En bra måndag

Ovädret till trots lyckades jag ta mig till jobbet. Det gick sakta i trafiken, men framåt i alla fall. Jag är väldigt lycklig och tacksam över att bilen var på det bra humöret idag. Jag bara fasar för det tillfället när den bestämmer sig för att inte starta och jag befinner mig på något olämpligt ställe. Till exempel på jobbets parkering. Eller på bensinmacken med 10 bilar i kö efter mig. Eller på ICA. När den startvägrar hemma i carporten kan jag ju faktiskt bara gå in i värmen, ta ett glas Oboy, svära lite och ringa grannen. Jag vet inte, är folk så schyssta nuförtiden att de hjälper en människa de inte känner att startkabla igång en bil bara sådär? Det kanske de är. Jag kanske måste tro på mänskligheten. Jag skulle gärna hjälpa till att startkabla igång nån annans bil. Om jag bara visste hur man gjorde. Det kanske är många med mig som inte vet hur man gör. Det kanske faller sig så illa att INGEN av de 10 personer som står bakom mig i kön på bensinmacken vet hur man gör.

Det har varit en trevlig måndag i alla fall. Det kunde man inte tro när jag vaknade i morse, trött som en gnu och med fruktansvärd "det-är-måndag-och-mörkt-och-jag-är-trött-som-en-gris"-ångest. En av tjejerna i kontorslandskapet bjöd hem oss övriga hem till sig på "landskapslunch". Mycket trevligt initiativ! Vi bjöds på soppa till förrätt och en smarrig pastarätt som huvudrätt. Mumsigt värre. Det har nästan blivit en tradition detta med att åka hem till varandra nu. I somras var alla hemma hos mig en kväll mitt i veckan efter jobbet och käkade thaimat. Så nu väntar vi bara på en inbjudan från de övriga två...

Sedan har det faktiskt kommit en dom från länsrätten idag också, på det första överklagandet som jag har fört process i. OCH JAG VANN!!! Jag känner mig sååååååå bra.

Så på det stora hela får man ändå sammanfatta måndagen som en bra måndag; bilen startade, jag tog mig igenom ovädret, blev bjuden på värsta lunchen, vann målet i domstolen, bilen startade igen när jag skulle hem och förkylningen är mycket bättre. Halleluja!