Det ska vara som det alltid har varit

Ibland blir man så trött. Som när man svänger ner på lilla grusvägen på väg hem från jobbet och upptäcker att grannen har sladdat vägen. IGEN. Ni vet, när man sätter fast en sån där väghyvelgrunka bak på traktorn och åker omkring och "luckrar" upp gruset på grusvägar. Syftet är att få bort gropar i vägen och göra den bättre.

Så egentligen borde det här alltså ha varit en jättetrevlig grej att komma hem till. Problemet är bara att det INTE blir bra när grannen sladdar. Det kan bero på att sladden är från hedenhös. Groparna försvinner inte över huvudtaget. Istället är det bara en massa jättestora stenar över hela vägen så det känns som att bilen ska skutta sönder. Jag har åkt på andra nysladdade grusvägar och VET att när våran väg är nysladdad är den INTE bra.

Men grannen inser inte detta. Han måste ju själv tycka att det blir bra. För ni förstår, han har sladdat den här vägen med sin röda lilla traktor i alla tider. Och det har alltid gått bra. Här ska vi inte förändra något. Nej, det ska vara som det alltid har varit. Anlita någon annan som har en bättre sladd? Nej, det kommer inte på fråga! Sladden fungerar utmärkt. Så får han 200 spänn i timmen, eller nån liknande hutlös summa, av vägsamfälligheten för besväret också. Jojo...

Naturligtvis har ingen påtalat sladderiets brister för honom. För det är liksom ingen idé. Och det vet alla. Det är som med allting annat här ute i bygden. Det ska vara som det alltid har varit, punkt slut. Det går inte att komma med några nymodigheter här inte. Och alla som inte har bott här i 50 år är fortfarande "nyinflyttade" eller "nykomlingar"...

Men det är härligt, livet på landet.