Jag och mitt diskberg

Precis kommit hem. Har tittat på diskberget som växt sedan igår och vill bara inte se det. Varför finns det disk? Det är verkligen bland det värsta jag vet i hela världen; att diska. Vem vill lägga ner så mycket tid på det liksom? Helt onödigt. Otacksamt, också. Fem minuter efter att man har diskat står det ju ändå ett nytt grisigt glas där i hon. Nej, jag är oerhört tacksam till den gudagåva som uppfann diskmaskinen. Det är också - förutom tvättmaskin - något som jag MÅSTE HA i den nya lägenheten. Ett stycke diskmaskin, tack!

Men det hjälper ju inte just nu. När berget är där och bara utstrålar "kom och ta mig NU annars kommer jag att växa till en stinkande möglig skitful inredningsdetalj". Så kan man ju inte ha det. Så snart måste jag. Snart. När jag har skrivit klart det här blogginlägget. Och packat färdigt min väska...

...jag ska nämligen till Stockholm på kurs i två dagar. Det ska bli kul! Men jag ser inte fram emot att åka tåg 06:42 imorgon bitti. Det innebär ju nämligen att jag kommer att behöva gå upp mitt i natten. Jag vet inte om det kommer att vara praktiskt möjligt faktiskt. Fast en fördel är att jag får åka första klass i alla fall - alltid något. Och bo på hotelll! I like. Hoppas de har god hotellfrukost. Frukost är det bästa jag vet i matväg. Näst efter kakbuffén då... :-)

Jag hoppas också att någon där uppe kan se till att jag på tåget inte hamnar bredvid en jättestor gubbe som  tar upp både sin stol och halva min och dessutom somnar mot min axel och dreglar. Jag brukar nämligen råka ut för sådant. Ganska ofta faktiskt. Och det är en smula obehagligt. Ja, skitäckligt rent av.

Ikväll har varit en trevlig kväll i vart fall! Inga dreglande gubbar - utan vi har repeterat julspexet efter jobbet. Nu har vi lite skön musik med också - och dans! Jag tror att det kommer att bli hur bra som helst faktiskt. Efteråt var vi några stycken som gick och tog ett glas på ett ställe som heter Bliss. Tror jag. Jag har ingen aning om vart det egentligen låg, eftersom jag inte hittar någonstans ännu och knappt vet vart jag är hälften av tiden. Men det blir nog bra till slut...

Jaha, men tänk om jag skulle sluta svamla nu då och ta tag i det där berget. Jag undrar om det räcker att bara visualisera att det försvinner....? Nehej, inte det, nej.