Ärligt talat så vet ju jag knappt vad som är fram och bak på en bil och alla lådor under huven ser ungefär likadana ut tycker jag. Och det är så MÅNGA lådor. Men på en del lådor står det i alla fall vad det är för något. På en stod det "Engine coolant" som jag antar ska innehålla kylarvatten. Men den såg oroväckande tom ut tyckte jag. Jag noterade därför att kylarvatten måste inhandlas. Beslutade mig också för att kolla oljan. Och detta VET jag faktiskt hur man gör. Noterade att även olja måste inhandlas. Noterade dessutom att spolarvätska kan vara en bra idé. Resterande lådor där under huven var för avancerade för mina mycket begränsade tekniska kunskaper (de är faktiskt så begränsade att jag konstaterat att jag förmodligen inte varit mekaniker i något tidigare liv heller). Så jag hoppas liksom på att de andra lådorna är nöjda och glada ändå. Då återstod bara att stänga huven. Det tog ungefär fem minuter (våld och svordomar löste problemet).
Så idag svängde jag förbi Mekonomen för att inhandla kylarvatten, olja och spolarvätska. Och jag måste verkligen höja det här stället till skyarna nu, för jag är så himla nöjd! Man behöver liksom bara rapa upp registreringsnumret på bilen så ser dom direkt vilken olja och vilket vatten jag ska ha. Så genialt! Så förträffligt! Man behöver ju faktiskt inte kunna någonting själv, det går så bra ändå. Tills killen bakom disken frågar om jag har rött eller blått vatten i kylaren. Eh...? Jag brukar ju i och för sig minnas färger, men jag har ju faktiskt ingen aning. Då tar han fram ficklampan och går ut till min bil, öppnar huven (han hittar hålet till pinnen på 2 sek) och kollar i kylarvattenbehållaren. Jag har rött vatten. OK. Det är tydligen viktigt att det blir rätt färg, förklarar han, för att annars kan det bli klumpar om man blandar. OK. Rött får det bli. Och rött är ju fint. Vi går in och han plockar fram alla flaskor jag ska ha. Han packar ner dem i en påse och säger att påsen blev lite tung. Det är nästan så att han vill bära ut påsen åt mig också, men någonstans går ju ändå gränsen för hur mycket hjälp man vill ta emot. Helt hjälplös är jag ju faktiskt inte. Men i alla fall - dagens ros till Mekonomen helt klart. Helt underbart ställe när man är helt tappad bakom en vagn när det gäller bilar.
Jag har varit i länsrätten idag också ( i jobbärende förstås). Domstolsbyggnaden är ju helt sprillans ny här i Västerås också så det var kul att se hur flådig och fin den var inuti. Och den ÄR verkligen flådig och fin. Urtjusig.
Foto: Conny Sillén/Scanpix.
Och själva målet var förstås också spännande och intressant (i alla fall om man är insnöad på skatterätt som jag). Dom kommer inte förrän om en månad, men jag har en bra magkänsla i alla fall. Domstolsmänniskorna (ja, jag vet att det heter nämndemän, lagman, ordförande och så, men ett samlingsnamn för dem alla är praktiskt just nu) blev alldeles till sig i trasorna också när de fick använda all den fräsiga tekniska utrustningen som finns i deras nybyggda salar. Det var någon hypermodern variant till Overhead-apparat där man bara kunde lägga på en bild eller ett papper som det var och så kom det upp stora bilder på två ställen i salen. Groooovy. Detta var helt klart höjdpunkten för domstolsmänniskorna som fnissande förkunnade att de var lite ovana med de här moderna teknikaliteterna. Och visst, lite imponerande är det ju.
Nu är det snart Bonde söker fru på TV. Inte missa, inte missa.
1 kommentar:
Ok, Skåneland nu igen.. spill it sister!
Skicka en kommentar