Ett telefonsamtal och ett beslut

Jag har haft ett telefonsamtal ikväll. Ett bra telefonsamtal, men jag gråter en massa nu. Det kommer att ta tid det här. Det är så mycket fint som bara försvann och som jag inte ville skulle försvinna. Men jag har bestämt mig nu. Jag måste göra något. Jag ska flytta. Flytta dit mina vänner är, skaffa nytt jobb, börja om. Tänka på mig själv, göra saker som jag vill. Resa lite kanske. Skita i karlar. Åtminstone just nu. Ibland känns det lite bättre när jag tänker på allt det.

Därför tänkte jag försöka skriva om något annat än det tråkiga just nu. För att skingra tankarna, liksom. Jag kan till exempel berätta att vi pratade om tonåringar som sms:ar på jobbet idag. En kollega har en 13-åring hemma som tydligen skickar 5 000 sms på en månad!! Så nu har hon spärrat hans abonnemang, när räkningen på 1 000 spänn kom. Tydligen är det vad 13-åringar gör nu för tiden. Vad hände med att umgås? Att ringa till varandra? Vad hände med sport...? Nej, istället sitter de och sms:ar saker som "sover du?", "nej", "vad gör du?" och "ingenting" till varandra. Så meningslöst. Och förstår ni att 5 000 sms på en månad är 188 stycken på ett dygn! Då hinner man ju inte göra annat än att sitta och skicka sms.

Jag kan berätta att jag faktiskt skämtade lite också mitt i allt elände i söndags. Det var nämligen några (antagligen fulla) idioter som hade kört in en kundvagn från JULA på mina föräldrars gräsmatta under lördagsnatten. Och där kunde ju inte den stå. Så jag och pappa lastade in den i min stora bil och var så duktiga att vi körde till JULA för att lämna tillbaka den. Och då sa jag att "Ja, här kommer vi och vi har med oss en egen kundvagn till affären, liksom". Det var väl ett roligt litet skämt? Det var i alla fall lite roligt med tanke på hur jag mådde i övrigt just då. Jag trodde att det var hoppet som var det sista som överger en, men det är kanske humorn ändå.

Hursomhelst, det var ingen som såg oss när vi körde in vagnen i kundvagnsstället. Men tyvärr fick vi inte tillbaka någon femma. Snopet, när vi varit sådana duktiga och hederliga medborgare.