Jag har inte sovit många timmar i natt. Ungefär varannan timme började nämligen Svante trampa omkring och gå mellan altandörren och ytterdörren. Han var så lös i magen, stackaren. Till slut blir man helt knäpp i hjärnan och vet knappt vad man gör eller vad man har gjort. Hör trampande tassar genom sömnen. Går upp, släpper ut hunden. Går och lägger sig. Somnar till. Hör klampande steg på altanen. Går upp, släpper in hunden. Släpper ut hunden. Släpper in hunden. Flyger upp ur sängen och minns inte om jag glömt hunden ute. Hunden ligger i sin säng. Somnar om. Vaknar. Släpper ut hunden. Släpper in hunden. Vaknar. Vart är hunden? Och så höll det på hela natten, med följd att jag är trött som en gnu idag.
Det bara sprutar ut där bak. Och nu har han kräkts också. Dricker inget, men äter snö. Är ledsen. Men vem skulle inte vara det med en brinnande vulkan där bak? Lillskrutt.
Jag misstänker den antiinflammatoriska medicinen han fick nu sist hos veterinären, Rimadyl. Det står att den kan ha biverkningar på mage och tarm. Och så har jag precis surfat runt och läst hur mycket skräckhistorier som helst om Rimadyl, magsår och hundar... så jag har tagit ett eget litet beslut att inte ge honom fler tabletter nu och hoppas att det fungerar. Får ringa veterinären imorgon när de öppnar och höra om de också tycker att jag ska sluta med Rimadylen.
Lite synd är det ju, med tanke på vad den kostade.
Men nu ska jag gå och dö en stund i soffan. Vi får se om jag lyckas hålla mig vaken längre än 5 minuter. Helt slut ju.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar