Många vägmärken finns det...

För en gångs skull kretsade diskussionerna kring lunchbordet på jobbet i fredags inte kring matlådor. Istället funderades det över den intressanta frågan "Vilket vägmärke skulle du vara om du var ett vägmärke?". Det är faktiskt en jättesvår (men dock mycket intressant) fråga, det finns ju typ en triljon vägmärken. Eller i alla fall väldigt många. I helgen har jag därför ägnat den här frågan några tankar, men har ännu inte listat ut riktigt vilket vägmärke jag är.

Först tänkte jag på den här,med tanke på den klantighets-gen jag begåvats med...

...men den här skylten för friluftsområde är ju annars ganska trevlig. Jag gillar ju naturen och så.

110-skylten kan ju passa någon som ständigt har en massa på gång. Ibland har jag visserligen många järn i elden, men jag skulle nog inte säga att jag alltid är en 110-skylt...

Den här var ganska rolig. Den betyder tydligen "förbud mot fritidsbåtar". Men det är definitivt inte jag, jag gillar ju att träna. Kanske nåt för alla soffpotatisar där ute.

Den här passar ju in på halva Sveriges befolkning (för så många är beroende av kaffe även om de inte erkänner det). Utan kaffe stannar Sverige. Jag är dock inte en av dem, eftersom jag inte dricker kaffe.

Övergångsställe - för folk som ständigt blir trampade på. Jag kan nog vara för snäll ibland, men hoppas och tror ändå att jag inte är dum nog för att vara en sån här skylt.

Långsamtgående fordon. Skylten för de långsamma människorna. Ni vet den där tanten på ICA som blockerar hela gången där hon går med sin kundvagn i 10 cm i timmen. Eller de där gubbarna med keps som alltid är ute och kör bil vid lunchtid i 50 på 90-väg. Jag är INTE en sån här skylt (och hoppas att jag inte blir någon när jag är 80 år).

Sevärdhets-skylten. Alla kändisar är nog en sån här. Det är väl bara att inse att man inte är en sån och inte kommer att bli det under denna livstid...(men är faktiskt ganska nöjd ändå).

Världsarv. Väääldigt gamla människor är nog en sån här skylt. Jag är trots allt bara 25 (nåja, snart 26), alltså inte riktigt där än.

Vägbula. För gubbar med ölmage. Jag är varken gubbe eller har ölmage (om det nu var nån som trodde det.)

Som ni ser är det svårt. Man kanske kan vara en kombination av flera? En kollega sa att funderandet över detta går lättare (eller blir i alla fall roligare) efter några glas vin. Får kanske testa det någon gång då istället...

Idag har jag i alla fall tränat, det blev step-up. Det var hur länge sen som helst som jag tränade step, hade nästan glömt bort hur roligt det var att studsa upp och ner på en bräda. Måste gå på det passet igen...även om jag förmodligen kommer att ha träningsvärk i rumpan i morgon.

Fast jag har gjort nånting syndigt idag också. Jag har druckit Oboy, och inte bara en gång utan TVÅ gånger. Jag hade väldiga cravings efter det idag. Men säg inget till Anna Skipper, hon skulle mörda mig (det är mycket socker i Oboy tydligen).

Föresten, vilket vägmärke är du?