Nu är det klippt!

Momskursen är slut och idag var det dags för "vanligt jobb" igen. Fast jag vet inte hur mycket "vanligt jobb" jag har hunnit med. EGENTLIGEN. Det hade nämligen bildats ett litet berg - ja, ett mindre Mount Everest kan man säga - på min stol medan jag varit borta. Ett berg med "kan-du-göra-det-här-Jenny"-grejer, alltså. Och när berget hade tagits itu med (eller i alla fall flyttats på) återstod att gå igenom alla e-mail. Dessutom har jag varit hos frissan i tre timmar idag.

Och egentligen är det kanske så att det är frisörbesöket som är den främsta anledningen till att det inte blev så mycket "vanligt jobb". Tre timmar är ju ändå tre timmar. Mellan kl. 10 och kl. 13, närmare bestämt. Det blir så när man har begåvats med mycket hår. Men jag är van. Dock höll jag på att svälta ihjäl. Min mage börjar ju längta efter matlådan redan vid 11:30 så det var inte så konstigt att jag i princip slängde i mig min låda med spaghetti och köttfärsås på 5 minuter efter avslutat frisörbesök.

Jag var lite modig idag hos frisören i alla fall och gick med på en lite annan färg än jag brukar ta. Så det blev en mörk toning med ljusare jättetunna slingor. Den mörka toningen ska tydligen vara lite åt "koppar-hållet" också och är "varmare" än den jag haft tidigare. Ja, inte vet jag...men det blev mycket mörkare än det har blivit tidigare i alla fall. Men det känns snyggt och fräscht med klippningen och allt. Färgen framhäver liksom alla färger i ansiktet på något vis, ögonen och så.

Den nya färgen! Och slingorna som är så tunna, så tunna. Man vill ju inte bli randig...

Frisören envisas alltid med att platta håret. Men det kommer jag inte orka att göra sedan varje morgon. Så idag ser jag ut såhär. Men...ja, förmodligen redan imorgon, så kommer det att vara lockigt och stort igen.

Och vad vore väl ett blogginlägg utan en muppig bild också...? Nä, just det. Tråkigt.

Jag får rikta ett stort tack till världens bästa frisör Sandra på Studio Savoy.