Oflyt

Jag har oflyt i mitt liv just nu, en svacka kan man säga. Sjuk hund och ja,...sjuk bil igen. Imorse ville den inte starta. IGEN. Batteriet urladdat, den har stått stilla i två dagar. MEN JAG HAR JU REDAN LÄMNAT IN DEN EN GÅNG FÖR DET HÄR FELET!!!!!!!!!! Jag blir tokig. ORKAR INTE.

Jag ville bara gå och lägga mig i en snöhög och gråta. Fick inte tag på grannen L först och fick nästintill panik. Det känns ju inte så lockande att knacka på hos någon pyjamasklädd granne som man inte känner så väl aptidigt på morgonen och fråga om denne har lust att startkabla igång min bil. Det är nackdelen med att bo på landet utan tillgång till allmänna kommunikationer; man är beroende av en fungerande bil. Och det är ju inte ekonomiskt försvarbart att ha två bilar när man bara är en person, "bara för säkerhetsskull om den andra går sönder". Nej, det går ju faktiskt inte.

Till slut ringde L upp i alla fall. Hennes karl hade tyvärr redan åkt iväg till jobbet och det finns ju inte en chans att hon och jag skulle klara av att startkabla igång bilkraken - den skulle nog explodera eller något - så hon var en ängel och körde mig in till jobbet. Och sen var hon en ängel igen och hämtade mig kl. 18.00. Jag kände mig som ett dagisbarn som blev hämtad och lämnad liksom.

Och nyss har hennes karl varit här och startat bilen med startkablar, varefter jag och hundarna tog en tur för att ladda batteriet. Så nu är det bara att hålla alla tummar och tår att den startar imorgon. Jag har fått en tid på verkstaden på torsdag. Jag hoppas verkligen att de kan laga den ordentligt den här gången. FÖR JAG ORKAR INTE EN GÅNG TILL.