Nej, nu skäms jag

För mitt tidigare blogginlägg, alltså.

Min granne är ju egentligen jättesnäll. Han brukar till och med ploga min grusuppfart på vintrarna med sin röda lilla traktor. Jag är jättetacksam för det eftersom det är inte det roligaste jag vet att gå upp klockan 5 på morgonen och skotta snö i en timme. (Fast jag tycker egentligen bättre om traktorer med ögon. Ni vet, när lysena ser ut som runda utåtstående ögon. Grannens traktor har inga ögon. Om jag hade en traktor skulle den definitivt ha ögon. Och så skulle den var i någon fin färg också, kanske lila. Och så skulle jag döpa den till något fint traktornamn. Tore skulle kanske passa bra).

Jag får nog alltså vid närmare eftertanke ångra en del av min arga ton i det tidigare inlägget. Jag tycker om min granne. Och jag tycker om hans röda lilla traktor också. Men jag står fast vid att jag inte tycker om hans hedenhös-sladd särskilt mycket. Den är inte bra och det är ett faktum. Men vi glömmer det nu.

Till nästa gång...

PS. Och jag älskar livet på landet också. DS