Rubbade rutiner

Jobb idag, som vanligt. En ganska rolig dag på jobbet faktiskt och det berodde inte (tro det eller ej) på något practical joke eller så, utan på att jag fick grotta ner mig i ett spännande överklagande (jag är ju trots allt en juristnörd). Och så var det ju traditionsenlig fikaklubb idag också som pricken över i:t (dagiskaka hette den underbara skapelsen tydligen).

Jag på kontoret.

Men när jag kom hem fick jag till min fasa se att det puttrar omkring en traktor i hästhagen precis utanför mitt hus. Traktorn håller på att vända gräset upp och ner. Plöja, heter det visst med en finare term. Anledningen till min förfäran är naturligtvis inte att jag har något principiellt emot gräsvändande traktorer, men i just denna hage hade den väl inte behövt fara fram? En av mina bästa hundrundor går nämligen rakt igenom denna hage. Jag har till och med trampat upp en stig där som är helt underbart bra. Eller var. Nu är stigen ett minne blott, och hagen likaså. Bara brunt. Lera. Som enorma bruna korvar i jätteformat över hela hagen. Det går ju inte att gå där nu. Det är i alla fall inte lika angenämt att gå där längre.

Mina rutiner är rubbade, hur ska detta gå?

Man undrar ju lite också vad innehavaren av den gräsvändande traktorn har för baktankar med de här långa bruna korvarna. Vad ska han så där? Gräs, hoppas jag. Ska det inte vara någon hästhage längre? Bara han inte ställer dit en miljon kor. Jag tycker egentligen om kor. De är fridfulla och har fina ögon. Men på nära håll luktar de illa, drar till sig flugor och låter ganska mycket. Därför ser jag gärna att de inte vistas preciiiiis utanför mina fönster. Dessutom brukar de rymma. Har jag hört.