Om att fylla tant

Jag har fyllt år i helgen. 26 år - snart tant.

Neeeeeeeej...jag tror nog ändå att "tant" inte är en ålder egentligen utan mer ett sätt att vara och ett sätt att se ut. Den tanken är bra tycker jag, för då behöver man ju aldrig bli tant. Om man inte vill alltså. Det vill inte jag. Tantaffärer ger mig rysningar. Verkligen enorma rysningar. Och inte på ett bra sätt. Jag ska aldrig bli en tant. I alla fall inte en sådan där tantig tant. I så fall en cool tant som virvlar fram på en snöskoter på 85-årsdagen, iförd en käck lila halsduk i senaste mode och i-Poden i örat. (Eller vad som nu är modernt när den dagen kommer. Jag låter bli att erkänna att jag inte ens äger någon i-Pod. Det tog till och med pinsamt lång tid innan jag ens visste vad det var för något. Men som sagt, det får bli min lilla hemlighet).

Man får väl se på sig själv som en...ähum, mogen kvinna. Eller nåt. Och även om tant hade varit en ålder så är det inte vid 26 ju. Eller som någon nämnde i en blogg-kommentar, varje födelsedag får man ju i alla fall vara ett födelsedagsBARN.

Tolka inte detta som att jag har åldersnoja nu. För det har jag inte. Faktiskt inte. Jag upplevde ingen dramatisk skillnad den sista dagen jag var 25 jämfört med den första jag var 26. Det känns ungefär likadant. Förutom att det kanske har knakat lite i i ryggen och axeln lite vid vissa rörelser de senaste dagarna. Men det har det väl gjort innan också? Föresten så gör det inget. Det är som med gamla hus, bara charmigt om det knakar lite.

Nej, jag har inga problem med att bli 27 heller. Eller 30. Det viktigaste är väl att man mår bra, inte hur gammal man är? Och just nu är jag inte ens gammal. Jag är ung.

Men födelsedagar är ju faktiskt inte så viktiga nu längre. När man var liten var det ju väldigt speciellt. Ligga där i sängen på morgonen och lyssna när det prasslade och stökade i köket och två minuter senare snabbt låtsas sova när föräldrarna kom och sjöng "Ja må du leva" med en massa presenter på en bricka. Och födelsedagskalasen! Med fiskdamm! Åh, vad man hoppades att det var en bra fiskdamm med gott godis i. Och inte en tråkig mandarin. För att inte tala om alla andra roliga lekar! "Plingelingelinge tåget går, ut i vida väääääääärlden....", kommer ni ihåg den? Sedan när man blev lite äldre blev det Ryska Posten istället.

Hittade faktiskt det här på nätet. Wikipedia beskriver allt om hur en födelsedag ska firas i Sverige, det var lite roligt tycker jag. Men "Plingelinge"-leken och fiskdamm nämndes inte bland lekarna. Det var dåligt. Mycket dåligt till och med.

Men min födelsedag var bra i alla fall. Den firades med föräldrarna och den där ängeln från Skåne. Det blev lunch på stan och sedan god middag hemma hos mig på kvällen. Lite presenter och skönsång (!) fick jag också.

Och så mår Svantisen bättre, antibiotikan fungerar. Det är ju en jättebra födelsedagspresent.