Den här helgen har I varit här. Det har varit mysigt och trevligt som vanligt. :) Vi har blivit barn på nytt den här helgen, kan man säga (eller så är det 30-årskrisen som närmar sig ?!). Detta beror på två saker.
2) Vi har byggt en snögubbe.
Om vi börjar med det där med pulka-åkningen. Det är ju faktiskt en skitkul grej man kan göra på vintern. Det var ganska länge sedan jag åkte pulka, förmodligen ända tillbaka på den tiden när man var liten och orädd. Därför finns alla mina pulk-don hemma hos föräldrarna i Borlänge (pulka, stjärtlapp, bob/snowracer och sånt). Så vi blev tvungna att köpa en pulka också innan äventyret kunde börja. Hittade en fin klassisk pulka för två personer i silver metallic (eh...nåja, silver i alla fall) på Sportex. 129 spänn, det är ju som hittat! Hade egentligen velat ha en sådan där madrass man kan åka på ni vet - eller skrana som jag tror det heter i Norrland - men jag hittade ingen. Så pulkan fick duga. "Åk försiktigt nu!" sa killen i butiken. Undrar varför han tyckte att den förmaningen behövdes?
Hittade en schysst backe också, Rönnby-backen, där det inte var så jättemycket folk. Det var skönt, för jag var MYCKET orolig för att köra på någon. Egentligen så är det ju rena vansinnet att åka pulka. Man kan inte bromsa, man kan inte styra, det går fort som sjutton och man ser ingenting för all snö som sprutar upp i ansiktet. Kort sagt, det är en nära döden-upplevelse. Men det är ju roligt också.
Fast jag trodde verkligen att jag skulle dö varje gång. Jag minns inte att det var så här otäckt att åka pulka! Jag tror att jag har blivit gammal och harig helt enkelt.
Rönnby-backen.
I inviger pulkan med premiär-åket.
Sedan är det min tur!
Om det inte vore för föregående bild, skulle man lätt kunna tro att jag inte alls åkt pulka utan bara satt mig i pulkan på plana marken för att posera. Men detta är faktiskt en bild "i farten". Faktiskt.
En till bild i farten. Det är jobbigt när benet vill åt ena hållet och pulkan åt det andra. (Jag var bara några decimeter från att bli överkörd här, men vad gör man inte för en bra bild? Hehe)
Vy från absoluta toppen. Nu ska vi åka båda två tillsammans! Kan tilläggas att vi bara vågade åka här uppifrån en gång. Fegt kanske, men det gick hur fort som helst...och döden har nog aldrig varit närmare.
Att bygga en snögubbe tillhör ju då, i jämförelse, de mer stillsamma och ofarliga aktiviteter man kan ägna sig åt. I söndags kom det en massa bra "snögubbe-snö", så då kunde vi inte låta bli...
OK, att rulla bollarna var ju lätt. Men hur tusan får vi upp dem på varandra?
Herr snögubbe börjar arta sig. Arm-tillverkning pågår.
Tadaaa! Är han inte världens snyggaste snögubbe?
Vi har döpt honom till Klas-Jörgen.
Kram på dig, Klas-Jörgen!
OCH KRAM PÅ DIG, I...
Och så bara måste jag lägga upp den här bilden också, enbart för att min arm ser så sjukt lång ut på bilden. Jag tror jag lade upp en bild i något tidigare inlägg också där den ser sådär knäppt lång ut. Men här ser den verkligen ut att kunna vara tio meter, som om den aldrig tar slut. En gummiarm liksom. Haha.
Men I är ju söt i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar