Min kundvagn och jag

Idag var det lön + tomt kylskåp = Jenny måste handla. Sagt och gjort, jag tutade iväg till ICA efter jobbet. Det är alltid så jobbigt att handla efter jobbet. Det är nämligen inte bara jag där. Alla andra är också där. Alla andra är särskilt där i löne-tider. Men är toa-pappret slut så är toa-pappret slut, då finns det inget annat än att åka och handla. Och jag var bara tvungen att ha en ost också. Den var så slut en ost kan bli (visst är det jobbigt att hyvla där på slutet? Man hyvlar liksom nästan i fatet som osten ligger på) och jag överlever helt enkelt inte utan ost på smörgåsen. För att inte tala om allt annat som jag inte överlever utan. Så det var bara att bita ihop.

Så jag går omkring därinne, självscannar mina varor och lägger i påsarna. Ställer ifrån mig vagnen en stund för jag kom på att jag glömde något längre bort. Och när jag kommer tillbaka till platsen där jag ställde ifrån mig vagnen så är den BORTA! STULEN! Jag bara stirrar. Stirrar på platsen där den BORDE ha stått. Stirrar bakom mig. Stirrar på andra människors vagnar. Stirrar I andra människors vagnar. Vad fan....! Ställde jag den någon annanstans? Är jag så senil?

Jag irrar omkring lite tills jag ser en man i 40-årsåldern tuffa runt i mjukisar och med MIN vagn. Jag knatar fram till honom, pickar honom på axeln och säger: "Du, jag tror att du går runt med fel vagn." Han tittar ner på vagnen som om han aldrig hade sett den förut, börjar asgarva och säger "Jaha, höhö, det där var ju riktigt roligt, höhö, jag hoppas att jag inte har lagt ner något i dina påsar nu, höhö".

Det hoppades jag också. Det skulle just vara snyggt att bli tagen för snatteri för att jag inte scannat några varor som HAN lagt i MIN vagn. Men allt var frid och fröjd, som tur var. Vagnen återfunnen och vi levde lyckliga i alla våra dagar. Men man kan ju undra hur han kunde ta så fel, han hade inte ens vanliga ICA-påsar i sin vagn utan såna där tygpåsar. Han BORDE ju ha sett att det var fel. Jaja, jag släpper det nu.

Så allt gick bra till slut. Ända tills jag kom hem och skulle bära kassarna från bilen till huset. Ungefär mitt emellan bilen och huset gick handtagen på papperskassen sönder och alla varor ramlade ut överallt. I sådana ögonblick blir man SÅÅÅÅ glad.

Och ja, äggen gick sönder och flöt ut där på marken. Men de var goda i alla fall, tyckte hundarna.