Känslor

Jag har vaknat nu, men jag vill inte vakna. Det gör för ont. Jag vill sova. I 10 år tills den där dumma knuten i bröstet kanske är borta. Men jag kan inte sova. Många tankar. Jag har ont i hela huvudet och käkarna (?) för att jag bara gråter. Jag ser ut som en mullvad. Önskar att jag vore en också, då kunde jag ligga där i min håla och bara gräva och göra fula högar på folks gräsmattor.

Hur kan man få göra såhär mot någon? Hur KAN man göra så mot någon? Jag orkar inte. Inte igen. Fattar inte Gud eller vem det nu är som sitter där uppe att jag har gett allt av mig själv - och så får jag tillbaka DET HÄR?! Det finns egentligen inga ord.

Ledsen. Tom. Besviken. Uppgiven. Utnyttjad. Sviken. Chockad. Sårad.

Äcklad.

Men inte så arg just nu. Bara fruktansvärt, fruktansvärt ledsen. Trodde verkligen att det var annorlunda den här gången.

Jag förtjänar inte det här.

Jag vet inte vad jag ska göra med mig själv.

VARFÖR?

Jag borde inte skriva om det här i bloggen. Jag kanske inte kommer att göra det igen. Jag brukar inte skriva om känslor i bloggen. Borde inte. Men det är ju knappt någon som läser, så det kvittar kanske.

Och jag känner mig så ensam.