Som väntat kunde jag inte låta bli att lipa under vigselceremonin. Brudparet behövde bara komma in genom kyrkportarna till tonerna av Ted Gärdestads "För kärlekens skull" så började ögonen tåras. Det var så fiiiiint och sån där romantisk stämning ju. Och bruden såg underbar ut såklart, liksom strålade. Och då kan man ju inte hjälpa att man blir lite rörd. Det är tur att någon vänlig själ uppfann den vattenfasta mascaran.
Vid sådana här tillfällen är det väl i alla fall OK att gråta lite. Fast jag har överhuvudtaget lätt för att bli lite tårögd. Man borde väl inte erkänna att det har hänt att det kommit en och annan liten tår till och med till "Extreme home makeover"...ni vet, när det är sådär synd om familjerna och sådär. Så jag erkänner inte det. Hm.
Men ett problem är faktiskt att jag gråter när jag blir arg också. Det är hopplöst, men det kommer ju bara. Svårt att bli tagen på allvar; "JAG ÄR INTE LEDSEN, JAG ÄR AAAAARG!!!", liksom. Tur att jag inte blir arg så ofta.
Jaja, men det var ju bröllopet jag skulle blogga om! Festen var såklart kanon den med, väldigt uppsluppen och trevlig stämning. Toastmastern och madamen hade dessutom hittat på en massa roliga bus. Och så dansade jag en massa, till och med bugg och foxtrot. Det var skoj, jag gillar att dansa. Och så rockade jag och mamma på dansgolvet också, vi var grymma...!
Så sammanfattningsvis så var det ett kanonbröllop, brudparet kan vara jättenöjda. Och så hoppas jag såklart att dom får en härlig bröllopsresa nu och lever lyckliga i alla sina dagar, forever and ever.
För den som hoppades på bilder från bröllopet, så måste jag nog göra er besvikna. Känns inte OK att lägga ut bilder på andra människor i cyberrymden bara sådär, så de får stanna i mitt fotoalbum. Däremot har jag några bilder på mig själv och mina hundskruttar istället. Jag hade lämnat bort dem i helgen för att de inte skulle behöva vara ensamma så länge och jeeeeezez vad tomt det blev....Svante har bara sovit utan sin matte en enda gång förut ju.
Svantes favoritkonst.
Jocke-skrutten.
Så det har varit en bra helg. Kunde inte bli bättre faktiskt. Eller lite, kanske - jag känner att det kanske är en förkylning på gång. Men jag har bestämt att jag inte ska bli förkyld just nu så jag håller på och pimplar sånt där naturläkemedel - Echinaguard eller vad det heter - som aldrig förr. Inbillar mig att det funkar, eller det kanske är psykiskt? Hursomhelst, så blir jag väldigt kissnödig av det. Jag har säkert kissat tio gånger idag och dagen är inte ens slut. Det är ju inte klokt. När jag körde hem från Borlänge var det till och med så illa att jag var tvungen att stanna och kissa i skogen fastän det bara var 15 minuter kvar hem. Kris och panik och nöden har ingen lag och allt det där. Det gör ont i blåsan annars ju. Man måste ta de kroppsliga behoven på allvar, det är min fasta övertygelse.
Jag blev stoppad i en poliskontroll också och jag trodde att min sista stund var kommen. Hjärtat höll på att hoppa ut ur bröstet liksom. Jag drack ju trots allt något glas vin och någon drink och så igår, men klockan var ju typ 17:30 nu och då måste det väl ha gått ur och vara OK att köra...? Men säker kan man ju inte vara, så medan polisen gick runt till de andra två bilarna han stoppat med den där blås-grunkan så hann jag säkert tänka 1000 tankar. Såg framför mig hur körkortet fick vingar och flög iväg, hur jag i framtiden skulle få gå upp kl. 2 på morgonen för att cykla 2 mil till jobbet (alternativt spark på vintern)... När det blev min tur hade jag i alla fall körkortet redo. Det var långa sekunder medan vi väntade på att blås-grunkan skulle bli klar. Andas, andas. "Det är perfekt" säger polisen till slut och tillägger att jag ska köra försiktigt. Phew! Det lustiga är att jag blir alltid nervös av att blåsa i polisens blås-grunkor, även om jag inte har druckit något på flera månader. För man VET ju aldrig, de där opålitliga grejerna kan ju ge utslag på bananer och allt möjligt har jag hört....och bananer är ju goda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar