärr fick jag dock inte publicera den.

Så, nu har jag skrivit det. Det tog kanske 10 minuter. Jag vet inte hur jag ska överleva resten av den här veckan. Rent fysiskt har jag varit på jobbet idag, psykiskt vet jag inte vart jag har varit. Jag har typ stirrat på datorskärmen hela dagen. Jag fattar INGENTING. Vad jag har gjort för att bli behandlad så här. Jag har så mycket känslor som åker runt att jag inte vet vad jag ska göra av dem.

På lördag får jag åka till mina föräldrars stuga. Men det känns långt till lördag nu. Jag vill att det ska bli lördag NU. Jag vill ha min mamma. Jag känner mig som 7 år, men jag vill bara ha min mamma. Någon som jag vet bryr sig om mig. För det gör så ont, överallt. Och det vill inte gå bort.

Känslor

Jag har vaknat nu, men jag vill inte vakna. Det gör för ont. Jag vill sova. I 10 år tills den där dumma knuten i bröstet kanske är borta. Men jag kan inte sova. Många tankar. Jag har ont i hela huvudet och käkarna (?) för att jag bara gråter. Jag ser ut som en mullvad. Önskar att jag vore en också, då kunde jag ligga där i min håla och bara gräva och göra fula högar på folks gräsmattor.

Hur kan man få göra såhär mot någon? Hur KAN man göra så mot någon? Jag orkar inte. Inte igen. Fattar inte Gud eller vem det nu är som sitter där uppe att jag har gett allt av mig själv - och så får jag tillbaka DET HÄR?! Det finns egentligen inga ord.

Ledsen. Tom. Besviken. Uppgiven. Utnyttjad. Sviken. Chockad. Sårad.

Äcklad.

Men inte så arg just nu. Bara fruktansvärt, fruktansvärt ledsen. Trodde verkligen att det var annorlunda den här gången.

Jag förtjänar inte det här.

Jag vet inte vad jag ska göra med mig själv.

VARFÖR?

Jag borde inte skriva om det här i bloggen. Jag kanske inte kommer att göra det igen. Jag brukar inte skriva om känslor i bloggen. Borde inte. Men det är ju knappt någon som läser, så det kvittar kanske.

Och jag känner mig så ensam.

Mörker

Det har plötsligt och oväntat blivit mörkt i mitt liv. Jag vet inte vad jag ska göra med den här bloggen. Jag vet inte vad jag ska göra med någonting faktiskt.