Drottningen av simultankapacitet

Gluttar lite på "Sjukhuset" på TV3 (Janne i ambulansen är ju värsta hjälten, det vet ni va?), äter vindruvor , läser amelia, tvättar och bloggar samtidigt. Det är tur att vi tjejer begåvats med den där "vi-är-så-bra-för-vi-kan-göra-100-saker-samtidigt"-genen. Vilken gen som killar har fått istället för denna ultimata gen har jag inte listat ut än. Men nånting måste det väl vara, annars vore det väl orättvist?

Egentligen skulle jag ha klippt gräset, men det regnar idag så jag slapp. Det var ju skönt i och för sig, men det börjar bli djungel igen. Vill ju inte att det ska dyka upp en massa exotiska djungeldjur plötsligt så att man inte vågar gå ut...

Jag jobbade bara halv dag idag, men hann ändå med lite hissdramatik. På väg upp mot 7:an började en manlig kollega svamla om att han var synsk och att han kände på sig att hissen skulle gå sönder igen just under den här resan. Och om inte, så hotade han med att HOPPA i hissen för att se om den skulle gå sönder då. Vi övriga medresenärer blev onekligen lite nervösa (till saken hör att detta är en stor karl, säkert 120 pannor tung), men lyckades övertala honom att låta bli. Jag vet inte om det bara slagit lite slint i skallen på honom, om han hade tråkigt på jobbet eller om han rent av saknade kaffekrockarna i trapphuset. Som tur var slutade färden tryggt och bra denna gång.

Eftermiddagen spenderades på Strömsholm. Veterinären inledde med att berätta att hon var en arg människa som inte bara en gång hade blivit inkallad till chefen för ett "samtal" där hon uppmanades att vara lite trevligare mot sina medmänniskor. Öh.....? Jaha, ojdå. Men mot hundar var hon i alla fall snäll, fortsatte hon. Så bra, trevligt, vilken tur.

Men hon var bra med Svante. Det blev såklart lungröntgen. Upp på det där lilla bordet med hans 80-kiloskropp, ligga på sidan där, och sedan på rygg...! Men han var duktig och bilderna var fina, tydligen. Han verkar vara frisk nu, men antibiotikakuren förlängdes ändå lite till för säkerhets skull eftersom han fått återfall en gång. Men det känns ganska bra nu i alla fall. Min "lilla" skrutt.

Det inträffade dock en liten incident där i väntrummet. Svante och en annan hund ville ryka ihop, det händer ju tyvärr ibland. Allt gick bra, förutom att mitt långfinger kom i vägen. ONT. Jag har plåster där nu. Ett sånt där fult beiget standardplåster. Jag ville ha Bamse-plåster ju! Nalle Puh-plåster hade också varit OK. Lite ledsen över det, men det är som det är. Ibland får man nöja sig med det näst bästa.