Några rader

Jag tänkte skriva lite nu. Då kanske jag kan låta bli att gråta och tänka en liten stund i alla fall. Tänkte lägga upp lite bilder från i fredags. Det var innan det hände. Eller innan jag visste att det hade hänt i alla fall. Jag var glad då. Jag åkte till Borlänge.

Åkte till Dalhalla utanför Rättvik med mina föräldrar för att titta på någon 80-talsinspirerad show. Dalhalla är ju ett häftigt ställe, en scen mitt i vattnet i ett kalkstensbrott.

Jag kände inte till alla artister men det var i alla fall några gamla godingar. Vi Oade hela natten med Attack, Noice var där, Dag Vag, Micke Rickfors, Susanne Alvengren mfl. Och här nedan är det Katrina från Katrina & the Waves, hon körde bland annat sin hit "Walking on Sunshine". Tyvärr hade vi platser rätt så långt bort, men det var trevligt ändå. Hon hade fina lila färger i lamporna under sitt nummer i alla fall.

Sen kom regnet. Och ovädret. Det blixtrade runt hela gropen. Typisk när man sitter ute. Men det är tur att mina föräldrar tänker på allt, så de hade naturligtvis med sig dessa fina kreationer som vi styrde ut oss i... Mycket effektiva.

Jag har en jätterolig bild på mina föräldrar också, som var så söta i sina regn-utstyrslar. Tyvärr fick jag dock inte publicera den.

Så, nu har jag skrivit det. Det tog kanske 10 minuter. Jag vet inte hur jag ska överleva resten av den här veckan. Rent fysiskt har jag varit på jobbet idag, psykiskt vet jag inte vart jag har varit. Jag har typ stirrat på datorskärmen hela dagen. Jag fattar INGENTING. Vad jag har gjort för att bli behandlad så här. Jag har så mycket känslor som åker runt att jag inte vet vad jag ska göra av dem.

På lördag får jag åka till mina föräldrars stuga. Men det känns långt till lördag nu. Jag vill att det ska bli lördag NU. Jag vill ha min mamma. Jag känner mig som 7 år, men jag vill bara ha min mamma. Någon som jag vet bryr sig om mig. För det gör så ont, överallt. Och det vill inte gå bort.