En varghunds filosofi

Ta livet med ett leende.

Antibiotika var det här!

Den är rosa. Det är fint tycker jag. Det måste ju nästan betyda tur också, vill jag inbilla mig. Jocke är spekulant på allt ätbart som vanligt...

Framsteg

Svante hittade ett ben precis och fick för sig att han blivit frisk nu och började kasta runt med det. Frisk är väl att ta i, men han visade ju lite livsglädje igen i några minuter iaf. Heja!

God morgon!

Klockan är halv åtta och här ligger jag i min favoritposition och viftar på svansen. Det måste ju betyda att jag mår lite bättre? Jag har ätit snö också, och det är ju nästan som vatten. Nu ska matte åka och köpa antibiotika till mig. Jag tänkte sova vidare så länge.

Äntligen!

Nu får vi åka hem. Och jag fick följa med matte trots allt! Jag kissar en skvätt för att fira. Men jag måste tillbaka nästa vecka för att sövas ner och ta prover. Men det vet ju inte jag om än.

Om jag gömmer mig...

...här under syns jag inte. Då kan dom inte ta mig.

Jäkla skit.

Nu har jag fått en sån där skramlande droppställning som förföljer mig överallt också. Otäckt. Och veterinären pratade om att kanske behålla mig här utan matte! Jag vet inte om det går faktiskt.

Stackars Svante

Han är ledsen ju.

Vi väntar

Vi har blivit förpassade till ett undersökningsrum nu. Och väntar. Svante har gått ner i vikt, vägde bara 74.6 kg! Tidigare 80 ju. Hm. Sviterna av alla lunginflammationer kanske. Min stackars pojke. Han flåsar, men drack iaf lite vatten ur en kaffekopp.

Min Svante

Gissa vad? Svante uppvisar symptom på lunginflammation igen. Jag orkar inte med det här. Det gör så ont i mitt hjärta när han mår så här dåligt. För Svante är inte bara en hund. Han är min bebis, mitt hjärta. De här återfallen är ju inte bara påfrestande för min ekonomi, utan även för hans lilla (!) kropp. Febern har gått upp några snäpp bara på en och en halv timme. Jag måste nog ringa till Strömsholm nu.

Svante var bara 4 månader på de här bilderna. Min jättebebis.

En pizzabagare...

...hon bor på landet. Jag tänkte att jag skulle inviga mina nya RUNDA pizzaplåtar idag. Hade inhandlat ingredienser och pizza-kitet jag förespråkade i ett tidigare inlägg.

Färska champinjoner är ett måste. Blir alltid lika besviken när man köper pizza på pizzeria och så har de snålat med såna där burk-champinjoner. Jag fick föresten medhåll av en tjej på jobbet idag, att det bästa med det här kitet är den röda tomatsåsen.

Men så stötte jag på patrull! Orsaken till detta är naturligtvis att degen i pizza-kitet är avsedd för en FYRKANTIG pizza och detta hade ju jag glömt bort.

Den färdiga degen rullas ut.

Jag försökte kavla den rund, men det gick helt enkelt inte bra. Den var liksom "menad" att vara fyrkantig. Så de runda plåtarna får invigas någon annan dag helt enkelt. Någon annan dag när jag är lite mindre lat och gör min egen deg som jag kan forma hur jag vill, kanske.

Tro det eller ej, men den här lilla bebis-kaveln är faktiskt den enda kaveln jag äger och någonsin har ägt. Men vad gör det att den är liten? Den har fungerat utmärkt sedan jag flyttade hemifrån. Den börjar dock bli lite gammal och utsliten, jag har ju trots allt haft den sedan jag var liten.

Hursomhelst, så blev det i alla fall en pizza av det hela till slut. Inte rund, men god. Och när jag ändå tjatar om detta utomordentligt intressanta ämne så bara måste jag få in att jag har sett på ett matlagningsprogram på TV att man INTE ska lägga osten överst på pizzan, utan underst. Ja, alltså inte under tomatsåsen, men under allt annat. Kocken sa "Detta är det vanligaste misstaget människor gör när de bakar pizza". Så numera lägger jag osten underst. För egentligen, har ni någonsin sett en pizza från en pizzeria som har osten överst? Nej, trodde väl det. Men eftersom jag är lite skadad så brukar jag ändå smula över lite ost ovanpå. Bara för att det ser så gott ut när det har smält sådär liksom.

"Capriciosa. 15 minuter, en kvart."

Kattvakt

Den här veckan är jag kattvakt åt grannens katt. Grannen är i Italien och åker skidor (slalom). Jag är inte alls avundsjuk. Grannen är en ensamstående man, 40 plus och med ett kylskåp innehållande öl och kattmat (med några få undantag). Men han är snäll och hans katt är söt. Så jag tycker bara att det är roligt att ta hand om den. Första gången jag passade den hette den Stisse vill jag minnas. Men nu tyckte jag att han sa Misse. Jag vet inte om det beror på att kär katt har många namn eller på att katten egentligen inte HAR något riktigt namn. Det är i alla fall en tjej-katt, så mycket har jag greppat.

Kattvakteriet går alltså ut på att jag går dit en gång om dagen och fyller på mat och vatten. Och klappar henne en liten stund och så. Och sedan känner jag mig som världens hemskaste människa när jag går därifrån. Där ska hon sitta ensam hela dagarna och nätterna, liksom, förutom under de 15 minuter om dagen när jag är där.

Men jag veeeeet att katter inte är som hundar. Katter är självständiga och bla bla bla. Men ändå. Det skär lite i hjärtat faktiskt. Om jag inte hade haft mina hundar hade hon fått följa med mig hem (Mina hundar tycker nämligen att katter är till för att jagas och katterna är oftast inte av samma åsikt). Hon hade fått sitta i mitt knä och mysa hela kvällarna. Hon hade fått ligga i min säng. Hon hade fått... ja, men det är ju alltså inte aktuellt.

Det är lite extra synd om henne också eftersom hon är inne hela tiden, hon går aldrig ut fastän hon har kattlucka. När grannen bodde i ett annat hus någon annanstans var hon tydligen en utekatt, men när de flyttade hit så har den andra grannens katt slagit och mobbat henne så mycket så nu vågar hon inte gå ut. Det är hemskt. Jag tror nog att mössen här ute räcker åt dem båda, men det tycks inte hjälpa.

Jaja, hon kanske har jätteroligt därinne alldeles för sig själv - vad vet jag?

Frimärken

Blev så glad, för jag köpte frimärken idag och så var det en massa söta hundar på dem. Fel raser såklart, men ändå. Jag gillar alla hundar.

Min kundvagn och jag

Idag var det lön + tomt kylskåp = Jenny måste handla. Sagt och gjort, jag tutade iväg till ICA efter jobbet. Det är alltid så jobbigt att handla efter jobbet. Det är nämligen inte bara jag där. Alla andra är också där. Alla andra är särskilt där i löne-tider. Men är toa-pappret slut så är toa-pappret slut, då finns det inget annat än att åka och handla. Och jag var bara tvungen att ha en ost också. Den var så slut en ost kan bli (visst är det jobbigt att hyvla där på slutet? Man hyvlar liksom nästan i fatet som osten ligger på) och jag överlever helt enkelt inte utan ost på smörgåsen. För att inte tala om allt annat som jag inte överlever utan. Så det var bara att bita ihop.

Så jag går omkring därinne, självscannar mina varor och lägger i påsarna. Ställer ifrån mig vagnen en stund för jag kom på att jag glömde något längre bort. Och när jag kommer tillbaka till platsen där jag ställde ifrån mig vagnen så är den BORTA! STULEN! Jag bara stirrar. Stirrar på platsen där den BORDE ha stått. Stirrar bakom mig. Stirrar på andra människors vagnar. Stirrar I andra människors vagnar. Vad fan....! Ställde jag den någon annanstans? Är jag så senil?

Jag irrar omkring lite tills jag ser en man i 40-årsåldern tuffa runt i mjukisar och med MIN vagn. Jag knatar fram till honom, pickar honom på axeln och säger: "Du, jag tror att du går runt med fel vagn." Han tittar ner på vagnen som om han aldrig hade sett den förut, börjar asgarva och säger "Jaha, höhö, det där var ju riktigt roligt, höhö, jag hoppas att jag inte har lagt ner något i dina påsar nu, höhö".

Det hoppades jag också. Det skulle just vara snyggt att bli tagen för snatteri för att jag inte scannat några varor som HAN lagt i MIN vagn. Men allt var frid och fröjd, som tur var. Vagnen återfunnen och vi levde lyckliga i alla våra dagar. Men man kan ju undra hur han kunde ta så fel, han hade inte ens vanliga ICA-påsar i sin vagn utan såna där tygpåsar. Han BORDE ju ha sett att det var fel. Jaja, jag släpper det nu.

Så allt gick bra till slut. Ända tills jag kom hem och skulle bära kassarna från bilen till huset. Ungefär mitt emellan bilen och huset gick handtagen på papperskassen sönder och alla varor ramlade ut överallt. I sådana ögonblick blir man SÅÅÅÅ glad.

Och ja, äggen gick sönder och flöt ut där på marken. Men de var goda i alla fall, tyckte hundarna.

Tittut

Lilla Jocke väntar bakom staketet när matte hämtar in ved.

Jag ser ut som en tönt...

...i den här mössan, jag vet. Men man måste ju klä sig efter väder. Och rosa är ju fint iaf.

Fina Svante

Det är skönt att springa lite lös tycker han.

Snömys

Jocke njuter iaf av snön och passar på att rulla runt och tvätta sig.

Det snöar i ansiktet

Liksom in i ansiktet. Det är inget skönt.

Ute och går...

...med mina grabbar. Det blir fina tassavtryck när snön är helt orörd.

Se det snöar

Det är bygga-snö-gubbe-väder idag. Det har kommit jättemycket snö inatt och det fortsätter att snöa en hel del i skrivande stund också. Tung, blöt snö. Men jag orkar inte bygga någon snögubbe idag (fastän jag har både en morotsnäsa och en halsduk som bara väntar på att få användas för ändamålet). Jag har inte orkat skotta heller. Föresten är det väl ingen idé att skotta när det fortfarande snöar...? Jag inbillar mig det i alla fall.

För jag känner mig lite seg och hängig idag faktiskt. Som om det är någon förkylning eller annat skit på G. På morgonpromenaden med hundarna kände jag mig som Snömonstret (för han finns väl?) som i sakta mak, nästan som en zombie, pulsar fram i snön. Orkade inte gå så fort ju.

Jag var så glad, för jag kunde inte följa med en kollega till kammarrätten i Stockholm på muntlig förhandling förra fredagen. Inte för att jag inte vill dit alltså - det hade såklart varit mycket spännande - men för att det visade sig att kollegan som skulle dit var dunderförkyld. Och för att det visat sig att den kollega som istället för mig följde med honom till Stockholm nu smittats och legat däckad hemma hela den här veckan. Det kunde ha varit jag... Därför är jag glad. Och igår gick den andre kollegan runt och mumlade något om "dåligt samvete" och så.

Men, då har man kanske blivit smittad nu ändå trots allt...? Hoppas inte. Jag pimplar Echinatex och ska ta det lugnt med en bok och så idag. Tvätta lite kanske. Stoppa in några pinnar i brasan.

Jag har föresten nördat mig lite med datorn imorse. Försökte gräva fram mina gamla html-kunskaper för att få in en räknare som kan räkna besökare på bloggen. För tro det eller ej, jag har faktiskt lite (om än något begränsade) kunskaper i html. Jag hade ju även en egen hemsida förut när det begav sig (=massor med år sedan). Så nu har jag fått dit en räknare, längst ner på sidan. Jag hoppas den fungerar. Den ska räkna unika besökare, om jag förstått det rätt. Om samma person går in flera gånger samma dag, räknas den alltså bara en gång. Men den räknar ju såklart från idag, så hittills har det varit EN besökare på min blogg.

Och det är JAG, hahaha...

Fredagsmys 2

Mysigt med brasa ju.

Fredagsmys 1

Svante har det skönt.

Ett lotteri

Jag tillhör de där optimisterna i samhället som tror att jag kanske, kanske kan vinna något på en lott, att jag till och med kanske, kanske kan bli miljonär på en lott. Därför har jag prenumererat på en lott ganska länge nu. Den kommer hem i brevlådan varje månad och pengar dras från kontot varje månad, mycket bekvämt.

Och gudarna ska veta att jag vinner! Faktiskt. Men tyvärr är det inte några miljoner jag vinner, utan jag vinner stekpannor. Och stekpannor är ju bra, det är inte det. Vad skulle vi göra utan stekpannor? Det skulle ju bli hur kladdigt och hemskt som helst på spisplattorna utan dem. Och vad det skulle bränna fast. Usch, det går ju faktiskt inte. Så stekpannor är bra, verkligen.

Tidigare i veckan låg det ett brev i brevlådan från det här lotteriet. Inte ett sådant där vanligt brev som man brukar få varje månad när de skickar ut lotten. Nej, det här var en annan sorts brev. Det brände nästan i handen när jag bar in det i huset (jag vet inte om det berodde på det spännande brevet eller på en hund som drog i kopplet). Jag tänkte att det finns tre alternativ till vad brevet kan innehålla.

1) GRATTIS! Du har vunnit en miljon. Skattat och klart. Gör så här för att få din vinst + en massa instruktioner innehållande något om att skicka lotten i rekommenderat brev och hej och hå.

2) GRATTIS! Du har vunnit en ny lott. Vilken lyckost du är! Många andra har vunnit miljoner på sin nya lott.

3) Detta är en betalningspåminnelse. Det fungerade inte att dra pengar från ditt konto med autogiro, för vi har fel på vårat system (men det talar vi inte om för dig). Vi kommer därför att dra dubbelt nästa månad plus 100 spänn extra i påminnelseavgift.

Det första alternativet är ju såklart det bästa. Tänk att vinna en mille! Va! Fast vad nervöst att skicka iväg vinnarlotten. Man skulle säkert tappa bort den. Eller glömma den i jeansfickan och sedan slänga in jeansen i tvättmaskinen.

Det andra alternativet är bara en besvikelse. Det är klart man inte vinner på den nya lotten. Det är bara för att man ska känna att man "vinner" ibland, så att man inte ska sluta prenumerera på lotten. Att många vinner på sin nya lott är bara ljug.

Det tredje alternativet är ju inte alls trevligt, men ändå ett alternativ. Jag tycker att påminnelser är otäcka. Jag vill INTE ha sådana och jag betalar alltid mina räkningar i tid. Därför blir jag arg när jag får påminnelser, för det beror aldrig på att jag inte har betalat. Det beror på att företaget i fråga har gjort något fel av något slag. Och då måste man ringa och tjafsa med någon otrevlig på kundtjänst efter att ha suttit i telefonkö i 20 minuter. Jobbigt ju, när det inte är JAG som har gjort fel! I förra veckan blev jag orolig, för då fick jag ett brev från Ellos som det med stora bokstäver stod "DETTA ÄR EN PÅMINNELSE!" på, UTANPÅ kuvertet alltså. Men vad är detta! tänkte jag. Jag kanske inte vill att alla (typ brevbäraren) ska se på mina brev och tänka "jaha, nu har hon fått en betalningspåminnelse, den slarvern". Dom behöver ju inte skylta med det så förbannat, liksom, om man nu ska få en påminnelse. Men sedan visade det sig att det inte alls var någon betalningspåminnelse, utan de ville bara påminna om en rabatt på 50 % som jag måste skynda mig att utnyttja. Då blev jag ännu argare. Idiotiskt av dem att skriva så på kuvertet så att man blir orolig och eldar upp sig ju. Jaja, nog om det. Det var ju lotterier det handlade om...

I alla fall, så var det denna gång varken en miljon eller en påminnelse. Det var såklart en NY LOTT! HURRA! Inte. Det hade varit bättre med en till stekpanna.

Men jag överdriver faktiskt lite nu. Jag har inte bara vunnit stekpannor. Jag har faktiskt vunnit skålar vid något tillfälle också. Och ett salt och pepparkar. Jodå. Och IDAG, mina vänner, har jag hämtat ut ytterligare två vinster! Nämligen följande:

En elvisp. Söt faktiskt, tycker jag. Liksom rund och go. Lite grönt har den på sig också. Och spana in att den har BÅDE vispar och degkrokar! Det var en bra vinst, för jag har ingen elvisp nämligen. Och vet ni hur jobbigt det är att vispa grädde för hand...? Det vet jag.

Runda pizzaplåtar. Inte för att jag är någon hejare till pizzabagare. Men det händer ju då och då att man slänger ihop en pizza. Och då kan det ju vara trevligt att göra en rund. Istället för en tråkig fyrkantig. Måste föresten passa på att tipsa om det färdiga "pizza-kitet" de har på ICA, har ni testat det? En grön avlång förpackning innehållande färdig deg och röd pizzasås. Degen är ihoprullad, så den bara rullar man ut. Hur smidigt som helst. Slött, jag vet...men smidigt. Och så smäller det så roligt när man öppnar degrullen också.

Jag är faktiskt riktigt nöjd över elvispen. Nu ska här bakas så det står härliga till! Kanske ska passa på att välja något smarrigt recept ur den här boken...

...som jag fick av min underbara kusin (och nästintill syster) A. Hennes schyssta blogg kan man föresten kolla in här.

Jodå, så nog vinner jag alltid. Men jag har insett att jag nog inte kommer att vinna några miljoner. Jag har också insett att det snart inte får plats fler stekpannor i skåpet. Dessutom tror jag att de här stekpannorna nog har blivit ganska dyra jämfört om jag hade köpt dem själv i affären, med tanke på vad jag hittills betalat för alla lotterna. Så nu har jag gått över från att vara optimist till realist i detta sammanhang och sagt upp prenumerationen. Det känns skönt. Och man kan ju ändå köpa en Triss då och då...

Men nu hägrar fredagkvällen. Jag är trött som en klubbad säl. Jag var så trött på jobbet idag så jag trodde att jag hade blivit 100 år över natten. Så idag blir det bara myspys i soffan och Let's Dance. Jag är ta mig sjutton imponerad av Morgan! Honom hejar jag på.

Trevlig helg!

@

Jag har tänkt på en sak. Nämligen att det nog är ute, omodernt alltså, att säga "snabel-a". Jag upptäckte det idag när jag fick ett telefonsamtal på jobbet och jag skulle läsa upp min jobb-emailadress till individen i andra änden. Glatt klämde jag ur mig ett "snabel-a" mitt i allting av bara farten och jag kände att stämningen liksom blev lite konstig. Jag fick till och med upprepa adressen för det verkade som han inte uppfattade den - och då har jag ändå en enkel adress. Vid upprepningen skärpte jag till mig och använde "at" istället och då gick det bättre. Vi förstod varandra igen och allt var frid och fröjd.

Jag kanske är den enda människan på jorden som fortfarande säger "snabel-a"? I så fall är det väl bara för mig att rätta mig i ledet och säga "at" som alla andra. Man vill ju inte bli missförstådd. Men det är synd, tycker jag. "At" är väl inget bra ord. "Snabel-a" är mer logiskt, man ser ju att det är ett a med en snabel runt liksom. Dessutom är det ett roligare ord.

Man blir nästan religiös

Jag startade bilen imorse och skulle lägga ur parkeringsväxeln, men den satt fast! Jag har ju en sån där automatväxellåda och det är rattväxel också i sann amerikansk anda. Jag slet och drog i spaken men utan resultat. Man vill ju inte vålda för mycket på bilkraken heller. Till slut fick jag något som kan liknas vid panik och vrålade rätt ut "JAG ORKAR INTE MED DET HÄR!", slet upp bildörren, gick ur bilen, stampade runt en stund, klev in i bilen och provade igen. Och då gled driven i som ingenting! Jag vet inte vad det var som gjorde det, gallskriket eller att jag öppnade dörren? Det är ett mysterium. Sen åkte jag till jobbet och det luktade BAJS i bilen hela vägen. När jag kom fram har jag nu upptäckt att när jag stampade omkring förut så måste jag ha trampat i nån kattbajs eller nåt, för det satt fast nåt äckligt under skon. GAAH! Dagen har börjat bra...

Min helg

I har åkt hem till Skåneland idag. Det blev lite tomt. Och Svante letar efter honom... Det var lite snopet när det bara var tråkiga gamla matte som kom in genom dörren ju. Hundar vänjer sig fort. De tycker kanske att det var skönt med en karl i huset ett par dagar. Han såg till att vi tog oss iväg till en biltvätt och fick bilen tvättad i alla fall. :0)

Och det behövdes! Den har inte blivit tvättad sen jag var i Skåne. Inte nu senast jag var i Skåne alltså, utan då vid all helgona-helgen... Jag vill inte ens räkna efter hur många veckor, eller jag menar MÅNADER, det är. Jag skäms. Man såg inte ut någonstans nästan för all lera och skit. Och jag har haft en toarulle i bilen de senaste veckorna bara för att kunna torka av det värsta på lysena och registreringsskylten när det har blivit riktigt illa (jag har hört att farbror polisen kan bli arg om man inte kan se reg-skylten nämligen). Och i förra veckan fick jag ta ut EN TILL rulle för att den gamla tog slut. Det är ju inte ett optimalt system, jag inser det. Men det är inte bara mitt fel faktiskt. Det är vädrets fel också. Den här säsongen önskar man ju nästan att man kunde skita ut spolarvätska, så som vädret beter sig.

Men nu är bilen så fin såååååå. Den glänser faktiskt. Och idag har det kommit en massa snö och det är minusgrader så den kanske kan få vara fin några dagar i alla fall.

Vi har inte gjort så mycket i helgen faktiskt. Och ändå har vi gjort en hel del. Faktiskt så mycket att vi inte ens hann spela Alfapet (det är min tur att vinna nu. Faktiskt. Jag känner på mig att jag kommer att vinna nästa gång. Jag hade bara otur förra gången för att jag ville imponera genom att göra nya ord av de ord som redan var lagda och så. Det genererade inte så många poäng, men det var kreativa ord. Så nästa gång. Då vinner jag!) Hur går det ihop?

I lördags var vi till exempel ute på Mälaren och traskade runt på isen. Det var strålande sol! I alla fall tills vi hade pallrat oss iväg. Lagom tills vi kommit fram var det massor med moln och solen syntes inte till. Typiskt. Men det var skoj att liksom springa en bit och sen gliiiiiida. Som skridskor. Fast med skor. Det är ju lite B att åka på skorna. Men vad göra när man inte äger några skrillor? Man skulle ha långfärds, ser härligt ut. Vi rejsade till och med en gång i ett litet mini-sko-glidar-rejs. Jag vann inte. Men jag skyller på mina skor, de är såna där som man inte ska halka så lätt i. Så då är det ju inte så konstigt att jag inte ens gled hälften så långt som I. Faktiskt.

Jag åker skor.

I får in ett snyggt "glid".

Fast jag måste erkänna att jag inte var så kaxig där ute på isen. Man undrade ju, håller den? På radion när vi åkte dit hörde vi på nyheterna om en kvinna som gått igenom isen utanför Sigtuna. Kanske därför man blev lite nojig. Egentligen hade jag velat gå ut till någon av öarna och fika där. Men nu nojade vi för mycket så vi vågade inte gå så långt ut. Så vi fikade på en liten udde på fastlandet istället. Det funkade också. Nästa gång får vi ha isdubbar med oss. Då kanske man vågar tuffa till sig och gå lite längre ut.

Då är det tur att de här grabbarna (och tjejerna) finns. Sjöräddningen i en svävare som susade förbi. I ville absolut att jag skulle ta en bild. Han är nog lite yrkesskadad. :0) Men de vinkade från svävaren i alla fall. Trevliga killar, det där.

Annars har vi mest tagit det lugnt. En del hundpromenader. Lagat mat. Invigt mitt nya våffeljärn. Tittat på de sista filmerna i serien "De sju dödssynderna" av Richard Hobert (Händerna, Glädjekällan, Höst i paradiset, Spring för livet, Ögat, Där regnbågen slutar och Födelsedagen). Man blir nästan lite ledsen nu när man sett den sista filmen och inte får veta hur det går med resten av människornas liv ju.

Och till sist: här är vi - jag och I. (Fast tvärtom på bilden såklart.)

Kram, kram.

Vi är nyttiga ikväll

Nåja, lite i alla fall. Morötter, gurka och dipp. Och dippen är gjord på filmjölk istället för gräddfil till och med. Jag låter bli att nämna godisskålen bredvid...

Inga skridskor

Man är ju lite avundsjuk på de som har långfärdsskridskor. Vi får åka på våra vanliga skor. Men det är också kul. Hej vad det går!

Man blir ju...

...lite nojig av när isen ser ut så här.

Ute på isen...

...och går, jag och I. På mälaren alltså. Snart ska vi fika. Hoppas isen håller...

Min lilla plutt

Bilen blippar...

...när jag låser den med larmnyckeln. Ja, den tjuter till liksom. Undrar varför den gör så? Så har den inte gjort förut och när jag låser upp låter den inte. A och L trodde att bilen kanske ville säga hejdå när man går liksom. En bra teori tycker jag. Jag är beredd att köpa den så länge. Nu ska det tränas!

Resumé tjejhelg

Som i ett nafs tog den här helgen slut också - jag förstår inte, om tiden ska fortsätta att gå så här fort kommer man ju att vara 100 bast och sitta stickandes i en knarrande gungstol fortare än man hinner blinka. (I alla fall om man är kapabel att lära sig sticka sådär på ålderns höst, för nu har jag då ingen aning om hur man gör...)

Men det har varit en mycket lyckad helg. Det var kanske därför den gick så fort? Mina barndomsvänner L och A var här och hälsade på och vi hade en riktig tjej-weekend. Det är inte ofta våra kalendrar tillåter en tremannadejt på det här braiga sättet, men nu så äntligen!

Så klart blev det mest kackel. MASSOR att ta igen ju, även om man hörs ändå på andra sätt. Och god mat. Och GODIS. Och en runda på stan med lunch på Bellman's. Här är lite bilder...

Jag på stan.

Promenad med hundarna i skogen. Nästan all snö är borta nu! :(

Jag och Svante.

...men tyvärr är det kanske inte så jättemånga bilder jag har att bjuda på. Jag saknar ju fortfarande min överföringssladd till mobilen, och jag får det inte att fungera med att blåtanda över bilderna till datorn. Detta kan bero på att jag är en teknisk katastrof, men jag har i alla fall försökt. Så ovanstående bilder har jag "snott" från A:s kamera.

Men jag har ju ett litet dilemma angående det där med bloggen och bilder också. Uppmärksamma läsare har kanske noterat att det inte är så mycket bilder annat än på mig själv och mina hundar och diverse "döda" föremål. Detta beror på att jag har någon idé om att andra kanske inte uppskattar att jag lägger ut bilder på dem som då får cirkulera fritt i cyberrymden. Men jag vet inte...? Folk kanske vill vara med på bilder på bloggar? Jag måste fundera på detta. Men jag kommer iaf aldrig att publicera någon bild på någon annan utan samtycke, det känns schysstast så. Som en mjukstart finns ju bilderna i de två tidigare inläggen i alla fall, fast där ser man ju inte vem det är. Hahaha, så ruskigt roliga bilder det blev...

Jaja...nu ska jag softa lite och njuta av en lugn söndagkväll.

Och till sist...L!

Jag är så avundsjuk att inte jag har den här funktionen på min mobil...

A...vilken snygging!

Jag garvar ihjäl mig när jag ser den här bilden...Hahaha.

Vi fular oss...

...med mobilen. Face warp heter det tydligen. Hahaha...det här är jag. Galet roligt!

Tjejkväll

Nu har jag mina tjejer A och L här på Tjejkväll. Sååå trevligt! Vi mumsar tacos...