Ping Pong

Nu är jag riktigt trött faktiskt. Den här veckan har gått otroligt fort. Vad hände, liksom? Och har jag sovit någon gång?

Stockholm var riktigt trevligt. Jag trodde jag skulle dö när jag masade mig upp där vid 4-tiden på morgonen, men sedan sov jag som en gris hela vägen upp på tåget. Förutom under de 15 minuterna då jag tryckte i mig frukosten som serverades, vill säga. Sedan kände jag mig som en idiot till turist när jag irrade runt på Stockholms central och letade efter den där taxin som tydligen skulle vara bokad till mig. Utgång, javisst. Men vaddå utgång "Vasagatan" och utgång "Klarabergsviadukten"...? Jag kan inte hjälpa det. Jag hittar INTE i Stockholm. Inte ens på Stockholms central. Dessutom har jag begåvats med en rejäl släng dåligt lokalsinne, vilket inte underlättar. Men efter att ha frågat någon vänlig själ så gick allt bra.

Hotellet låg på Djurgården och var riktigt fint. Rummet var rena lyxen faktiskt! Och jag har ätit och ätit och ätit... Frukostbuffé, lunchbuffé, KAKBUFFÉ, middag. Det känns som att det var det enda jag gjorde. Fast det var det ju såklart inte. Vi hade ju lite kurs också. Och så träffade jag några trevliga tjejer från länsrätten i Göteborg. Nice!

Idag var det jobbet igen. Och solen var här! Som jag har längtat efter den! Men det är inte så konstigt. Det var någon som sa att Göteborg har haft tre soltimmar i november. TRE. Det är ju inte klokt. TIMMAR alltså. Inte dagar, ens. Det är ju verkligen inte klokt.

Har ganska nyss kommit hem också. Jag var egentligen för trött, men kunde inte låta bli att vara med på lite pingis-afterwork. Och det var precis lika roligt som jag mindes, att spela pingis. Inte för att jag vann - men det är ju inte att vinna som räknas.

Nu måste jag nog softa. Kanske somna en liten stund här i soffan. Ja, det vore verkligen hur skönt som helst...