Han håller på att smälta bort. Ansiktet är liksom..ja, vanställt. Ögonen och munnen verkar någon ha snott och morotsnäsan vet jag inte vart den är på väg. Och så lutar han väldigt åt ena sidan, som om han vore det lutande tornet i Pisa. Det är onekligen hårt att leva snögubbe-liv. Dessutom gör det väl inte saken bättre att Svante försöker äta upp hans armar.
Det är bara att hoppas att man inte blir snögubbe i nästa liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar