Om man har tråkigt...

...så kan man surfa in på argalappen.se och läsa en massa roliga lappar som arga människor skrivit och som hittats lite här och där. Här är några exempel...

Och när jag ändå är inne på temat lappar så kan jag slå ett slag för David Bartras bok "Den som inte tar bort luddet ska dö". Sjukt rolig.

Lagen om alltings djävlighet

Lagen om alltings djävlighet borde avskaffas - ögonaböj! Det är till och med så att inkomstskattelagen är en trevlig lag i jämförelse. Den uppmärksamme bloggläsaren har kanske noterat att jag för exakt en vecka sedan lämnade in min bil och fick vindrutan utbytt eftersom jag hade fått en spricka - inte i mitt, men i någons - synfält. Rutan blev sååååå fin!

Men i inte ens en vecka fick rutan vara fin. I lördags - när jag och I åkte in till stan - ploppade nämligen en liten sten upp på rutan så nu har jag ett NYTT STENSKOTT!! Varför...? Jag blir så ledsen! Jag känner liksom att jag har lite otur med det mesta just nu...sjuk hund, sjuk bil och gud vet allt. Och så fick inte ens rutan vara hel i en vecka! (Och nej, jag körde som en gudinna - som vanligt :) - så det var inte MITT fel). Man kanske skulle ta och göra som Mia Skäringer berättade att hon hade gjort när hon var trött på allting (i Babben & Co för 2 veckor sedan): visa rumpan för Gud. Om det nu finns någon sådan där uppe bland molnen....Jag får nog vänta tills det blir mörkt i alla fall.

Nåja, det är väl inte hela världen. Ny tid för lagning av stenskott på torsdag och gratis blir det också eftersom det går på min försäkring utan självrisk den här gången. Men ÄNDÅ. Det är en massa krångel. Och nu får saker faktiskt ta och börja fungera och flyta på.

Men i övrigt har helgen varit härlig - för I har ju varit här. :) Vi var till Stockholm i fredags och inledde kvällen med en god middag på O'pizzicato på Södermalm. Jag kände mig faktiskt lite hemma där i trakterna, eftersom jag gått många kurser där med jobbet och visste att den här restaurangen skulle vara jättebra. Blev dock lite imponerad över mig själv för att jag HITTADE till restaurangen nästan direkt! Jag har nämligen lokalsinne som en guldfisk.

Efteråt blev det musikal - Buddy Holly - på Göta Lejon. Den var jättebra! Brolle gjorde det bra och så tycker jag att Buddy Holly's låtar är så sköna. Ett litet minus för lokalen dock; det var så trångt i foajén att det nästan inte gick att ta sig fram.

I övrigt en lugn helg. Skitkasst väder, så vi har mest varit inne och umgåtts, lagat mat, spelat spel och sånt. Jag förlorade i Monopol. Usch, vad man kan bli förbannad av det spelet. Men det är tur att det bara är ett spel. Och nästa gång....då vinner JAG.

Buddy Holly!

Nu är jag och I i Stockholm. Vi har precis avnjutit en god middag och sitter nu på Göta Lejon och väntar på att musikalen ska börja. Hoppas den är bra!

Dagens tips

Fick ett tips av en kollega på jobbet idag. Om man har en jobbig uppgift att göra som kanske kommer att ta flera timmar utan möjlighet till paus så ska man ta en bil och stoppa upp den under läppen som en snus. Ja, alltså inte en Volvo då, utan en sådan där Ahlgrens godisbil.

Då är det nämligen så fiffigt att det där söta från bilen sipprar ner lite till munnen hela tiden i en jämn dos så att man blir piggare. Tydligen kan man prata också samtidigt som man har bilen där. Och det är ju bra, så att det kan kompensera för att man ser ut som idiot under tiden. Ja, jag vet inte jag...kanske värt att testa? Annars är det ju rätt så gott att äta upp bilen också.

Att kissa i en mugg

Full rulle har det varit idag. Tänkte att jag lite snabbt och smidigt skulle hinna förbi Djurkliniken och lämna urinprov för Svante innan jobbet. Det var bara det att det tog EN TIMME att få honom att kissa i den där jädrans muggen!!!

Om vi hade varit på hemmaplan hade jag säkert kunnat fylla en PET-flaska med Svante-kiss, eftersom han vanligtvis kissar EN GÅNG på en promenad och då i x antal minuter och x antal liter (känns det som i alla fall). Då har man ju gott om tid att styra dit muggen och så. Men nu var vi inte på hemmaplan. Nej, nu var det så spännande lukter och gudvetallt att Svante ABSOLUT skulle småskvätta överallt. Och hur lätt är det då att fånga den där lilla skvättdroppen i muggen när skvätten liksom är över på 2 sekunder?? Jag såg nog ut som en idiot där jag sprang omkring med hunden i ena handen och muggen i den andra, och lite på huk liksom för att vara beredd med muggen när han nu skulle få för sig att lyfta på benet.

Till slut tyckte jag att jag hade fått ihop några skvättdroppar i alla fall. Det var inte så det täckte botten på muggen...men lite i alla fall. Och jag tänkte, de kanske inte behöver mer? Men joooodå, det räckte inte. Så ut igen alltså. Och den här gången var inte Svante så kissnödig längre. Vi fick gå länge och väl tills jag till slut fick ihop till en centimeter i muggen ungefär. Då var de i alla fall nöjda.

Men det värsta var nästan att precis när jag lämnat ifrån mig mina skvättar, kommer farbror Polisen in med sin schäferhund. Han hade på 2 sek lyckats få hunden att kissa EN DECIMETER i den satans muggen! Hmpf. Det var säkert en tik...

Hursomhelst, i övrigt har det varit möte på jobbet halva dagen och på eftermiddagen var det muntlig förhandling i länsrätten. Fast det blev inte mycket till förhandling, eftersom motparten inte dök upp utan bara hans ombud. Så kan det gå.

Vart tog våren vägen?

Det som var så fint ute. Fåglarna kvittrade. Sol. Snön började smälta undan. Vägen var en lervälling. Jag började tänka sommardäck på bilen. Jocke lade grushögar i sängen. Och det hade till och med kommit knoppar på min syrénhäck!

Och sedan kom det snö i natt, och så var den känslan förstörd. Det snöar fortfarande. Vad var meningen med detta undrar jag? Dagens kvällspromenad med hundarna var INTE en skön upplevelse.

Det snöade in i ögonen. Snygg mössa också va? :) Jag har många mössor. Det måste man ha. Just den här kanske inte är den vackraste av dem, men den har andra fördelar helt klart. Inte en chans att det kommer snö in i öronen till exempel. Och det är ju värt en hel del faktiskt.

De enda som är roade just nu av att det kommit mer snö IGEN mitt i alla vårkänslor är väl hundarna.

Men jag vill ha vår. Ge mig vår NU!!!

Vilken fin ruta!

Nu har jag hämtat bilen som de har bytt ruta på. Hoppas jag inte får ett nytt stenskott på vägen hem...får köra som en snigel på grusvägen hemma. Men fin är den iaf rutan!

Tänk...

...att man kan bli så glad över en hundbajs! Svante har precis gjort en fast och fin. Och inte något blod så långt ögat kan nå. Hurra!

Lika som bär?

När jag såg den här tufsiga bilden på Jocke fick jag på något konstigt sätt associationer till den söta lilla ekorren med ekollonet i Ica Age, ni vet. De kanske inte är jättelika inser jag nu när jag ser bilderna bredvid varandra - men ändå är de lika på något oförklarligt sätt.

Föresten så vill man väl bara ta med sig den där ekorren hem och ta hand om den? Om den hade funnits på riktigt hade jag lätt gjort det, den är hur söt som helst ju. Och som den kämpar och kämpar med sitt ekollon.

Gårdagens shopping

Igår kom mina föräldrar hit från Borlänge för att umgås lite. Bland annat så gick vi en sväng på stan för lite shopping, lunch och sådana trevligheter.

Det ser ut som om jag har shoppat upp halva stan, men alla kassar är ju faktiskt inte mina (och som ni ser så finns stan fortfarande kvar i bakgrunden).

Efter lite shoppande blev vi trötta i fötterna och stannade för en fika på Systrarna Ericsson. Eller...egentligen så var det så att det började rycka lite väl mycket i föräldrarnas kaffe-tarm, så vad ska man göra? Jag har lärt mig att kaffe-sugna människor inte är att leka med.

Summa summarum så inhandlades följande:

Diverse produkter på Åhléns. Hårmousset och hårsprayen från phc tillhör mina favoriter. Inte bara på grund av de fina lila flaskorna, utan för att det luktar sjukt gott om håret också när man använder dem! Testade en ny mascara också, Maxfactors "False lash effect"...får se om den håller vad den lovar.

En fräsch skal-jacka (shell) och ännu en lång-skjorta. Långskjortan är figurnära och fin och var dessutom på 25 %! (Vilket ju innebär att man TJÄNAR, dvs får, 25 % - eller hur? :) )

Skal-jackan förtjänar några extra bilder eftersom jag är så nöjd med den. Nätt, snygg, sportig och med många användningsområden. Dessutom valde jag en ljus färg för att det skulle bli lite mer vårkänsla samt kontrast till det svarta som jag gått omkring i hela vintern.

Så jag är riktigt nöjd med gårdagens inköp. En annan som är nöjd med livet är lilla Jocke som med spirande vårkänslor sitter på altanen och väntar på solen.

Ser ni föresten att jag har ryckt lite päls i ansiktet på honom? Så nu ser han ut och andra ser in, eller vad man ska säga. Man glömmer nästan bort hur söt han är bakom allt det där håret när man inte kan se de där fina chokladbruna ögonen. Men nu är de framme igen! Så nu får hundbrudarna passa sig!

...och snutt-Jocke

Mina små hjärtan ligger och snusar i sina sängar och är sååå söta.

Snutt-Svante...

Lugnt och skönt

Idag fick vi sluta efter lunch på kursen, vilket gjorde att förkylda lilla jag fick åka hem då och kurera mig lite. Skönt. Men jag mår faktiskt mycket bättre idag. Nästan som en helt ny människa och näsan börjar så sakteliga återfå sin grisrosa kulör. Kanske för att jag fick sova nästan hela natten? Svante ville inte ut och bajsa förrän kl. 5! Framsteg kanske.

Jag åkte i alla fall in till stan igen sedan på eftermiddagen. Tänkte att jag skulle lämna urinprov för Svante på Djurkliniken. Sist när jag var på Strömsholm hittade de nämligen lite kristaller i Svantes urinprov, och veterinären tyckte att jag skulle göra ett nytt prov om några dagar för att kolla om det bara var tillfälligt - eller något som måste göras något åt. Men för att slippa åka till Strömsholm skulle jag kunna lämna provet på kliniken i Västerås. Jag har skjutit på det hela lite, eftersom Svante varit så dålig. Men nu tänkte jag ta tag i det! Tyvärr var kärringen där inne så otrevlig (ursäkta ordvalet, men det finns faktiskt inget annat ord som passar på henne så otrevlig som hon var) att det inte alls blev någon bra upplevelse. Det hela slutade med att jag inte alls fick lämna något prov idag utan får komma tillbaka på måndag. Jaha.

Gick en runda med hundarna i stan i alla fall när jag ändå var där. Roligt för dem att sniffa på lite spännande lukter. Därefter har jag mest tagit det lugnt. Hittade ett skojigt spel på nätet som jag kan passa på att tipsa om för de som gillar alfapet och liknande ordlekar. Jag själv fastnade hela eftermiddagen och spelade och spelade... Så, kolla in Bookworm om du är lite uttråkad någon dag.

Skönt med lite lugnt och vila. Då kanske, kanske jag är nästan frisk imorgon. Det vore inte helt fel, eftersom min kära mor och far tänkte titta förbi.

PS: Idag är det föresten ingen vanlig dag, utan världens bästa L:s födelsedag! Så jag vill passa på att slänga ut en offentlig gratulation här. Hoppas du får en härlig födelsedag, vännen!

Utmanad!

Jag kanske ska vara lite kreativ mitt i allt snorande trots allt, för jag har nämligen blivit utmanad. Av A. Så då är det ju bäst att lyda.

1. Fyra TV-program jag brukar se:

- Så ska det låta (Vuxenpoäng, jag vet, men jag kan inte hjälpa att det är ett trevligt program. Peter Settman är så skön. Och föresten är man väl ändå vuxen nu när man är närmare trettio än tjugo?!)
- The dogwhisperer (hunduppfostran med Ceasar Milan. Det är skönt att se att inte mina hundar är värst.)
- Mia och Klara (de är väl för härliga?)
- Den rätte för Rosing (inte för att det är BRA, utan mer för att det är så dåligt och tragiskt att jag inte kan sluta titta nu när jag har börjat.)

2. Fyra saker jag gjorde igår:

- Snorade upp 8 paket näsdukar. Minst.
- Gick på kurs med jobbet om beskattning av handelsbolag.
- Bokade tid för byte av vindruta på bilen.
- Somnade i soffan framför Efterlyst.

3. Fyra saker jag längtar till:

- Sommaren (och semester!!).
- Nästa helg när jag får träffa I och vi ska gå på "Buddy Holly the musical" i Stockholm.
- Påsken, för då ska jag åka till Skåne.
- När man kan köpa goda svenska jordgubbar och äta dem varje dag tills man nästan dör. Såååå gott!

4. Fyra saker som står på min önskelista:

- Att förkylningen ska gå över.
- En safari-resa till Afrika.
- Att Svante ska bli frisk och stay frisk hela livet.
- Ett paket näsdukar. (De är slut, jag glömde köpa och det gör så förbannat ont att snyta sig i toapapper).

5. Fyra saker jag tycker om att göra:

- Gå promenader/träna/gosa med mina hundar
- Träna aerobics/step-up
- Scrapbooking
- Resa

6. Fyra saker jag avskyr:

- Fästingar
- Gröt
- Gubbar med keps som kör 40 km/h på 90-väg i rusningstrafik
- Oärliga människor

7. Fyra saker jag åt igår:

- Wasa sport-knäckebröd med ost
- En dumle
- Franska örtfärsbiffar med potatis
- Vindruvor

8. Fyra bloggar jag utmanar:

Äsch, jag kan inte välja ut fyra. Så jag skriver lite egna regler och utmanar vem som helst som känner sig manad...

Snorjärs

Jag är en riktig snorjärs just nu. Jag kämpar mig dock igenom kursen på jobbet ändå. Vill ju inte missa den. Men det är riktigt jobbigt att fokusera och vara bland folk när man är så här ofräsch och dyngförkyld. Näsan är ett stoppljus och det svider som sjutton i den efter allt snytande. Det krävs dock mycket för att jag ska vara hemma från jobbet - så det finns inte på kartan helt enkelt. Det är bara att kämpa vidare. Nu är det ju bara fredag kvar i alla fall och då skulle vi nog få sluta tidigare. Skönt.

Vet inte om jag har feber också. Jag har inte kollat. Det är bättre att inte kolla, är min filosofi just nu, för tänk om det visar sig att jag har det? Då kanske jag inte kan gå till jobbet! Bättre att inte veta. Man mår ju som man mår ändå. Oavsett feber blir man hursomhelst rätt medtagen av snoreriet och hosteriet.

Så...eftersom min hjärna just nu är fullproppad med snor och avyttring av andelar i handelsbolag, så blir det inte så mycket kraft och energi över till kreativa och spännande blogginlägg. Hoppas på överseende med detta.

Hjärnsläpp

Jag har haft hjärnsläpp idag. Åkte till verkstaden med bilen för att de skulle byta den där bussningen-vad-det-nu-var-för-nåt som de hittade när de gjorde servicen. Och när verkstadskillen frågade efter mitt telefonnummer - så att de skulle kunna ringa om det blev något knas - så kunde jag inte för mitt liv komma ihåg mitt eget telefonnummer! Det var helt enkelt omöjligt att veta vilket som kom först av 78 och 67. Och det är INTE så att jag har skaffat ett nytt telefonnummer igår eller så. Nej, detta nummer har jag haft i alla världsliga tider, ända sedan jag fick min första mobil (en Ericson-tegelsten) för hundra år sedan. Total blackout, akut minnesförlust. Jag kunde bara beklaga och säga att jag tyvärr inte kom ihåg mitt eget telefonnummer för tillfället. Han måste ha trott att jag var en idiot. Man får ju skämmas.

Och sedan när jag travade ut från verkstaden så gick jag raka vägen till bilen och började rota i väskan efter bilnyckeln. Men hallå, jag hade ju precis lämnat ifrån mig bilnyckeln till killen där inne och bilen skulle ju stå kvar där! Min hjärna hade liksom glömt att jag precis lämnat in bilen där och att jag var på väg till bussen till jobbet.

Jag undrar om man behöver bli orolig? Så länge skyller jag på allt snor som måste ha täppt till min hjärna. Usch, det är verkligen inte kul att vara förkyld.

Skidåkning och sömnlösa nätter

I har varit här i helgen. Vi har varit i min hemstad Borlänge och åkt slalom i Romme alpin. Det var jätteskoj, men en smula nervöst eftersom jag inte har åkt utför på...ja, 7-8 år i alla fall. Men det gick bra - till och med det nervösa momentet "fånga liften" - och vi åkte till och med lite i svart backe. Och I, som åkte slalom för andra gången i sitt liv, gjorde det riktigt bra måste jag säga. Lite bilder...

Snart ska vi åka!

Jag och mina skidor som jag precis hyrt. Tyvärr hängde inte ögonen med på den här bilden.

I redo för första åket.

Skidglasögonen är 100 år gamla, men jag tyckte inte att de var så omoderna trots allt.

Nu bär det av!

Från stol-liften.

Fika i värmestugan. Varm choklad såklart.

I med våra "bowlingklot". De var inte rosa i alla fall.

I övrigt så har det varit lite jobbigt med Svante den senaste tiden. Han är fortfarande inte bra i magen efter Rimadylen. Han har fått tillbaka matlusten, dricker och är pigg och glad. Men det som kommer ut där bak är antingen kaffesump, jättelöst klet eller blod. Och jag tror inte att jag har fått sova en hel natt på hela veckan nästan eftersom han måste ut hela tiden. Jag är såååå trött. Ringde veterinären idag i alla fall och de tyckte att jag skulle köpa någon "pasta" som han ska äta för att stabilisera tarmen. Så nu har jag tryckt i honom det, risavkok och kokt torsk. Hoppas det hjälper, för det börjar bli väldigt jobbigt...

Jag har blivit förkyld också. Näsan är tjock och ögonen svider. Så nu har jag släpat täcket till soffan och begravt mig där med ett paket 10-pack näsdukar. Tycker lite synd om mig själv faktiskt. Även om jag såklart inser att det inte på långa vägar är som när EN KARL är förkyld...(obs! ironi).

Svante sover skönt

Jag är hemma idag och läser på till handelsbolags-kursen jag ska gå nästa vecka. Svante verkar lite gladare, men har fortfarande inte ätit något. Han har inte ätit sedan i måndags! Jag undrar hur länge en hund klarar sig utan mat...? Han dricker i alla fall. Och det var inget blod i kaffesumpen som kom ut där bak idag. Skönt. Ikväll kommer I också. Längtar...

Jag är lite gladare nu tror jag

Snö är gott också.

Nu får det sluta snöa!

En dec till i natt. Både jag och Svante har fått sova i natt i alla fall. Fortfarande ingen aptit, men han dricker en del. Hoppas att det betyder förbättring.

Innan jag somnar...

...så bara måste jag dela med mig av

den här roliga länken

som jag hittade på en annan blogg.

Jag skrattade faktiskt rätt mycket och det var ju lite kul att få göra det mitt i alla Svante-problem. Och Jocke ligger i lä jämfört med den hunden, det måste jag faktiskt säga...!

Tur att någon är pigg och glad

Och det är lilla Jocke såklart. Så det får man ju vara glad för! Med Svante är det fortfarande rätt så risigt tyvärr. Natten var hemsk, jag tror inte han sov en endaste minut (och inte jag heller då naturligtvis. Det var bara Jocke som sov som en gris som vanligt). Han bara vankade av och an och in och ut ur huset. Och det var ju inte så konstigt när jag på morgonen såg alla blodpölar över hela gräs(snö)mattan! Stackars skrutt. Och en blodspya också på köksgolvet, preciiiis bredvid mattan. Så Vanish i all ära, men där hade jag tur. Han är jättelåg också, Svantisen. Ja, han har ju alltså inte krympt på höjden utan är fortfarande 90 cm i mankhöjd - men han är ledsen. Har ingen aptit alls, inte ens lite fil vill han ha. Lite vatten har han dock druckit och mängder med snö har han tuggat i sig. Alltid något.

Ringde veterinären, som direkt sa att jag skulle sluta med Rimadylen och att det var troligt att den var orsaken. Även blödningarna var en biverkning som kunde komma från den. Så det var ju bra att jag redan slutat med den på eget bevåg... De tyckte att jag kunde avvakta lite, men om jag inte ser någon förbättring till imorgon så får jag åka in. Jag hoppas VERKLIGEN på en förbättring. SNART.

Han ligger och sover i sin säng nu. Jag vågar knappt röra mig, för jag vill att han ska ligga kvar där ostörd och sova och inte vanka omkring oroligt hela tiden. Han har legat där snart i en timme. Det är rekord de här senaste dygnen. Så jag ska försöka smyga iväg obemärkt till TV-soffan och kanske få mig en tupplur jag med...

Nej!

Nu både bajsar och kräks han blod också. Jag vill bara gråta nu.

Eländet tar aldrig slut

Jag har inte sovit många timmar i natt. Ungefär varannan timme började nämligen Svante trampa omkring och gå mellan altandörren och ytterdörren. Han var så lös i magen, stackaren. Till slut blir man helt knäpp i hjärnan och vet knappt vad man gör eller vad man har gjort. Hör trampande tassar genom sömnen. Går upp, släpper ut hunden. Går och lägger sig. Somnar till. Hör klampande steg på altanen. Går upp, släpper in hunden. Släpper ut hunden. Släpper in hunden. Flyger upp ur sängen och minns inte om jag glömt hunden ute. Hunden ligger i sin säng. Somnar om. Vaknar. Släpper ut hunden. Släpper in hunden. Vaknar. Vart är hunden? Och så höll det på hela natten, med följd att jag är trött som en gnu idag.

Det bara sprutar ut där bak. Och nu har han kräkts också. Dricker inget, men äter snö. Är ledsen. Men vem skulle inte vara det med en brinnande vulkan där bak? Lillskrutt.

Jag misstänker den antiinflammatoriska medicinen han fick nu sist hos veterinären, Rimadyl. Det står att den kan ha biverkningar på mage och tarm. Och så har jag precis surfat runt och läst hur mycket skräckhistorier som helst om Rimadyl, magsår och hundar... så jag har tagit ett eget litet beslut att inte ge honom fler tabletter nu och hoppas att det fungerar. Får ringa veterinären imorgon när de öppnar och höra om de också tycker att jag ska sluta med Rimadylen.

Lite synd är det ju, med tanke på vad den kostade.

Men nu ska jag gå och dö en stund i soffan. Vi får se om jag lyckas hålla mig vaken längre än 5 minuter. Helt slut ju.

Pyssel

Jag har precis scrappat ihop två stycken födelsedagskort. Så de som vet med sig att de fyller år snart behöver ju inte läsa det här inlägget så noga...:)

Hos veterinären

Jag och Svantisen tillbringade halva dagen och lite till på Strömsholm igår. Det var ett sådant där återbesök efter lunginflammationen. Dessutom skulle vi göra ett spermaprov. Spermaprovet skulle tydligen visa om svansarna på de små rackarna rör sig som de ska. Om de inte gör det, så var det ett tecken på att han har en viss åkomma som brukar ge symptom i luftvägarna på hundar. Åkomman har naturligtvis ett namn, men dessvärre uppfattade jag inte det.

Det var mycket väntetid, trots att vi fått en utsatt tid 09.20. Man får vänta 20 minuter här medan de går och hämtar grejer, 40 minuter där innan en sköterska hämtar med en till röntgen, en timme där innan veterinären har tittat klart på röntgenbilderna. Så det blir en hel del dötid.

I början är man ganska nöjd och glad.

Sedan blir väntan jobbigare.

Tills slut så somnade vi...

...båda två.

Jag vet inte hur man tar ett spermaprov på en hund. Han skulle inte äta någon frukost innan i alla fall eftersom det var "bättre för libidon". Sedan stod veterinären där bak och grejade något med händerna liksom, såg inte riktigt. Han sa att på labradorer brukade det ta en minut ungefär. Men det här var ju ingen labrador. Han hade försökt hitta någon löptik i huset, men inte lyckats. Sådant kan tydligen underlätta det hela. Svante bara stod där, gäspade och undrade vad som stod på. Vände huvudet mot veterinären och såg att han inte hade något hår på huvudet. Slickade honom grundligt på huvudet några gånger (Svante vill alltid pussa all hud som skymtar fram någonstans, jag vet inte vad det är för en böjelse han har). "Haha, forplay!" skrockade veterinären. Eh...ja. NÅGOT förstår man ju i alla fall att Svantepojken måste göra för att kunna få till det i det där oromantiska rummet!

Det kom inga spermier i alla fall. Veterinären trodde att han hade "kommit" utan att det kom några, för han hade haft "skakningar". Så det beslutades att han skulle försöka igen om 15 minuter. "När jag var 20 klarade jag i alla fall av att köra igen efter 15 minuter" skämtade veterinären. Men Svante är nog ingen 20-åring i så fall, för några spermier blev det inte den gången heller.

Men jag är inte förvånad. Har hört att ju större hund, desto "dummare" är de vad gäller blommor och bin och sådant. Det kan tydligen till och med vara svårt att para sådana här jättehundar bara för att de inte fattar vad de ska göra. Småhundar, däremot, har så mycket testosteron och "kärleksintresse" att de inte vet vart de ska ta vägen. Det är därför de sprätter och skvätter så mycket överallt jämt och lätt mopsar sig mot andra hanhundar, allt hänger ihop. Men Svante, han kan kissa det första han gör när vi går ut på promenad och stå där och kissa i 1-2 minuter (han har stor blåsa). Sedan kissar han inget mer under resterande del av promenaden. Om vi inte är på något nytt spännande ställe, vill säga. Och Jocke, småhund som han är, skvätter och sprätter så det står härliga till. Man undrar ju hur de kan räkna ut hur de ska göra för att alltid spara lite lite kiss i blåsan, så att de fortfarande kan lämna en liten droppe trots att de redan har kissat 127 gånger...

Hursomhelst, eftersom någon spermie kanske hade förirrat sig till urinblåsan istället så skulle jag ta ett urinprov. Det var INTE lätt att få Svante att kissa i en liten kopp kan jag berätta! Och all möda att försöka få dit koppen precis när han lyfte benet och sedan inte bli helt nedkissad själv visade sig vara förgäves, eftersom de inte hittade någon spermie där.

Så vi fick alltså inte veta om han har den där åkomman. Men jag frågade om det fanns något botemedel mot det, om det skulle visa sig att han hade den. Svar NEJ! Men då har man i alla fall en diagnos, menade veterinären. Och att man inte behövde ta fler prover då. Då var det liksom bara att behandla symptomen när de uppstod.

Herregud, det är hopplöst detta. Han fick något antiinflammatoriskt och slemlösande i alla fall. Och så får vi helt enkelt hoppas att han inte får något mer återfall... Röntgenbilden på lungorna som vi tog såg jättebra ut i alla fall. Det är ju en liten tröst åtminstone.