Stod och tankade min bil som är blå och av märket Chevrolet Transport. En gubbe glider in med sin vad-det-nu-var-för-något-bil på tankstället bredvid. Röd var den i alla fall. (För mig är bilar alltid en färg mer än ett märke). Gubben kliver ur, river sig i skägget, sveper med blicken över mig, min bil och mätaren på bensinpumpen som precis passerat 1000-lappen. Och skrockar:
"Hö hö...det var en törstig jäkel det där. Ute och kör med pappas bil...?"
Öh, NEJ. Jag är 25 år gammal. Jag kan äga en egen bil. Jag får köpa vilken bil jag vill. Jag kanske är liten och bilen är stor som ett as, men det gör inget för jag kör som en gud. Nåja, jag kanske inte fickparkerar med den, men det gjorde jag inte med min lilla golf som jag hade heller (det är något fel på alla fickparkerings-rutor av någon outgrundlig anledning). I love my car. Det är som att sitta hemma i vardagsrummet och köra. Så det så.
Men det sa jag förstås inte.
1 243 spänn. Stor hund, stor bil, stor tank. Det är billigt att leva. Inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar