Fem timmar på strömsholm...

...så spenderade jag måndagkvällen.

Min stora lilla Svante mådde inte bra. Ville inte äta, hängde med huvudet, gick omkring och flåsade och så fort han skulle lägga sig ner reste han sig igen. Som om det inte var skönt att ligga ner. Jag tog tempen, och jodå han hade feber.

Jag kände igen tecknen. Han betedde sig likadant när han fick lunginflammation sist. Men säker kan man ju aldrig vara. Kanske magomvridning...? Den värsta farhågan av dom alla...

Hursomhelst, så är det alltid lite extra känsligt när de gäller varghundar. De utvecklar lätt lunginflammation av till exempel kennelhosta och får de väl lunginflammation så måste behandling sättas in jättesnabbt, annars dör de. Det har något med deras djupa bröstkorgar att göra säger de som vet. Det är väldigt vanligt att varghundarna måste läggas in med dropp när de får lunginflammation.

Och magomvridning vill man ju inte ens tänka på, då handlar det om sekunder...

Så eftersom varghundarna är som de är och jag är lite nojjig när det gäller mina lurviga barn, så åkte jag till Strömsholm. Hellre att jag åker dit en gång i onödan än att upptäcka efteråt att jag kom för sent för att jag väntade för länge...

Tyvärr så lyckas Svante alltid bli sjuk på helger och kvällar, när det är jourtid på Strömsholm. Det betyder en 1000-lapp bara för att komma innanför dörrarna...

Mycket väntan blev det. Men Svante var duktig. Stackarn var så trött, han hade inte kunnat ligga ner och vila på hur många timmar som helst. Nästan stod upp och sov.

Sen blev det blodprov och lungröntgen. Och det är inte lätt att få upp en 80-kilos hund på ett litet röntgenbord. Och sen få honom att ligga på rygg där 1,5 meter ovanför marken...! Det krävdes 5 pers för att lyckas...

Verkar som att det är någon typ av infektion, förmodligen början till lunginflammation. Han fick antibiotika i en spruta och jag har fått recept på tabletter.

Halv två på natten kom vi hem, helt slut. Men verkar i alla fall som att Svantisen har fått sova i natt och febern hade gått ner lite grann i morse. Men han vill fortfarande inte äta något.

Nu väntar jag på att apoteket ska öppna så jag kan åka dit och köpa anibiotikan. Tyvärr blir jobbet lite lidande idag, men jag måste ju ta hand om min bebis. Så är det bara.

Någon borde införa möjligheten till VAV - vård av sjuk vovve.