Sniglar är också människor

Det var ett skitkul träningspass faktiskt. Jag blev helt soaking wet. Och sen har jag klippt gräset också, äntligen. Och eftersom den där självgående-funktionen bestämde sig för att sluta fungera precis idag så var det nästan som ännu ett träningspass. Min gräsklippare är en humörklippare, tyvärr.

Innan jag klippte var jag dock tvungen att kontrollera om det fanns några sniglar på gräsmattan. När det har regnat brukar det komma sådana där tjocka vita sniglar med stort hus. Och mycket riktigt, en liten krabat hittade jag. Jag lyfte över honom på andra sidan staketet. Man vet ju aldrig, han kanske har en snigelfru någonstans som blir jätteledsen om han blir sönderklippt. Sådant vill man ju inte ha på sitt samvete.

Och så skulle jag trixa lite med gräsklipparen vid en stor buske och backade rakt ner i trädgårdsdammen! Just snyggt. Vatten upp till knäna. Jag undrar vad Gud eller vem det nu är som bestämmer där uppe, tänkte då. Jag hade ju räddat snigeln! Gud kanske tyckte det var dags attt mina gräsklipparskor blev tvättade, de har ju blivit ganska gröna med tiden. Finns det gräsklippare med backvarnare? I så fall ska jag ha en.

Men man börjar ju verkligen fundera om det vilar någon förbannelse över kombinationen mig själv och en gräsklippare. Ska det fortsätta så här får jag sätta på mig störtkruka och simdynor när jag ska klippa i fortsättningen...

Nåja, djungeln är ett minne blott nu i alla fall. Alltid något.