Något att fira!

Detta har varit en otroligt nervös vecka, eftersom jag visste att torsdag kl. 15.00 skulle jag få ett livsavgörande (ja, verkligen!) besked. Kl. 14:57 trodde jag att jag skulle kissa på mig av nervositet, kl. 15:07 när beskedet fortfarande inte kommit trodde jag nästan att jag kommit i förtida klimakterie (klimakterium?) så mycket som jag svettades och kl. 15:10 när beskedet äntligen kom skrek vi rakt ut på jobbet (jag har väldigt engagerade arbetskamrater) som om vi hade varit 15-åriga tonårstjejer på Backstreet Boys-konsert.

Jag har nämligen fått ett nytt jobb! Jag ska ta tjänstledigt från mitt jobb i Västerås (känns tryggt och bra) och jobba i GÖTEBORG i 1,5 år, till att börja med. Den 1 november börjar jag. Yes! Det känns otroligt spännande och kul - med något helt nytt!

Men det känns också en aning skrämmande. Jag känner inte en levande själ i Göteborg (ingen död heller för den delen) nämligen. Men jag är ju ingen social idiot, så jag hoppas och tror att det ska gå bra ändå. Jag lever i filosofin att man kan ju inte bara gå runt och vara feg - utan våga chansa och testa nya saker! Annars kan man inte vinna något, ju. Så nu blir det något helt nytt, verkligen. Nu blir det stadsliv i storstaden ett tag. Även om jag föredrar livet på landet, så är det inte optimalt i min nuvarande situation. Lättare att ha ett socialt liv i stan, helt enkelt.

Folk säger att Göteborg är en sådan trevlig stad, det verkar vara den allmänna uppfattningen. Själv har jag knappt varit där - mer än på Liseberg - men jag har också den föreställningen och hoppas att det är sant! Västkusten-kunniga på jobbet säger att det finns mycket maneter i havet, men det ska också vara den ENDA nackdelen med västkusten tydligen. Det känns mycket bra. Jag litar på det. Lite maneter ska man väl kunna klara av, liksom. Det är mycket ungt folk på den nya arbetsplatsen också, så det ska nog ordna sig.

Och vad är egentligen det värsta som kan hända? Ja - om man bortser från sådana där hyfsat osannolika scenarion som att man blir mördad i en mörk gränd eller liknande - så är väl det värsta som kan hända att jag inte trivs. Och då får jag väl bara flytta därifrån, då - det är ju inte hela världen. Men det beror ju också på vilken inställning man har till det hela. Tror man att det ska bli skit, så blir det ju det. Går man däremot in med inställningen att det ska bli roligt och bra, så blir det ju det. Det blir vad man gör det till. Och jag ska göra det till världens bästa grej!

Efter beskedet hade vi en liten Afterwork för att fira. Det var hur trevligt som helst! Vi gick till Tabasco och åt grillat, tapas och glass på deras mysiga uteservering med infravärme. Jag kommer verkligen att sakna mina goa arbetskamrater...

Ja, och nu har jag precis kommit till insikt om att det är bara två månader kvar till den 1 november. Under denna korta tid ska jag bland annat hinna sälja hus och hitta boende i Göteborg. Det sistnämnda är förmodligen inte lätt alls. Hyra eller köpa? Om det är någon som har någon schysst lägenhet någonstans får vederbörande gärna höra av sig...:-)

För nu jävlar i min kalsong ska vi till storstaden och göra karriär!