Min helg

I har åkt hem till Skåneland idag. Det blev lite tomt. Och Svante letar efter honom... Det var lite snopet när det bara var tråkiga gamla matte som kom in genom dörren ju. Hundar vänjer sig fort. De tycker kanske att det var skönt med en karl i huset ett par dagar. Han såg till att vi tog oss iväg till en biltvätt och fick bilen tvättad i alla fall. :0)

Och det behövdes! Den har inte blivit tvättad sen jag var i Skåne. Inte nu senast jag var i Skåne alltså, utan då vid all helgona-helgen... Jag vill inte ens räkna efter hur många veckor, eller jag menar MÅNADER, det är. Jag skäms. Man såg inte ut någonstans nästan för all lera och skit. Och jag har haft en toarulle i bilen de senaste veckorna bara för att kunna torka av det värsta på lysena och registreringsskylten när det har blivit riktigt illa (jag har hört att farbror polisen kan bli arg om man inte kan se reg-skylten nämligen). Och i förra veckan fick jag ta ut EN TILL rulle för att den gamla tog slut. Det är ju inte ett optimalt system, jag inser det. Men det är inte bara mitt fel faktiskt. Det är vädrets fel också. Den här säsongen önskar man ju nästan att man kunde skita ut spolarvätska, så som vädret beter sig.

Men nu är bilen så fin såååååå. Den glänser faktiskt. Och idag har det kommit en massa snö och det är minusgrader så den kanske kan få vara fin några dagar i alla fall.

Vi har inte gjort så mycket i helgen faktiskt. Och ändå har vi gjort en hel del. Faktiskt så mycket att vi inte ens hann spela Alfapet (det är min tur att vinna nu. Faktiskt. Jag känner på mig att jag kommer att vinna nästa gång. Jag hade bara otur förra gången för att jag ville imponera genom att göra nya ord av de ord som redan var lagda och så. Det genererade inte så många poäng, men det var kreativa ord. Så nästa gång. Då vinner jag!) Hur går det ihop?

I lördags var vi till exempel ute på Mälaren och traskade runt på isen. Det var strålande sol! I alla fall tills vi hade pallrat oss iväg. Lagom tills vi kommit fram var det massor med moln och solen syntes inte till. Typiskt. Men det var skoj att liksom springa en bit och sen gliiiiiida. Som skridskor. Fast med skor. Det är ju lite B att åka på skorna. Men vad göra när man inte äger några skrillor? Man skulle ha långfärds, ser härligt ut. Vi rejsade till och med en gång i ett litet mini-sko-glidar-rejs. Jag vann inte. Men jag skyller på mina skor, de är såna där som man inte ska halka så lätt i. Så då är det ju inte så konstigt att jag inte ens gled hälften så långt som I. Faktiskt.

Jag åker skor.

I får in ett snyggt "glid".

Fast jag måste erkänna att jag inte var så kaxig där ute på isen. Man undrade ju, håller den? På radion när vi åkte dit hörde vi på nyheterna om en kvinna som gått igenom isen utanför Sigtuna. Kanske därför man blev lite nojig. Egentligen hade jag velat gå ut till någon av öarna och fika där. Men nu nojade vi för mycket så vi vågade inte gå så långt ut. Så vi fikade på en liten udde på fastlandet istället. Det funkade också. Nästa gång får vi ha isdubbar med oss. Då kanske man vågar tuffa till sig och gå lite längre ut.

Då är det tur att de här grabbarna (och tjejerna) finns. Sjöräddningen i en svävare som susade förbi. I ville absolut att jag skulle ta en bild. Han är nog lite yrkesskadad. :0) Men de vinkade från svävaren i alla fall. Trevliga killar, det där.

Annars har vi mest tagit det lugnt. En del hundpromenader. Lagat mat. Invigt mitt nya våffeljärn. Tittat på de sista filmerna i serien "De sju dödssynderna" av Richard Hobert (Händerna, Glädjekällan, Höst i paradiset, Spring för livet, Ögat, Där regnbågen slutar och Födelsedagen). Man blir nästan lite ledsen nu när man sett den sista filmen och inte får veta hur det går med resten av människornas liv ju.

Och till sist: här är vi - jag och I. (Fast tvärtom på bilden såklart.)

Kram, kram.